Ally mitt i livet: Kan man bli trött av att ha semester?

Ja det kan man tydligen, i alla fall om man är en Ally. Min andra semestervecka har jag totalt försjunkit in i nån slags semesterkoma. Jag umgås med familjen 24 timmar om dygnet, i nöd och i lust som det så vackert heter. Men jag har kommit fram till att nöden i de flesta fall beror på att jag har haft en föreställning om hur det ska vara, och sen blir det inte riktigt så. Oftast är det vår underbara 6-åring som sätter käppar i hjulet för att det perfekta familjelivet ska löpa på utan friktion. Och varje morgon när jag vaknar bestämmer jag mig för att idag, just idag, ska vara första dagen då jag vaknar med MEGAmycket tålamod och sen ska det fortsätta så hela livet. Naturligtvis blir det inte så, men kanske det blir lite bättre dag för dag, jag är i alla fall medveten om mina brister...

Livet på Gotland är underbart och jag önskar att vi kunde stanna en vecka till. Vi har haft två stranddagar och två mittemellandagar då vi varit i Visby, besökt raukområden och bara softat i den stora trädgården. Barnen behöver inte så mycket förströelse utan är rätt nöjda med att bara vara. Stugan vi bor i har förunnats med kvällssol så vi har grillat och ätit ute alla kvällar utom ikväll då vi var i Pighuset och åt tapas och drack cava. Det var svettigt värre efterson Samuel gick på högvarv, men vi hann få i oss en flaska cava, ett antal tapas, kaffe och avec. Allt var jättegott och servicen oklanderlig. Desserten sparade vi tills vi kom hem för vi hade en massa goda ostar i kylen.

Jag har funderat mycket på varför jag tycker det är så underbart här på Gotland, om det är själva grejen att vi verkligen är lediga alla fyra tillsammans eller om det är just det faktum att vi är på Gotland. Förmodligen är det en kombination av de båda funderingarna. Det är underbart att få ta del av Timothys alla funderingar och klurigheter, något som det inte alltid finns tid för i vardagen. Precis som det är fascinerade att se hur Samuel bara hänger med och fixar och donar en massa hela tiden. Han kan nästan klä på sig själv, han hämtar smörgås när han är hungrig, han ber om vatten när han är törstig och kryper upp i vagnen med sin kudde när han är lite sömnig. Däremellan kan han vara superjobbig och säger bara "nääh" till precis allting, men han är så söt att man blir alldeles varm i hjärtat. Det känns som han litar på oss till 99% nu och det känns fantastiskt, även om det tagit nästan ett helt år.

Idag var jag inne på Adoptionscentrums hemsida. Trots att vi numera är ute ur adoptionssvängen kan jag inte låta bli att glutta. Jag undrar ju hur det går för alla dem som fick barnbesked efter oss. Det har bara kommit tre barn från Sydkorea i år, jag antar att det är de familjer som fick barnbesked förra sommaren som äntligen fått åka och hämta sina små älsklingar. Av bloggarna på AC:s hemsida framgår det att det finns ett antal familjer som fick barnbesked i vintras som fortfarande väntar på att få åka och hämta sina barn. Vi lider med dem, tänk om vi inte fått hämta Samuel ännu, tanken är olidlig och jag står knappt ut med att tänka på hur vi skulle hanterat det. Men det är klart att det går, det måste gå. Men så jag tänker att det var meningen att vi skulle få hem vår lillebror förra sommaren. Vi hade väntat så länge och det var verkligen vår tur. Det finns en rättvisa här i världen och bara man har tålamod och är någolunda ödmjuk inför livet så ordnar sig det mesta. Och nu när vi går omkring med våra fina små killar i Ljugarn är jag lite extra stolt över dem, trots att det vimlar av blonda familjer med både 3, 4 och 5 vackra barn. Det känns så skönt att vi äntligen är hemma och har landat allihop i familjen, inklusive mamma Ally.

Kanske är det alla funderingar som gör mig alldeles utmattad, eller så är det all frisk luft, jag vet inte. Eller så är det kanske bara energikrävande att leva i sin dröm och få vara så oförskämt lycklig...

PS. Träningen går över förväntan :), igår körde jag tröskelpass 3 x 10 min i 4.45-fart, 2 min joggvila, med mycket kort uppvärmning och nedjogg. Kort men intensivt! DS