Hög tid för avkoppling

Efter en intensiv vecka där jag och Samuel i största möjliga mån försökt att hålla oss hemifrån, åkte vi imorse till Vemdalen för att få lite lugn och ro med familjen. Den senaste tiden har varit väldigt intensiv. Jag känner mig trött och tycker inte ens att träningen är särskilt kul just nu, det är bara ytterligare ett stressmoment i livet. Men jag kämpar på för Vasaloppet närmar sig. I helgen har jag dock tänkt låta familjeaktiviteter gå först men eventuellt hinner jag med ett längdpass också.

Men även om vi planerat den här helgen sen nån månad tillbaka, kändes det inte så kul när den närmade sig. Att packa alla grejer, köra drygt 50 mil för att åka skidor några dagar och sen hem igen kändes inte alls så lockande i onsdagskväll. Men vi bestämde oss för att bara packa det nödvändigaste, inte ha några förväntningar på helgen och bara åka upp för att umgås med barnen.

Sagt och gjort, imorse klockan halv-6 rullade vi ut ifrån parkeringen och styrde kosan mot Vemdalen. Perry körde och vi andra sov ett par timmar, vi vaknade lagom i Hudiksvall. Resten av resan gick bra tack vare att killarna kollade på DVD. Efter en snabb lunch stack jag och Timothy ut i backen. Det var lite blåsigt men blå himmel och sol. Vi var nästan ensamma i backarna och det var jättefint underlag. Det är första gången vi är i Vemdalen men vi blev imponerade över de långa backarna med bra fallhöjd. Timothy körde rätt fort idag och jag hade jämt sjå med att hinna med och så fort det fanns möjlighet stack han in i skogen eller körde i gupp han hittade. Vi tog en fika i en av toppstugorna och miljön var superhärlig, liksom utbudet av kakor och bullar. Dagen avslutades med ett långt åk i solen ner mot Skalshöjden där vi bor. Lägenheterna i huset måste vara rätt nybyggda för här finns inte ett spår av nån furuinredning, som annars tycks vara obligatorisk i fjällstugor av lite äldre dato. Så jämfört med vår kaotiska lägenhet är detta rena lyxen, och det är så tyst, så här kommer vi med all säkerhet att trivas. Nu sover snart barnen och vi ska softa i den röda skinnsoffan med lite vin. Med tanke på att vi steg upp kl halv-5 lär det bli en tidig sänggång för oss också.

Om jag vaknar tidigt imorgon kanske jag sticker ut och tar ett par åk, ensam. Backen ligger precis utanför huset så det är bar' å åk. Det var riktigt länge sen jag var i backen när liften öppnar, så trots att jag borde åka längd imorgon bitti tror jag inte att jag kan motstå frestelsen nu när den är så nära.

Toppliften

Härliga åk i solsken

En stärkande fika

Min helg

I Svds bilaga "A Perfect Guide" är det alltid en mer eller mindre känd person som får redogöra för sin helg. Personerna berättar om vad de föredrar att göra en vanlig helg med fokus på mat, shopping och kultur i Stockholm. Oavsett om de är småbarnsföräldrar, singlar eller DINKIs framstår deras helger alltid väldigt glamourösa i mina ögon. Typ; aw på fredagen, äter middag ute, sover länge på lördagen, går ut på stan och äter brunch, träffar kompisar, shoppar, fikar, ser film, förbereder sig inför kvällen, utgång på minst tre olika inneställen alternativt lagar en gourmetmiddag hemma i våningen/huset tillsammans med kompisar, sovmorgon på söndagen, lite yoga, lång lunch på stan och så vidare... Så skulle jag också vilja ha det en helg.

Min helg har varit ovanligt trevlig, även om den inte var i paritet med det ovan beskrivna. I fredags kväll kom vi hem halv-6 med två supertrötta och hungriga barn, så det var bara att springa till kinakrogen tvärs över gatan och handla middag för att få tyst på skrikandet. Det blev en tidig sänggång för barnen och jag stod och vallade skidor framför "På spåret" innan jag däckade i soffan. I lördags morse steg jag upp halv-7, åkte till Ågesta och körde 42 km längdskidor. Tungt, tungt men jag kämpade på hela vägen. Åkte hem och hämtade Timothy och skjutsade iväg honom till ett kalas. Sen hade Perry och jag två kvalitetstimmar när Samuel sov. Vi rotade fram en gammal kyckliggryta i frysen och åt den till lunch och till efterrätt fick vi varsin stor smarrig semla. Sen var det dags att göra oss i ordning inför kvällens 40-årsfest. Hela familjen åkte iväg och kom i tid för en gång skull. Det blev en supertrevlig kväll och full fart till kl halv-2 då jag insåg att det var dags att börja åka hemåt. En timme senare var vi hemma och ytterligare en timme senare tror jag alla äntligen sov.

