Konsten att hitta rätt balans

Påbörjar nu min femte semestervecka. Vi har haft det jättebra, lite regn igår förmiddags och det behövdes verkligen. Träden börjar bli gula och gräsmattorna är torra som fnöske. Nu har även vattentemperaturen börjat bli hyfsad, igår visade termometern 22 grader och vi badade och simmade.

Träning och semester är en svår ekvation. Det blir liksom varken hackat eller malet, i alla fall inte om man är svag för god mat och dryck som jag är. Festmiddagarna avlöser varandra och det verkar som vi alltid hittar nån bra anledning att fira nånting. Samtidigt är det supertrevligt att umgås och jag tycker det är jättekul att ha så många trevliga grannar.

Dags för middag i solen

Träningen är inte så viktig för mig att jag avstår ifrån en fest eller en kul AW. Det blir lite tyngre dagen efter men det är det värt. Så nu under semestern har jag försökt varva middagarna med träning, vilket mest syftar till att behålla formen jag hade innan semestern började. Så efter semestern borde jag ligga gå plus-minus-noll, det vill säga ingen jätteförbättring men helst inte heller nån försämring. Jag har försökt klämma in några kvalitetspass i värmen och mellan trevligheterna, och jag har kämpat men det har gått rätt tungt. Men de är bra för samvetet om inte annat.

Imorse gick jag upp rätt tidigt och stack i väg på en cykeltur. Coach Perry hade gett mig instruktioner om en ny väg jag kunde testa. Den skulle vara ca 3 mil, max 3,5. Det passade mig bra, jag håller ju på att ladda lite inför Björstorps triathlon på lördag och sen KK-joggen om en vecka. Så den här veckan tänkte jag bara köra några myspass. Utan frukost och med bara lite vatten med mig trampade jag iväg i hyfsat tempo. Jag skulle ju bara köra 3,5 mil... Det hann bli 5,6 mil innan jag kämpade mig uppför mördarbacken och rullade in på vår uppfart. Coachen hade inte alls koll på avstånden idag, eller så tyckte han att jag behövde ett rejält träningspass. Men jag klagar inte. Det var en jättefin tur på bitvis slingriga och backiga småvägar mitt i Roslagen. Turen gick även förbi vackra Länna kyrka och jag stannade till några minuter vid minneslunden för att prata lite med mina kära som ligger där. Det var så fint där. Rofyllt, mycket fina blommor och med dimman som lättade över sjön. Jag blev lite vemodig och saknade plötsligt min mormor väldigt mycket. Jag hade kunnat stanna längre men plikten kallade hemma så det var bara att ge sig av igen.

Väl hemma hade killarna klarat av morgonbestyren och Timothy hade uttryckt ett visst missnöje över att mamma var borta. Jag fick lite dåligt samvete. Under cykelturen hade jag funderat på hur man hittar en bra balans mellan familjeliv och träning. Och jag tyckte där och då att jag nog hade hittat den, att det funkar rätt bra nu, men jag måste kanske tänka om lite. Eller så var det bara en 6-årings besvikelse över att han inte kunde krypa ner till mamma och mysa lite på morgonen, om man nu räknar kl 9.30 som morgon... Nåja, det var i alla fall lite trevligt att han märkte att jag var borta.

Samuel och Perry läser tidningen i sängen

Efter att ha avnjutit en god brunch med äggröra, knäckebröd, rökt lax, avokado och juice ger jag mig nu i kast med dagens projekt. Jag ska göra en dessert och tzatziki till grillfesten vi är bjudna på ikväll. Sen ska jag bara ta det lugnt och kanske läsa ut min bok eller gå och fiska med Timothy.