Marathonhelgen är avklarad, dags att byta fokus

Igår var det dags för Timothy att springa Mini-marathon. När vi närmade oss Stadion sa han att han började känna sig taggad och det var ju bra. Perry sprang med honom. De sprang hela vägen och han var jättesvettig och nöjd när han kom i mål.

Klar för start

Timothy spurtar mot mål...

...hela vägen in!

Stolt medaljör

Igår var det jättevarmt och soligt, tur att vi inte hade det vädret på vårt marathon. Däremot läste jag att luftfuktigheten var 100% i lördags, vilket förklarar de mediokra tiderna för eliten. Även vi motionärer fick kämpa och många tvingades hålla en lägre fart än vanligt. Jag såg ovanligt många som kollapsade efter banan och fick omhändertas och hämtas med ambulans. Så i efterhand var det nog bra att jag tog det rätt lugnt. 

Efter Mini-maran var det hög tid att skynda hem för att fixa Timothys 6-årskalas för kompisarna. Det blev en livad tillställning med elva glada barn och två rätt stressade vuxna. Hur håller man ordning på elva barn som överhuvudtaget inte lyssnar på vad man säger? Ett tag var vi helt uppgivna och tänkte att ok, det får väl spåra ur, men sen märkte vi att Timothy inte uppskattade kaoset så vi var tvungen att försöka styra upp det hela.  Det gick väl sådär.... När vi var ute på skattjakt sprang alla barn omkring överallt och det var total kaos. Vi hade tänkt att de skulle samarbeta för att hitta skatten men det kunde vi bara fetglömma. Det slutade faktiskt med att jag var tvungen att bli arg på dem för att de skulle lyssna. (Barnen tycker säkert att Timothy har världens elakaste mamma). Till slut lyckades vi samla ihop alla barn och föste in dem i festlokalen igen, grannarna kan inte trott att vi var kloka sånt liv som vi förde. Väl inne fick de skatten, godispåsarna, trots att jag egentligen inte tyckte att de förtjänade dem. Efter två långa timmar var det över. Jag hoppas dock att barnen, och framför allt Timothy, har några positiva minnen från kalaset. Själv tycker jag det var en katastrof så till nästa måste vi hitta på nåt nytt. Att fixa barnkalas verkar inte vara Perrys och min grej så vi stryker det från CV:t.

Efter en intensiv helg är det nu hög tid att flytta fokus mot nästa mål. Idag känns det dock som Vätternrundan är väldigt långt borta. Benen är stela, motivationen på botten och kroppen känns allmänt klen och trött. Jag hade sett fram emot en skön ansiktsbehandling efter jobbet idag, men insåg försent att jag missat tiden. Så kan det gå... På onsdag ska jag hämta ut min ny-pimpade cykel och i helgen får jag försöka genomföra nån typ av cykelpass, om inte annat för att testa alla nya grejer. Åt formen finns nog tyvärr inte mycket att göra. Jag får sätta mitt hopp till att vädret blir bra och att kroppen känns pigg igen om 11 dagar. Då slipper jag i alla fall fixar barnkalas dagen efter...