Midsommarveckan; varför är årets ljusaste vecka så kort?

Hela veckan har jag dragits med en sömnskuld sen Vätternhelgen och inte har den blivit bättre av att jag kommit i säng alldeles försent varje kväll. Efter en lång period av bra nattsömn och bra dagislämningar har Samuel tagit några steg tillbaka och varit ängslig. Och det ser vi som en helt naturlig reaktion på att han sovit borta i två nätter. Det kanske var lite för tidigt att lämna honom och i efterhand känner jag mig lite egoistisk att jag bara tänkte på mina egna mål istället för att sätta mina barns välbefinnande i första rummet. Men vi försöker ge honom extra mycket trygghet nu och pratar mycket med honom om att vi alltid finns där och alltid kommer tillbaka.

Den gånga veckan har jag tre gånger fått samma fråga från tre olika personer: Om jag ska klara att springa ett marathon nästa år hur ska jag träna? För mig är det en mångfacetterad fråga som det är svårt att ge ett kort svar på, men samtidigt tycker jag det är kul att de frågar eftersom jag vill att alla ska springa Stockholm Marathon bara för att få uppleva hur kul det är. Jag pratar inte så ofta om mina prestationer men när någon ger mig en direkt fråga om jag springer så svara jag självklart ja. Sen är det lätt att det rullar på med frågor om hur ofta, hur långt, om jag springer lopp, osv. Och visst blir de flesta imponerade över att jag har sprungit Stockholm Marathon fyra år i rad. Jag har funderat lite och kommit fram till att jag rätt lätt skulle kunna sätta ihop ett träningsprogram till någon som inte löptränar regelbundet idag, men som har en hyfsad grundkondition, och som vill springa maraton nästa år med målsättningen att komma i mål. Därtill ska man inte behöva ägna 2 månader efter loppet till rehab samt att man ska vilja göra det igen, det sista är särskilt viktigt. Det fanns en tid, närmare bestämt vintern 2010, när jag rätt nyligen börjat löpträna regelbundet. Då klockade jag varje träningspass och laddade in det i datorn. Jag läste träningsprogram och jagade tider och blev så småningom, precis som många andra nybörjare, skadad. Så de flesta träningspassen finns sparade i Garmin Connect. Det senaste året har jag dock blivit mycket sämre på att ta med klockan på löprundorna men jag har ändå hyfsad koll på hur mycket jag tränar. Det kanske blir sommarens projekt att dokumentera min marathonträning. Det kunde vara intressant att jämföra den med träningsprogramen för sub 4.00 timmar i löpartidningar och på webben.

Midsommar firades som vanligt på landstället i Roslagen. Det blev en traditionell sillunch på midsommarafton, sen dans runt midsommarstången och slutligen gemensam middag med grannarna på kvällen. Vi var tvungna att gå hem rätt tidigt eftersom Samuel skulle gå och lägga sig. Det gjorde inte mig så mycket, såg det positiva med att jag skulle vara pigg idag, och satte mig med en bok i soffan. Det ville sig dock inte bättre än att bästa grannen kom förbi påvägen hem till sig och började prata. Vi drack lite vin, öppnade en flaska till och pratade lite mer. Helt plötsligt var klockan halv-2 och det hade nästan börjat ljusna igen. Det var länge sen jag var uppe så länge och imorse klockan 6 var jag allt annat än pigg när Samuel bestämde sig för att stiga upp. Hela dagen har sen förflutit i ett slags töcken och tiden har sniglat sig fram. Men nu är det äntligen snart dags att gå och lägga sig :). Det känns som veckan gått alldeles för fort och det är skrämmande att det snart vänder och börjar bli mörkare igen.

Trött Samuel på midsommarafton

Bästa födelsedagspresenten

Träningsmässigt har veckan varit lugn. Jag simmade 1000 meter i torsdags i mörkt, kallt och läskigt vatten. Jag tyckte jag såg ett lik och började simma som en galning mot bryggan, men kom sen på att det måste varit en bojsten. Undrar hur lång tid det tar innan jag vänjer mig vid att simma i öppet vatten, jag tycker det är jätteläskigt. Igår tog jag en midsommarjogg på 10 km med lite fartlek. Det var varmt och kuperat men det kändes ok. Idag har jag vilat men imorgon blir det förhoppningsvis en simtur igen och kanske lite löpning också. Cykeln är inlämnad på reparation så den får jag vila ifrån den här veckan, vilket vissa delar på min kropp är mycket tacksamma för. Det är ganska exakt två månader kvar till Stockholm Triathlon och det är inte så lång tid att träna på om man ska klämma in 7 veckor semester också. Så nu får det vara färdigvilat från maran och Vättern. Nästa vecka väntar hårdkörning igen :).