"En vänlig grönskas rika dräkt...

...har smyckat dal och ängar. Nu smeker vindens ljumma fläkt de de fagra örtersängar. Och solens ljus och lundens sus och vägens sorl bland viden förkunnar sommartiden."

Vilken fantastisk vecka det varit, vädermässigt i alla fall. Vi har sommarvärme, långledigt och är i sommarstugan. Det är underbart här nu. Vilken grönska, jag försöker njuta av den ljumma sommarluften och all grönska trots att jag är väldigt allergisk.

Veckan som gått har varit hektisk, därför kändes det extra skönt att komma ut på landet i onsdags kväll. Jag har haft återhämtningsvecka, åtminstone i början av veckan. Men sen var det ju liksom hög tid att börja cykla igen efter två veckors uppehåll. Cykeln var i toppskick när jag hämtade den på Cycle Corner i Hammarby Sjöstad i onsdags. Efter det vanliga kaoset som alltid infinner sig när familjen och tusen grejer ska med till landet, kom vi äntligen fram rätt sent i onsdags kväll. När jag vaknade på torsdagen kunde jag knappt vänta på att få ge mig av på min cykeltur, framför allt att få köra på de släta däcken. Vädret var vackert och för mig blev det premiär för kortärmat och kortbent. Jag tog den vanliga turen till Bergshamra - Svensboda - Roslagskulla - Wira Bruk - Riala - Sjöändan och sen via Bergshamra hem igen. 47 km i en snittfart på 28,5 km/h, vilket innebär ca 2 km/h snabbare än samma runda med de grova däcken. Det var ett välbehövligt formbesked efter att ha slitit hela våren och inte tyckt att det går framåt. På kvällen grillade vi och åt middag i kvällsolen, svensk sommar när den är som bäst!

Killarna sitter på trappan och filosoferar

 

I fredags var det ännu varmare. Jag var ensam med barnen på förmiddagen när Perry var i Norrtälje och handlade. Som den sommarstad det är blir det alltid kaos när alla sommargäster kommer ut i sina stugor och sen ska in till stan för att bunkra mat, vin och andra förnödenheter. En halvtimme för att komma ut från parkeringen är inte ovanligt, så det gäller att ta fram det stora tålamodet... På eftermiddagen sprang jag en sväng i värmen och tog mig sen ett premiärdopp i havet. Termometern visade 19 grader. Jag tyckte det var rätt kyligt fast skönt.

I lördags var det premiär för simning i havet med våtdräkt. Killarna satt i båten och rodde bredvid mig, dels för att skydda mig ifrån förbipasserande båtar, dels för att jag tycker det är lite läskigt med öppet vatten. Det är så mörkt och djupt och kallt. Och tänk om man får syn på en fisk eller ännu värre om en fisk får syn på mig och biter mig i foten eller i stroppen som hänger från dragkedjan på ryggen. Simturen blev dock väldigt angenäm. Solen strålade från en klarblå himmel och det var knappt någon vind. Våtdräkten har en väldig flytkraft och jag behövde bara ligga och paddla lite med armarna så kom jag framåt. Det var jättekul.

Premiärsimmet

 

Efter simturen var det hög tid för familjen att bege sig in till Norrtälje för att titta på Sean-Banan. Där träffade vi kusinerna, som sedan följde med till landet för att fira Samuels födelsedag i efterskott och Timothys i förväg. Det blev en trevlig kväll med lite blandat väder och massor med myggor, men vi höll ut och satt ute hela kvällen. När vi röjt undan efter middagen gick Perry och jag ner till vår brygga. Vi satt där och njöt av stillheten, drack lite öl och åt lite snacks. Very romantic!

En lugn stund på bryggan med Perry 

 

Inatt hörde jag att det regnade rätt mycket och imorse var det inte alls lika varmt som igår. Men jag hade bestämt mig för att simma, så det gjorde jag. Drygt 1000 meter blev det men när jag kom upp var jag rejält kall trots våtdräkten. Efter lunch fick Perry och jag möjlighet att sticka ut och cykla tillsammans, för första gången i år. Precis när vi skulle åka började det spöregna och det höll i sig de första milen. Genomblöta och lite frusna trampade vi på och så småningom kom solen fram. Det var skönt att få lite draghjälp och framför allt kul att ha sällskap. För mig var det sista cykelturen innan Vätternrundan på fredag. Jag har kommit upp i 50 mil cykling, vilket är i minsta laget, men jag har ju haft en intressekonflikt mellan löpningen och cyklingen. Så jag får ta det för vad det är och hoppas på bra förhållanden på fredag.

Nästa vecka är väl tänkt att vara typ vilovecka, i alla fall från cyklingen. Men jag tänker nog träna lite. Jag hade ju vilovecka förra veckan, förutom lördagen, så det känns lite trist att vila igen. Kroppen känns bra och mitt fokus är nu helt inställt på Vätternrundan, det känns ofattbart att det bara är en vecka sen jag sprang Stockholm Marathon. Men dagarna och kvällarna den kommande veckan är fullbokade med aktiviteter så vi får se vad som hinns med. Jag kanske letar upp nån sjö och simmar lite, förutsatt att det inte finns fiskar, ormar eller blodiglar...

En underbar helg är slut, en helg som jag kommer minnas länge, länge. God natt!