En dag som började i moll men slutade i dur

Igår bröt snickarna upp vårt golv och imorse kom två killar för att mäta om fukten trängt ner i betongen. Jag hoppades in i det längsta att det skulle säga att betongen var torr och att det bara var att lägga på ett nytt golv och sen var det klart. Men det var inte vad de sa. Utan istället installerade de en avfuktare och sen kom snickarna tillbaka och plastade in halva lägenheten. Så nu är kök och matrum som en stor kuvös. Man kan gå in genom att öppna en "dörr" med en dragkedja i plasten, så vi kan laga mat. Men det känns ändå rätt trist att leva såhär i 2-8 veckor.

Till saken hör också att vi igår var och tittade på ett jättefint hus i Täby som vi egentligen vill buda på, men eftersom vi inte vet när lägenhetsförsäljningen kan fortsätta vågar vi inte. Det är inflyttning i mars-april och det känns rätt kört för oss. Om vi hade hunnit skriva på avtalet med mäklaren innan vattenläckan inträffade hade vi, via henne, kunnat teckna en försäkring mot dubbla boendekostnader som är väldigt prisvärd. Men nu ligger avtalet här hemma, inte påskrivet, i väntan på att lägenheten ska återställas.

Avfuktaren på plats, igen

Är det inne med betonggolv?

Vi har separat matrum numera

 

Så jag var lite deppig när vi åkte hemifrån imorse. Idag var vi hos Olga o Janne i Bromma, får se vart vi tar vägen imorgon. Det går inte att vara hemma för man blir helt galen av oljudet. Barnen har fått hörselskydd och jag stoppar i öronproppar, eller så stänger vi helt enkelt av avfuktaren när vi inte står ut längre. Hos Olga var det trevligt som vanligt. Barnen lekte och vi pratade, åt lunch och fikade. Sen var det dags att åka söderut igen för att inte hamna i rusningstrafiken.

Eftersom jag inte ville åka hem åkte jag till Cycle Corner i Hammarby Sjöstad för att fråga hur jag ska få ordning på mina skidor. I söndags när jag åkte hade jag sjukt dåligt glid och trots att spåren var fina fick jag kämpa och slita som ett djur för att komma framåt och orkade bara tre varv. De var som vanligt jättetrevliga och jag fick många bra tips. När jag gick därifrån var jag mycket gladare. Sen hämtade vi Timothy, åkte till Sickla och fikade och sen åkte vi hem. Perry kom hem tidigt så jag kunde sticka iväg och åka längd redan kl 17. Idag blev det mina gamla skidor och idag gick det mycket bättre. Så stärkt av min snabba 17-km runda åkte jag hem för att fira lite med Perry.

Nej, vi ska inte fira att vi har fått en ny avfuktare. Utan att det idag är 11 år sen vi blev ihop. För 11 år sen var vi ute och åt en god middag, drack lite förmycket vin och stod sen där på t-baneperrongen. Jag skulle söder ut och han skulle norrut. Jag sa nåt i stil med; att om det hade varit en fredag eller lördag kanske du skulle fått följa med mig hem, men nu är det tisdag och jag måste hem och sova. När mitt tåg kom steg jag på och precis när dörrarna höll på att gå igen hoppade Perry in, så han fick följa med mig hem, trots att det var tisdag :).