Nerja 2016: Segt i börja men bättre på slutet

Efter ytterligare en natt med dålig sömn känner jag mig nästan sjuk när jag stiger upp. Lite låg och grinig och osugen på att cykla och önskar mig bara en god natts sömn. Men är man på gruppresa går det inte för sig att gnälla. Så jag åt min frukost, i vanlig ordning alldeles för mycket, och gjorde mig sen redo för cykling. Idag skulle vi åka mot Salobreña igen men svänga av i Almuñécar för att få se lite nya vägar. Vi tittade på kartan och insåg att det skulle bli alldeles för långt att köra hela vägen till Granada men vi tänkte att vi kör en bit i alla fall. Vädret var fortfarande strålande och vissa av oss hade bränt sig mer än andra. Vi trampade iväg. Jag fick mjölksyra redan i första backen och undrade seriöst om jag verkligen skulle orka hänga med idag. Men jag tänkte att jag testar i alla fall. Som tur var ville tjejerna stanna och ta lite foton och nån skulle ringa ett samtal, vilket gav mig möjlighet att vila lite. Och efterhand piggnade jag till och benen började trampa på som vanligt igen.

Ironwomen 

Raka led 

När vi kom till Almuñécar svängde vi av in på okända vägar. Hittills hade vi bara kört på vägar där någon av oss kört tidigare så nu var alla lite förväntasfulla. Efter gårdagens tuffa bergspass kändes det som den här vägen gick utför hela tiden. Vi låg på ett fint led och körde på i bra fart. Vi passerade en liten by som heter Jete och kom sen fram till Otívar. Där hittade vi en restaurang i solen som låg precis ovanför en dal vilket passade bra eftersom det var lunchtid. Här blev det paus för lunch och lite selfies. 

Selfie time

Vissa lyckades lite sämre än andra....

Lunch with a view

Groupie

När vi sen vände tillbaka upptäckte vi till vår stora glädje att det som vi upplevt som utförskörning på ditvägen i själva verket var svagt uppför, vilket innebar att vi nu fick en låååååång utförskörning i belöning. Den var nästan så lång att man hann börja frysa! Sen var det bara att bita i det sura äpplet och ta alla backar från Almuñécar och hem igen. För min del var det inga som helst problem eftersom jag som genom ett under piggnat till och tycktes kunna trampa på hur långt som helst i motlut. När vi kom hem var det direkt iväg på brickpass och jag lufsade med i 4 km. Mycket stolt över mig själv underkastade jag mig sen även ett hårt corepass med Helena. Efter det var det definitivt färdigtränat för mig.

Lite olika stilar

På eftermiddagen blev det lite strandhäng men det var för varmt för mig så jag gick hem och jobbade ett par timmar innan det var dags för middag. Katrin och Helena free-basade på Mercadona och kom hem med diverse läckerheter från havet som vi grillade. Det blev ännu en fantastiskt trevlig kväll med cava, vin och mat i överflöd.

Grillat är gott!

Grill master Katrin