Förbjuden frukt smakar bäst

Idag var det avslutning på killarnas förskola. Barnen sjöng så fint och sen fick de stora barnen som ska gå vidare till förskoleklass i höst en särskild avtackning. De ropades upp med namn, fick ett diplom med en personlig hälsning och en röd ros. Sen var det picnic och lek en stund innan vi gick hem för att packa. Efter middagen åkte killarna till Småland för att hälsa på farmor och farfar. Perry kommer till Motala på fredag och barnen stannar i Småland över helgen.

Jag tog ett sista träningspass innan Vätternrundan. Jag borde kanske ha vilat men det var så fint väder och jag hade inget speciellt för mig så jag gav mig ut på en joggingtur. Men varför är det så svårt att springa långsamt när man bestämt att man måste göra det? Om man inte sprungit på fem dagar och benen är jättepigga så går det bara inte att jogga omkring. Men jag försökte verkligen för jag vet att ett lite för hårt träningspass idag kan straffa sig på lördag. Efter 4 km gav jag dock upp och tillät benen att göra en liten fartökning, hade ingen klocka så jag har ingen aning om hur fort det gick, men det kändes bra och lagom fort. Bäst som jag sprang där och njöt av tillvaron mötte jag en gammal kollega som var ute och promenerade men en kompis. Jag vinkade och hörde hans kompis säga: Jävlar vad fort det där gick! Inte bra en dag som denna och efter ett par kilometer lugnade jag ner mig och tvingade mig själv att jogga hem i olidligt långsamt tempo. Hemma blev det en lång skön stretch och ett lass jordgubbar med grädde. Nu hoppas jag på en god natts sömn och att alla hemska gräspollen regnar bort i natt.

Samuel i sin sommarkrans