The only way is up

Igår kväll var jag på Noodel House och åt en fantastisk middag tillsammans med en kompis. Vi promenerade dit och hem det var helt magiskt tyst i stan på grund av alla snö som fallit och som lagt sig som bomull överallt. För en gång skull önskade jag att det var längre hem, jag hade kunnat vara ute hela natten.

Kvällspromenad

Imorse vaknade Samuel kvart-över-6. Han satt upp i sin säng och sa: Mammaaaaaaaa ooooooooop, oooooop, ooooooop! Jag tror det betydde att han ville gå upp, så jag segade mig upp ur sängen. Hans lilla mage verkar ha rättat till sig lite i alla fall, så idag behövde jag inte tvätta pyjamas och lakan. När Timothy kom upp vart Samuel som vanligt jätteglad och sprang fram och kramade honom, och Timothy blev jättestolt. Sen var de snälla mot varandra hela morgonen vilket var en ny, härlig upplevelse. Vi var på förskolan prick kl 9, vilket är mycket ovanligt.

På förmiddagen kom moster Gerd från Piteå och mamma/mormor på besök. Samuel var glad och fröjdig och lekte med mormor och skojade och skrattade. De åkte hem vid lunchtid. Då kom två killar från NCC och inspekterade golvet. De kommer riva ut hela govlet i köket och matrumsdelen på måndag och tisdag. Sen blir det en ny fuktmätning och efter det troligtvis in med en avfuktare igen  i några veckor. Jag tog det med jämnmod, men nu ska jag köpa tofflor till barnen eftersom vi kommer ha betonggolv i köket och matrumsdelen ett tag. Sen ringde Perry och sa att bilen måste vara på verkstaden 8-9 dagar, vilket innebär att vi behöver en hyrbil och att reparationen ska prickas in mellan våra skidresor. Men inte heller det beskedet kunde få mitt goda humör att försvinna.

Och varför är jag då så glad en helt vanlig torsdag i januari? Förutom att jag har en underbar familj och hade en fin lägenhet med nytt golv, så kändes foten bättre imorse än på mycket länge. Detta trots lite testlöpning i tisdags och långpromenader igår. Än är det alldeles förtidigt att ropa hej, men nu känns det som det finns hopp i alla fall. Kanske är det övningarna som gett resultat, eller så är det bara uppehållet från löpningen, eller båda. Jag firade med att ta en ansiktsbehandling och därefter en snabb runda i skidspåret. Tillsammans med två vändor till förskolan, med barn på släp, och en språngmarsch till Skanstull känns det som jag fått dagens motion även idag. Nu längtar jag tills jag kan springa mina kvällsrundor i stan igen, men den som väntar på nåt gott...

Ikväll blev det en sen tur på fin-skidorna