Imorse sov vi ganska länge, jag fick sova ända till kl 10 men ändå var jag som ett vrak när jag gick upp. Perry åkte iväg och körde längdskidor och jag var hemma med barnen. När han kom hem åkte jag till stan föra att äta brunch med tjejkompisar. Det var perfekt med brunch en dag som denna, men vi sparade den inplanerade skumpan till nästa gång. Mätt och glad åkte jag sen direkt till några kompisar för att äta en tidig middag. Det var jättetrevligt och inga problem att få i sig både mat, vin och efterrätt. Barnen lekte bra och det var en mysig avslutning på helgen.

Imorgon är det planeringsdag på förskolan och jag är hemma med båda killarna, igen. Vi får se vad vi hittar på, men nåt utanför lägenheten får det bli så att avfuktaren får jobba.

Inre harmoni

Äntligen fredag! Veckan har varit rätt lugn förutom strulet med golvet. Imorse gjordes den första fuktmätningen och de rekommenderar ytterligare två veckor med avfuktaren. Bara att gilla läget. Tur att det är så fint väder och att barnen är så snälla just nu för annars hade det känts rätt tungt. Och jag tänker att det kunde varit värre, mycket värre. Så trots att jag är trött och sliten och träningen går uruselt, känner jag mig förvånansvärt harmonisk och glad just nu.

Jag tror framför allt det beror på att Samuel har varit väldigt harmonisk den här veckan. Magen är mycket bättre nu och han har börjat prata en massa. Han härmar ord och pekar och visar vad han vill. Vi har haft mysiga dagar tillsammans och det går att kommunicera med honom nu vilket är jättekul. Det känns som vi lärt känna varandra ännu bättre och som att han blivit ännu tryggare, som att vi gått in i en ny fas. Och mitt alltjämt dåliga samvete, för att vi ryckte upp honom från hans trygga tillvaro i Korea, dämpas när jag ser att han utvecklas och knyter an till oss mer och mer. Det är lätt att glömma att han bara varit hos oss i fem månder och att anknytningsprocessen är långt ifrån slut, den har bara precis börjat, så ibland måste vi påminna oss själva om att inte ha för höga krav på honom. Men han är en fantastiskt lite kille som sprider mycket glädje i familjen. Sömnen har också blivit mycket bättre. Numera somnar han alltid inom 5-10 efter lunch i vagnen utan protester. Och kvällsnattningarna är som en dröm jämfört med första månaderna. Han somnar alltid själv, ibland tar det rätt lång tid men då ligger han själv i rummet och pratar lite. Sen sover han hela natten till 6-7-tiden. Så det har hänt mycket på de här fem månaderna!

I onsdags åkte Timothy iväg på minisemester till Norrtälje. Vi mötte mormor vid Tekniska Högskolan och sen tog de bussen norrut. Timothy fick sitta längst fram på övervåningen, vilket han hade pratat om sen de började köra dubbeldäckare till Norrtälje.

Tid för avgång

Igår åt vi lunch med Magnus. Vi bjöd honom på pizza eftersom han fyllt 40 år. Det var trevligt och väldigt gott. Sen promenerade jag hem i solskenet. Trots att det var -10 grader kändes det inte så kallt. Det är sagolikt vackert i Stockholm nu, precis som på ett vykort. På kvällen var jag på mingel med jobbet. Det var jättetrevligt och kul att träffa kollegorna. Alla är så artiga och frågar hur det går med Samuel och det kändes kul att kunna berätta hur underbart söt och go han är och att allt går jättebra. Nu är det bara två månader kvar på min föräldraledighet så det gäller att ta vara på tiden och njuta av ledigheten. Det är ju sista gången.

