Nerja 2016: Resdag

Unnade mig en liten sovmorgon efter en rätt tung AW som utvecklade sig till en halv helvkäll igår. Trevligt sällskap, god mat och lite väl mycket vin gör susen en fredagkväll när man jobbat hårt. Killarna var i Småland och jag hade packat det mesta i veckan så det var lugnt. Vid 11.45 kom taxin och jag checkade in på Arlanda kl 12.15 och träffade mitt resesällskap, fyra Ironwomen; Katrin, Susanne, Helena och Jenny. Alla fem gjorde IM i Kalmar förra året och alla har tränat vidare mot nya mål. Vi hade alla några skavanker, större eller mindre, som vi nojjade över men nu var vi i alla fall påväg...alla fem. Katrin hade däckat i magsjuka bara ett par dagar innan avresan men var nu på benen om än deffad och med dysfunktionell mage, Helena har dragits med plantar fasciitis i över ett år men springer ändå fortare än alla oss andra, Jenny har överansträngda ljumskar och ska egentligen vila men visade sig vara en superstark cyklist och som en delfin i vattnet, jag har problem med högerfoten och hade dessutom fått ont i halsen och Susanne har en krånglande vad men levererar ändå som bäst när det gäller. Så förutsättningarna var halvbra men humöret på topp. Det bästa med triathlon är ju att man nästan alltid kan utöva nån gren och skulle man mot all förmodan inte kunna det så är det inte så pjåkigt att tillbringa en vecka i Spanien ändå.

Efter lite shopping var det äntligen dags att lätta från ett blåsigt och ruggigt Sverige där det faktiskt snöade när vi lyfte. Jag var så oerhört nöjd med mig själv och kände mig så värd den här resan, som jag har kämpat den här vintern och våren mot både sjukdomar, skador, hjärnspöken, strul på jobbet och utmaningar i familjen. Men nu skulle jag få en vecka där jag bara kan fokusera på mig och själv, försöka vila upp mig lite och komma ikapp med mina tankar.

Flygresan gick bra, maten var rätt sparsam men smakade ok och sen somnade jag en stund. När vi kom fram mötte vår chaufför oss och körde oss till huset, via biluthyrningen där vi hämtade vår lilla bil. När vi kom fram till lägenheten i Nerja slängde jag och Susanne bara in våra saker och stack sen iväg till Mercadona för att handla mat. Det blev speed-shopping innan de stängde och vår kundvagn såg så skäckinjagande ut att personalen öppnade en egen kassa åt oss. De ville väl kunna stänga och gå hem nångång denna lördagkväll. De trodde väl att vi storhandlat och skulle hem till våra åtta barn, medan vi i själva verket bara handlat det nödvändigaste för att klara oss till måndag då affären öppnade igen. Väl tillbaka i huset fixade vi lite tapas och öppnade en flaska vin. Innan vi gick och la oss packade vi upp lite och kollade vädret, det såg ut att bli en fin vecka med mycket sol. Resten av natten tillbringade jag under ett varmt täcke, vridande och vändandes fram och tillbaka. Jag kunde omöjligt somna. När det började ljusna slumrade jag till lite grann men var långt ifrån utsövd när det var dags att gå upp.

Ready to go