Fångad av en stormvind

De senaste dagarna, och nätterna, har det blåst minst sagt friska vindar här i skärgården. Och det har inte varit bra för min inplanerade träning. Efter triathlonpremiären i onsdags, och en trevlig AW i torsdags, var det i fredags hög tid att ta tag i simträningen igen. Det finns mycket att förbättra där, och även om jag så sent som i mars i år inte kunde crawla mer än 25 meter utan att nästan drunkna, tyckte jag att det gick sämre än väntat i onsdags. Efter middagen i fredags hade vinden mojnat lite grann och jag kunde ge mig ut på en simtur. Jag försökte tänka på tekniken och simma lugnt, men det var svårt i vågorna och jag svalde massor med vatten. I lördags gav jag mig på ett cykel-löppass. Det blåste upp mot 20 m/sek i vindbyarna och jag fick kämpa för att hålla cykeln kvar på vägen. Det var ett riktigt tråkigt pass och långsamt gick det också. Så rätt missnöjd hoppade jag i löparskorna och gav mig iväg på den kuperade 10:an. Det gick om möjligt ännu sämre än cyklingen och jag var helt slut när jag kom hem.

Hela dagen idag har jag gått och väntat på att vinden ska mojna så att jag kan få till ett bra simpass, men det har fortsatt att blåsa och blåsa och blåsa. Vi har hängt på stranden idag, den ligger i lä från nordliga vindar, men det var ingen badtemperatur i vattnet. Bara 16 grader och det är slutet på juli, mycket ovanligt. Efter middagen gick jag ner till grannen för att hjälpa till med förberedelserna inför Kinamiddagen imorgon. Det var jättekul och framför allt gott att provsmaka :). Jag tackade dock nej till alkohol eftersom jag bestämt mig för att simma, så fort det bara mojande lite. Jag hackade grönsaker och gjorde won-ton knyten.

Won-ton knyten

Vid halv-10 kunde jag inte vänta längre. Det började skymma lite och jag ville få det gjort, så jag hoppade i våtdräkten och sprang ner till bryggan och hoppade i. Det var svinkallt och blåste friska vindar. Vattnet var mörkt och såg inte alls inbjudande ut. Jag såg inte skymten av en enda människa. Men jag började crawla mot mitt vanliga riktmärke, först i medvind, och det gick ok även om jag frös om fötter och öron. Men när jag vände och började simma upp mot vinden blev det värre. Vattnet sköljde över huvudet på mig och jag kunde inte andas åt nåt håll utan att få kallsupar. Jag hade svårt att navigera för allt var så mörkt och glasögonen immade igen. Tillslut började jag må illa och tog sikte på bryggan. Jag vet inte om jag blev sjösjuk eller om bara tyckte det var för obehagligt. Hur som helst så valde jag att avbryta simningen och springa upp till huset och ta en varm dusch istället. Vilken flopp, det blev knappt 500 meter men kändes som en bragd.