Skeppsholmen

 

Idag har vi varit i Norrtälje och hämtat Timothy. Han hade haft det jättebra hos mormor och bara gjort roliga saker och inte hunnit sakna mig alls. Mamma passade barnen en stund på eftermiddagen så jag hann ta en joggingtur, den första på ca 2 månader. Det var kallt men härligt. Jag sprang, eller snarare joggade, längs vattnet och njöt av utsikten. Men foten kändes lite grann och luftrören gillade inte -13 grader så jag var bara ute i 35 minuter. Imorgon ska jag förhoppningsvis åka lite längdskidor om jag känner mig pigg. Det har varit rätt skönt med en lugn vecka, med tanke på att jag känt mig lite sliten och förkyld, så jag hoppas att vilan gett resultat och att energin har återvänt. I skrivandets stund känns det dock inte så... 

 

Norrtäljeviken

 



En dag som började i moll men slutade i dur

Igår bröt snickarna upp vårt golv och imorse kom två killar för att mäta om fukten trängt ner i betongen. Jag hoppades in i det längsta att det skulle säga att betongen var torr och att det bara var att lägga på ett nytt golv och sen var det klart. Men det var inte vad de sa. Utan istället installerade de en avfuktare och sen kom snickarna tillbaka och plastade in halva lägenheten. Så nu är kök och matrum som en stor kuvös. Man kan gå in genom att öppna en "dörr" med en dragkedja i plasten, så vi kan laga mat. Men det känns ändå rätt trist att leva såhär i 2-8 veckor.

Till saken hör också att vi igår var och tittade på ett jättefint hus i Täby som vi egentligen vill buda på, men eftersom vi inte vet när lägenhetsförsäljningen kan fortsätta vågar vi inte. Det är inflyttning i mars-april och det känns rätt kört för oss. Om vi hade hunnit skriva på avtalet med mäklaren innan vattenläckan inträffade hade vi, via henne, kunnat teckna en försäkring mot dubbla boendekostnader som är väldigt prisvärd. Men nu ligger avtalet här hemma, inte påskrivet, i väntan på att lägenheten ska återställas.

Avfuktaren på plats, igen

Är det inne med betonggolv?

Vi har separat matrum numera

 

Så jag var lite deppig när vi åkte hemifrån imorse. Idag var vi hos Olga o Janne i Bromma, får se vart vi tar vägen imorgon. Det går inte att vara hemma för man blir helt galen av oljudet. Barnen har fått hörselskydd och jag stoppar i öronproppar, eller så stänger vi helt enkelt av avfuktaren när vi inte står ut längre. Hos Olga var det trevligt som vanligt. Barnen lekte och vi pratade, åt lunch och fikade. Sen var det dags att åka söderut igen för att inte hamna i rusningstrafiken.

Eftersom jag inte ville åka hem åkte jag till Cycle Corner i Hammarby Sjöstad för att fråga hur jag ska få ordning på mina skidor. I söndags när jag åkte hade jag sjukt dåligt glid och trots att spåren var fina fick jag kämpa och slita som ett djur för att komma framåt och orkade bara tre varv. De var som vanligt jättetrevliga och jag fick många bra tips. När jag gick därifrån var jag mycket gladare. Sen hämtade vi Timothy, åkte till Sickla och fikade och sen åkte vi hem. Perry kom hem tidigt så jag kunde sticka iväg och åka längd redan kl 17. Idag blev det mina gamla skidor och idag gick det mycket bättre. Så stärkt av min snabba 17-km runda åkte jag hem för att fira lite med Perry.

Nej, vi ska inte fira att vi har fått en ny avfuktare. Utan att det idag är 11 år sen vi blev ihop. För 11 år sen var vi ute och åt en god middag, drack lite förmycket vin och stod sen där på t-baneperrongen. Jag skulle söder ut och han skulle norrut. Jag sa nåt i stil med; att om det hade varit en fredag eller lördag kanske du skulle fått följa med mig hem, men nu är det tisdag och jag måste hem och sova. När mitt tåg kom steg jag på och precis när dörrarna höll på att gå igen hoppade Perry in, så han fick följa med mig hem, trots att det var tisdag :).

Utomhusaktiviteter i strålande vinterväder

Igår och idag har det varit underbart vinterväder i Stockholm. Sol från en klarblå himmel och rätt kallt, idag nästan lite för kallt för att vara ute längre stunder med barnen. Både igår och idag var vi i Hellas och åkte skidor. Samuel fick sova i vagnen och Timothy kämpade på i längdspåret ute på isen. Idag åkte Perry med också. Det var bara jag som latade mig och promenerade omkring i solskenet. Jag får se om jag orkar upp tidigt imorgon för att åka längd i Ågesta. Just nu, efter en trevlig middag hos Mattias, Alicia och Emmie och ett par glas vin hos Anna och Johan, känns det dock ytterst tveksamt. Men jag vallar mina skidor för kallföre och hoppas att jag kommer iväg imorgon bitti. För tillfället är jag inne i en period när jag känner mig lite omotiverad att träna och helst bara vill mysa inomhus, umgås med familj och vänner, äta god mat och dricka vin. Och det är ju inte så bra för formen, men bra för själen, så jag hoppas att det bara är tillfälligt.

Timothy i Hellas

The only way is up

Igår kväll var jag på Noodel House och åt en fantastisk middag tillsammans med en kompis. Vi promenerade dit och hem det var helt magiskt tyst i stan på grund av alla snö som fallit och som lagt sig som bomull överallt. För en gång skull önskade jag att det var längre hem, jag hade kunnat vara ute hela natten.

Kvällspromenad

Imorse vaknade Samuel kvart-över-6. Han satt upp i sin säng och sa: Mammaaaaaaaa ooooooooop, oooooop, ooooooop! Jag tror det betydde att han ville gå upp, så jag segade mig upp ur sängen. Hans lilla mage verkar ha rättat till sig lite i alla fall, så idag behövde jag inte tvätta pyjamas och lakan. När Timothy kom upp vart Samuel som vanligt jätteglad och sprang fram och kramade honom, och Timothy blev jättestolt. Sen var de snälla mot varandra hela morgonen vilket var en ny, härlig upplevelse. Vi var på förskolan prick kl 9, vilket är mycket ovanligt.

På förmiddagen kom moster Gerd från Piteå och mamma/mormor på besök. Samuel var glad och fröjdig och lekte med mormor och skojade och skrattade. De åkte hem vid lunchtid. Då kom två killar från NCC och inspekterade golvet. De kommer riva ut hela govlet i köket och matrumsdelen på måndag och tisdag. Sen blir det en ny fuktmätning och efter det troligtvis in med en avfuktare igen  i några veckor. Jag tog det med jämnmod, men nu ska jag köpa tofflor till barnen eftersom vi kommer ha betonggolv i köket och matrumsdelen ett tag. Sen ringde Perry och sa att bilen måste vara på verkstaden 8-9 dagar, vilket innebär att vi behöver en hyrbil och att reparationen ska prickas in mellan våra skidresor. Men inte heller det beskedet kunde få mitt goda humör att försvinna.

Och varför är jag då så glad en helt vanlig torsdag i januari? Förutom att jag har en underbar familj och hade en fin lägenhet med nytt golv, så kändes foten bättre imorse än på mycket länge. Detta trots lite testlöpning i tisdags och långpromenader igår. Än är det alldeles förtidigt att ropa hej, men nu känns det som det finns hopp i alla fall. Kanske är det övningarna som gett resultat, eller så är det bara uppehållet från löpningen, eller båda. Jag firade med att ta en ansiktsbehandling och därefter en snabb runda i skidspåret. Tillsammans med två vändor till förskolan, med barn på släp, och en språngmarsch till Skanstull känns det som jag fått dagens motion även idag. Nu längtar jag tills jag kan springa mina kvällsrundor i stan igen, men den som väntar på nåt gott...

Ikväll blev det en sen tur på fin-skidorna

 

Det går inte som på räls just nu

Grattis Lisa Nordén till Jerringpriset och de tre andra priserna på Idrottsgalan igår! Vilken idrottstjej och vilken härlig person hon är. Det var då för väl att ridsporten inte lyckades med sin kupp att värva fler röster, ett tag var jag riktigt orolig.

Idag har det varit en riktig slöardag. Samuel somnade tidigt på förmiddagen och sov jättelänge. Jag åt lunch i soffan och låg sen hela eftermiddagen och tittade på film och åt smågodis. Det kändes väldigt lyxigt och mysigt. Samuel har varit lite krasslig några dagar och utan att gå in på några detaljer kan jag säga att det har blivit väldigt många blöjbyten per dag och att tvättmaskinen går konstant med lakan, pyjamaser och små mjukisbyxor. Men ingen av oss andra är sjuka så jag tror det är nåt han har fått i sig som irriterar hans lilla mage. Stackars liten, tur att han har lite att ta av men han blir rätt slö och gnällig.

Hämtningen blev en ganska ansträngade utflykt efter dagens ymninga snöfall. Vis av erfarenhet lämnade jag vagnen hemma. Samuel placerades i pulkan och sen tog jag med snow racern. När vi äntligen kom fram till förskolan, efter att ha hjälpt en mamma att komma upp för en hal backe med sin Volvo, var Samuel helt översnöad och satt som en liten snögubbe helt stilla i pulkan. Han verkade dock ganska nöjd. Hemfärden blev jobbig för mamman men desto roligare för barnen. De fick åka tåg och leka i snön. Det var sagolikt vackert när vi pulsade fram i snön längs kajen.

Snow racer med släp

 

Killarna gör snöänglar

Efter att racer-tjejerna Jenny och Karin spurtat runt golfbanan på längdskidor fem varv i söndags i drygt 4 min/km-tempo, och Perry drog två varv i elljusspåret igår kväll i strax under 4 min/km-tempo, såg jag verkligen fram emot att få prova "rälsen" i Ågesta ikväll. Men så blev det inte. Under dagen formligen vräkte snön ner. Fluffig fin pudersnö yrde omkring i luften och tycktes aldrig vilja ta slut. Jag längtade till fjällen igen och efter det perfekta åket i lössnö. Kanske borde testat Hammarbybacken ikväll, för någon längdåkning blev det inte. Jag har agerat spårpatrull tillräckligt många gånger i år så jag bestämde mig för att gå till gymet istället. Det blev ett spinningpass med efterföljande core. Och sen en liten test av de nya skorna på löpbandet, får se vad foten säger imorgon. Efter två vilodagar, och ett massivt intag av en massa god mat och dryck, var det verkligen skönt att röra lite på sig.

Nästa vecka kommer hantverkarna hit och börjar bryta upp govlet, igen. Det känns inte så kul. De vill helst inte att vi ska vara hemma eftersom det kommer låta rätt mycket och framför allt att damma. Vi får se vart Samuel och jag tar vägen. En gång hörde jag någon säga: "Det blir nästan alltid bra till slut, och har det inte blivit bra så är det inte slut!" Jag hoppas att det stämmer. Hur som helst är det nu bara två veckor kvar tills vi åker till Vemdalen så har vi tur kan de lägga det nya golvet när vi är borta. Men det förutsätter att betonggolvet inte måste avfuktas i två månader först...

Bambi på hal is

Idag var det skridskopremiär även för mamman i familjen. På Stadium köpte jag ett par juniorskridskor för 199 kr och sen åkte vi till Hellas. Där var det fullt med folk och trängsel på parkeringen men vi hade tur och fick en plats. Premiäråket gick ganska bra men fötterna var ovana och blev snabbt kalla. Jag "spelade" lite hockey med Timothy och tog sen ett varv på den plogade banan med Samuel i vagnen. Vädret var underbart och jag ångrade lite att jag inte åkte längdskidor idag.

Fina små skridskor

 

Redo för match

 

Efter skridskoåkningen var alla sugna på fika men det var lång kö till cafeterian så vi åkte till Ica i Sickla och handlade goa grejer istället. Och sen åkte vi hem o fikade. Mums!

 



Söndagsfika, nötlängden fick inte plats på bilden

 



På kvällen kom en dagiskompis till Timothy med familj och åt en tidig middag. Det var full fart på alla fyra småkillar. Samuel och Timothy somnade dock rätt omgående efter att gästerna gått hem. En rätt lugn och skön helg i matens tecken är slut. Imorgon blir det kanske en tur på långfärdsskridskorna om vädret håller i sig. Men jag får se hur foten mår efter helgens övningar. 

Morgonpasset

Imorse tog jag morgonpasset i Ågesta, det blev dock inte fullt så tidigt som jag tänkt mig eftersom jag ville att Perry skulle få sova ut en stund och var tvungen att ta hand om Samuel. Men kl 8.30 gav jag mig iväg på den första rundan på golfbanan med Morgonpasset i P3 i lurarna. Som alltid är det mycket bra musik, intressanta diskussionsämnen och småtråkiga skämt som ofta ter sig otroligt roliga där man hasar omkring. Idag hade de bjudit in en gäst, Lotta Lundgren som skrivit kokboken "Om jag var din hemmafru". Diskussionen handlade främst om vad den mat man bjuder sina gäster på säger om en själv, men även om varför många har ett så komplicerat förhållande till mat idag. Mycket intressant att lyssna på.

Det första varvet gick sådär, spåren var inte jättebra och bitvis var de översnöade och tröga. Men när jag gav mig ut på andra varvet hade spårmaskinen hunnit köra upp nya fina spår. På tredje varvet fanns det dubbelspår. Fjärde och femte varvet var mina snabbaste trots att det var otroligt mycket folk i spåren. Det måste varit fler hundra, om inte tusen, människor som åkte där idag. Det kändes nästan som att åka Öppet Spår och jag fick kryssa fram. Men det gjorde inget, det är kul att se att så många tar sig ut och att det är så många små barn som är jätteduktiga på längdåkning. All heder åt spårpatrullen som sköter spåren så bra att de håller för denna anstormning. Efter fem varv var jag rätt trött. Men efter lite sportdryck och fem av Timothys chokladbollar var jag pigg igen. På parkeringen var det kaos, ungefär som i Nacka Forum helgen innan jul även om det inte var samma hetsiga stämning. Och även på busshållplatsen var det fullt med skidåkare. Det är verkligen en träningsboom just nu.

På eftermiddagen var vi i Vasaparken och åkte skridskor tillsammans med Tomas och Merci o barnen. Där var det också jättemycket folk men killarna hade kul och åkte i 1,5 timmar. På kvällen hade vi gemensam middag hemma hos oss. Fantastiskt gott kött, potatisgratäng, rödvinsås och sallad. Undrar vad den maten säger om oss? Nu är jag supertrött och ska unna mig att slöa i soffan, kanske jag till och med somnar där!?

Veckan som gått har varit bra ur träningssynpunkt. Två spinningpass, 56 km skidåkning och ett corepass. Det känns som kroppen börjar vakna till liv igen efter höstens dvala, även om formen är betydligt sämre än vid samma tidpunkt förra året. Nästa vecka ska jag försöka springa lite i mina nya skor, som förhoppningsvis är rätt för min onda fot. Men först ska det bli skönt med en mat- och vilodag imorgon.

Trångt i Vasaparken också

De' ska va' gott å leva

Idag var årets första dag ensam med båda killarna. Vi tog det riktigt lugnt på förmiddagen, låg i sängen till halv-9, åt en lång frukost och gick i pyjamasar till kl 11. Då var det lagom för Samuel att äta lunch och sen gå och sova middag. Mamma/mormor kom på besök på eftermiddagen och lekte och fikade. Mitt hemliga nyårslöfte att leva lite hälsosammare infriades inte idag heller. Samtidigt känns det befriande att kunna smaska i mig av den maffiga saffranskransen utan att känna ett uns av dåligt samvete. Gårdagens spinningpass var minst sagt svettigt och det var jättekul. I helgen väntar ett halvlångt pass på längdskidor i Ågesta, så det gäller att ladda upp med energi :).

Veckan som gått har jag medvetet tagit det ganska lugnt. Jag blev rätt trött och lite deppig av den nya vattenläckan, samtidigt som jag tänker att det ordnar sig nog. Som en god vän till mig sa; då är det väl helt enkelt inte meningen att ni ska sälja precis nu. Och även om det kan verka lite flummigt att tänka så, så skänker det lite ro i själen för stunden. Och när man ser tillbaka på händelser som av olika anledningar kanske inte blev precis som man tänkt sig, så ser man ofta att det blev bra ändå, kanske till och med jättebra.

I veckan som gått har jag dock varit otroligt effektiv när det gäller bokningar av aktivieter. Jag har bokat crawlkurs till mig och simskola till Timothy, båda med start i mars. Sedan har jag bokat en weekend i Vemdalen vecka 5, skidskola till Timothy i Sälen vecka 8, vallning av skidor inför Vasaloppet och betalat en weekend i Sälen vecka 11. Det känns kul att ha många roliga saker att se fram emot. Förhoppningsvis sammanfaller någon av fjällvistelserna med omläggningen av golvet och/eller någon visning.

Ikväll beställde Timothy fisksoppa med musslor. När soppan väl kom på bordet ville han inte ha några musslor, men smakade sen några stycken och tyckte att de var jättegoda. Det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna. Samuel har varit otroligt dålig i magen idag och vi har bytt blöja ca 10 gånger. Orsaken är troligtvis ett kex han åt, när vi var bortbjudna på fika igår, och som var "fritt från socker". Kexet innehöll istället två olika sötningsmedel som hans lilla magen uppenbarligen inte tålde. Hemma äter vi alltid "helprodukter" d v s mjölk med 3% fett, riktig grädde och riktigt smör, yougurt med minst 2% fett, vanlig saft osv och vi alla mår hur bra som helst. Så inga mer lightprodukter för oss!

Timothy har fixat fredagsmyset till ikväll. Han stod rätt länge och rullade pyttesmå fina chokladbollar och han lyckades låta bli att smaka på smeten tills han var klar. När det var dags att slicka skålen delade han broderligt med Samuel, som satt på golvet och fångade pärlsocker som Timothy tappade och gapade som en liten fågelunge så fort Timothy ropade på honom.

Rulla, rulla liten bulla...

Chockstart på det nya året

Idag fick vi domen, köksgolvet måste brytas upp igen efter en ny vattenläcka som inträffade under julhelgen när vi var bortresta. I bästa fall behöver golvet bara bytas, i värsta fall ska betongen under golvet avfuktas i x antal veckor innan det nya golvet kan läggas. Jag orkade knappt reagera när killen som utförde fuktmätningen talade om detta för mig. Men det är klart att man blir trött. Reparationen av den gamla vattenskadan blev klar veckan innan jul och nu ska det fina nya golvet bort igen. Fotograferingen och visningen av lägenheten är uppskjuten på obestämd framtid. Ungefär samtidigt som detta besked kom, fick jag reda på att självrisken för att laga den pytterlilla skadan på bilen är 6 500 kr. Inte heller det orkade jag reagera på, är man klantig så är man. Jag försöker tänka rationellt, båda sakerna är ju trots allt bara materiella saker även om de är förenade med utgifter för oss. Vi inväntar fortfarande fakturan från den förra vattenläckan. Fortsättning följer...

Efter den här chockstarten på det nya året tänkte jag att det är bäst att chocka kroppen lite också. Den fick ju ett par dagars vila efter veckan i Idre som innehöll endel skidåkning, men framför allt mycket god mat och dryck. Så igår slog jag till och gick till gymet och körde ett spinningpass och efter det ett ganska lätt corepass. Ikväll tog jag två varv på golfbanan i Ågesta. 16 km i underbart fina och snabba spår på mina gamla trotjänare som fyller 13 år i år. Jag fuskade lite och la på Universalklister för att slippa staka i uppförsbackarna, så det blev en mycket behaglig tur. Och imorgon "måste" jag gå på spinning igen eftersom damen som äger gymet varit så snäll och lagt in ett spinningpass kl 18.30 på torsdagar efter en önskan från mig. Det ska dock bli kul, det är en ny ledare och det är alltid uppfriskande.

Mina gamla trotjänare som tagit mig

från Sälen till Mora två gånger

Så två motgångar den här veckan och två bra träningspass tar nästan ut varandra, men än är inte veckan slut...

Tillbaka till verkligheten

Så var det slut på långledigheten. Efter en lång dag i bilen igår var barnen trötta och griniga imorse. Vi var rekordsena till förskolan och jag tyckte synd om Timothy för han var sååå trött när jag lämnade honom. Samuel och jag gick till Sickla för att fixa några ärenden och sen gick vi hem för att ringa en massa tråkiga samtal samt städa undan julsakerna. Vid hämtningen var Timothy om möjligt ännu tröttare och vi släpade oss hem. Väl hemma blev det lite bättre. Samuel fick kolla på Teletubbies och Timothy byggde Lego. Perry kom hem tidigt och började röja inför fotograferingen av lägenheten på torsdag. Vi har blivit ombedda att ta bort rätt mycket saker och vi får försöka trycka in allt i källaren. Det är inte klokt vad mycket saker vi har, och jag misstänker att vi inte kommer sakna grejerna som vi ställer ner i källaren särskilt mycket heller. Imorgon ska jag lämna in min fina cyclocross för vinterförvaring för att få lite mer plats.

Konstigt att man kan vara så trött efter en hel veckas semester i fjällen. Nu gäller det att överleva första veckan, sen är man inne i vardagsrutinerna igen. Den tänkta kvällsjoggen blev inte av, det blev julgodis framför TV:n istället. Vart tog träningsdiciplinen vägen?

Nyår 2012

Precis som förra året firade vi nyår tillsammans med Magnus, Åsa och Elsa i Idre, i samma stuga. Det enda som var annorlunda var att Samuel var med den här gången. På nyårsafton var det full fart. Alla åkte skidor på dagen och sen lagade vi en trerättersmiddag på kvällen. Till förrätt blev det hemgjord räksoppa och champagne. Till varmrätt lammytterfilé som tillagats på låg temperatur i ugnen, risotto med sparris och rödvinsås och så ett gott rödvin såklart. Desserten bestod av glass, grädde, hallon, maränger och choklad- och lakritssås.

Vi hade en härlig vecka och jättetur med vädret. Temperaturen var aldrig under -10 och vi såg solen ett par dagar. Det var tillräckligt mycket snö men det hade inte skadat med nån decimeter till. Spåren var ganska fina men det var svårvallat eftersom det snöade och var ganska milt flera dagar. Jag fick dock ihop nästan 9 mil vilket jag är nöjd med. På nyårsdagen var jag ute en kort morgontur och fick se solen gå upp mellan träden. En bra start på det nya året!

Naturen är god

En sak som jag saknade i Idre var bra internetuppkoppling. Det var stendött med Telia så det blev inget bloggande på hela veckan.

Timothy gick i skidskola på förmiddagarna och sen åkte han och Elsa i backen eller längdskidor på eftermiddagen. Båda två var med i skidtävlingen GB-cupen. De var jätteduktiga och fick diplom, en buff och varm saft. Samuel fick åka pulka eller leka i snön. En dag tog Samuel och jag sittliften upp på toppen för att äta lunch med skidåkarna. Det var en solig och fin dag och Samuel fick ta sina första steg på fjället. Han sprang omkring som en liten kalv på grönbete och visste inte åt vilket håll han skulle springa först.

Samuel på fjället

 

Mina killar på fjället

 

Två tappra skidåkare inne på skidstadion

 

Samuel fick även gå på sin första after-ski och det verkade han gilla skarpt. Det var på restaurang Nästet en eftermiddag. Vi hade trängt ner oss vid ett bord och tog en fika. Efter en stund började en trubadur spela. Samuel blev helt vild och satt och gungade i takt med musiken och klappade takten i bordet. Han fick låna ett par googles av en kille som satt bredvid honom, för att få in den riktiga after-ski-känslan :). Så där satt han och diggade och skålade med alla med sin pip-mugg och såg ut att njuta av livet.

Magnus och Samuel på after-ski

Imorse när vi vaknade var det dimmigt och det regnade. Så det kändes inte så hemskt att packa bilen, städa stugan och bege oss hemåt. Men vi blev inte så glada när vi närmade oss Stockholm och såg snötäcket bli tunnare och tunnare och när vi kom hem var det ingen snö kvar alls.

Glada skidåkarbarn 

Så vad förväntar jag mig av 2013? Jag har faktiskt inte hunnit fundera över det. Men när jag ser tillbaka på 2012 så inser jag att det kommer bli svårslaget. Det var året då vi äntligen fick åka och hämta Samuel. Det var även året då jag sprang sex lopp, varav jag är riktigt nöjd med två, samt åkte Öppet Spår. Det var året då vi var i fjällen fyra gånger och Timothy blev en riktig liten skidåkare. Det var året då jag fyllde 40 år och hade turen att få fira den med familj och vänner en underbar sommarkväll på landet. Ja listan kan göras lång med små och stora händelser som alla bidrog till att göra året till ett sällsynt bra år.

2013 får bli som det blir, jag tror det blir bra men annorlunda från förra året. Nu blir det fokus på barnen och familjen och sen får jag se hur mycket jag hinner träna och vilka lopp jag ställer upp i. Det kommer inte blir några personliga rekord i år, det vet jag redan, för det kräver mer träning än jag hinner med just nu. Träningen ska vara kul och får inte bli ett stressmoment. Så jag har lovat mig själv att i år ska jag vara tacksam för den träningstid jag får, träna sånt jag tycker är kul och göra mitt bästa utifrån förutsättningarna. Mitt stora mål i år är att komma iväg till New York i november tillsammans med Jenny för att springa NY Marathon. Det skulle vara jättekul!