Idag har det varit en riktig slöardag. Samuel somnade tidigt på förmiddagen och sov jättelänge. Jag åt lunch i soffan och låg sen hela eftermiddagen och tittade på film och åt smågodis. Det kändes väldigt lyxigt och mysigt. Samuel har varit lite krasslig några dagar och utan att gå in på några detaljer kan jag säga att det har blivit väldigt många blöjbyten per dag och att tvättmaskinen går konstant med lakan, pyjamaser och små mjukisbyxor. Men ingen av oss andra är sjuka så jag tror det är nåt han har fått i sig som irriterar hans lilla mage. Stackars liten, tur att han har lite att ta av men han blir rätt slö och gnällig.
Hämtningen blev en ganska ansträngade utflykt efter dagens ymninga snöfall. Vis av erfarenhet lämnade jag vagnen hemma. Samuel placerades i pulkan och sen tog jag med snow racern. När vi äntligen kom fram till förskolan, efter att ha hjälpt en mamma att komma upp för en hal backe med sin Volvo, var Samuel helt översnöad och satt som en liten snögubbe helt stilla i pulkan. Han verkade dock ganska nöjd. Hemfärden blev jobbig för mamman men desto roligare för barnen. De fick åka tåg och leka i snön. Det var sagolikt vackert när vi pulsade fram i snön längs kajen.
Snow racer med släp
Killarna gör snöänglar
Efter att racer-tjejerna Jenny och Karin spurtat runt golfbanan på längdskidor fem varv i söndags i drygt 4 min/km-tempo, och Perry drog två varv i elljusspåret igår kväll i strax under 4 min/km-tempo, såg jag verkligen fram emot att få prova "rälsen" i Ågesta ikväll. Men så blev det inte. Under dagen formligen vräkte snön ner. Fluffig fin pudersnö yrde omkring i luften och tycktes aldrig vilja ta slut. Jag längtade till fjällen igen och efter det perfekta åket i lössnö. Kanske borde testat Hammarbybacken ikväll, för någon längdåkning blev det inte. Jag har agerat spårpatrull tillräckligt många gånger i år så jag bestämde mig för att gå till gymet istället. Det blev ett spinningpass med efterföljande core. Och sen en liten test av de nya skorna på löpbandet, får se vad foten säger imorgon. Efter två vilodagar, och ett massivt intag av en massa god mat och dryck, var det verkligen skönt att röra lite på sig.
Nästa vecka kommer hantverkarna hit och börjar bryta upp govlet, igen. Det känns inte så kul. De vill helst inte att vi ska vara hemma eftersom det kommer låta rätt mycket och framför allt att damma. Vi får se vart Samuel och jag tar vägen. En gång hörde jag någon säga: "Det blir nästan alltid bra till slut, och har det inte blivit bra så är det inte slut!" Jag hoppas att det stämmer. Hur som helst är det nu bara två veckor kvar tills vi åker till Vemdalen så har vi tur kan de lägga det nya golvet när vi är borta. Men det förutsätter att betonggolvet inte måste avfuktas i två månader först...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar