Ally mitt i livet: Nerja 2016: Första dagen i värmen

Efter en sömnlös natt för mig och Susanne stiger vi upp och äter frukost i lugn och ro. Idag ska vi hämta cyklarna och sen köra en tur till Salobreña och äta lunch. Vägen dit går längs kusten och är väldigt vacker. Det är kuperat fast inga serpentiner utan mer långa stigningar som man får kämpa sig uppför för att sen kunna släppa på i utförskörningarna.

Fin trappa upp till huset

Vi började med att sätta på oss våra cykelkläder som vi specialbeställt för denna resa. Jag visste att de var snygga men inte att det skulle bli så effektfullt som det blev när vi var fem snygga tjejer i likadana kläder. Det var bara hjälmarna och glasögongen som skiljde oss åt. Och under veckan fick vi många kvitton på att vi väckte uppmärksamhet längs vägarna. Folk tutade i sina bilar, vinkade och hejade på oss när vi susade genom byarna på spikrakt led. Vi promenerade ner till stranden, det var jättevarmt och jag funderade på om solskyddsfaktor 30 verkligen skulle räcka hela dagen. Time will tell tänkte jag and it did. Det var rätt öde på stranden och vattnet kändes svalt men att simma i våtdräkt skulle inte bli några problem.

Strandbild

Inget dopp idag

Sen gick vi till X-Bike för att hämta våra cyklar. I år hade vi snålat lite och beställt alu-cyklar med 105:or. Men när vi kom till butiken och såg fem helt nya carboncyklar med Ultegra ångrade vi oss. Katrin fixade ett bra pris åt oss så vi slog till. Det tog drygt 1 timme att fixa alla cyklarna men det var lugnt, i Spanien har man inte bråttom, så är det bara.

Min följeslagare under veckan

Redo för avfärd

Vi körde vänster ut i stan och började vår färd mot Salobreña. Jag mindes vägen från förra året. Då blåste det kraftigt och det var läskigt i utförskörningarna. I år var det mindre vind men backarna var lika långa. Jag tog det lugnt i början, som vanligt, och kände att vinterns cykling och styrketräning kanske gjort lite nytta ändå. Jag blev inte lika sjukt trött som förra året och framför allt var återhämtningen bättre. Kroppen var inte van vid värmen så det var rätt jobbigt och svettigt, tur att det fanns tvättmaskin i lägenheten. Men man vet ju att belöningen efter en klättring kommer rätt omgående i en lång och fin utförslöpa där man bara kan susa fram. Vi åt lunch i solen och vände sen hem för att springa lite. Vår lägenhet ligger knappt 1 km från stranden och det går brant nedför hela vägen dit, vilket betyder att det går rätt brant uppför hela vägen när man ska hem. Efter 72 km cykling i värmen var jag rätt mör men hängde ändå med Susanne och Helena ut på brickpass, något jag ångrade redan påväg nedför backen. De trippade på och jag flåsade efter. Vi sprang en bit på plan mark och jag kände att det gick alldeles för fort för mina ovana löparben, och sen vände vi upp igen. Jag gick större delen av backen men upp kom jag till slut i alla fall.