Nerja 2016: Vilodag

Vilodagar för Ironmen är nästan aldrig 100% vilodagar. Så ej heller för dessa fem Ironwomen.

Vi började vilodagen med lite simning. Idag kändes vattnet kallare men det var lika klart och fint och bara små vågor. Vi testade att simma åt andra hållet idag och sen tillbaka. Sammanlagt fick jag ihop 1,6 km. Om det inte vore så kallt hade jag kunna simma hur länge som helst. Vi mötte tre engelsmän i havet som undrade om vi ville följa med på en 3,2 km simning på fredag morgon bort till Europabalkongen och tillbaka. Lät ju lite läckert men vi tackade artigt nej.

Susanne begrundar sitt öde

Efter simningen och en stadig frukost tog vi bilen och åkte till Rio Chillar. Dags för den årliga flodvandringen. Stackars Katrin har gjort den fyra gånger tidigare men följde snällt med. Nästa år kanske vi får hitta på något annat. Men den är trevlig och man kan få många fina bilder.

Branta klippväggar

Susanne vilar lite

Obligatoriska skobilden

Goupie!

En anka i flodfåran

Härlig natur

Numera Helenas skor

Efter flodvandringen blev det lunch hemma och sen strandhäng. Jag låg under ett parasoll och sov och läste bok och sov lite mer. Lyssnade på sommarpratare och njöt av att kunna lata mig. På kvällen blev det middag hemma med sedvanlig cava och tapasplock till förrätt. 

Livet här är rätt bekymmersfritt och att leva med fyra tjejer är hittills rätt oproblematiskt. Jag saknar självklart killarna men vill verkligen passa på att njuta av min lediga vecka. Att umgås med dessa fyra tjejer är otroligt givande, vi är väldigt olika och jag har massor att lära av dem alla. När man är bortrest får man lite distans till allt där hemma och har tid att tänka och känna efter. Jag är nu helt säker på att jag vill få till en förändring avseende mitt jobb. Vad det kommer innebära vet jag inte, jag måste inte byta arbetsgivare om rätt förutsättningar dyker upp på banken men jag är heller inte rädd för att byta då jag tror den finns möjlighet att komma tillbaka om jag vill i framtiden. Och man kan inte alltid ha hängslen och livrem, ibland får man bara chansa. Jag värdesätter trygghet i livet men till en viss gräns. Det måste finnas lite spänning och utmaningar annars försvinner min kreativitet. Och jag måste känna att jag har viss frihet annars kvävs jag. Så jag tror faktiskt det är dags att agera nu. Det kommer bli en spännande höst!