En riktig kalashelg

Förra veckan blev en ganska dålig träningsvecka men det var fullbokat med aktiviteter så det fanns helt enkelt inte tid. Min finaste ägodel, min racer, hämtades hem från service och jag formligen flög de 2,1 milen från Sjöstaden till Täby i en snittfart som var 2,5 km/h högre än när jag pendlar till och från jobbet. Jag hann även med en casionkväll, sommarfest på dagis, att fira Samuels 3-årsdag, en trevlig grillmiddag, ett barnkalas och avslutningsvis en mysig Morsdagsmiddag med killarna igår kväll. Inte undra på att det knappt blev nån tid över till träning!

I söndags simmade jag ute för första gången i år. Detta skedde i Rösjön som ligger ca 2 km från oss. En jättefin liten sjö med sandstrand. Barnen och jag var där i lördags när Perry körde Gran Fondo och sen var vi där allihop i söndags. Simningen gick bra och det känns som att vinterns träning givit lite resultat. Med våtdräkten får man automatiskt ett bra flytläge och man kan fokusera på tekniken. Det går inte så fort när jag simmar men tillräckligt fort för att jag ska vara nöjd. Skräcken att simma i öppet vatten kvarstår dock och jag försöker blunda istället för att titta ner i vattnet. Jag har en fobi mot att se en fisk, ett lik eller bara lite sjögräs. Detta får min puls att gå upp direkt och därmed störa simningen. Fånigt eller hur!?

Barnen spanar efter fiskar

Vädret var fantastiskt förra veckan och hela helgen och nu känns det som att alla börjar komma ut ur sina hålor där de suttit inne och ugglat i ett halvår. Efter en mörk vinter då jag nästan började tvivla på om fördelarna med att bo i hus faktiskt är så stora som alla husägare påstår, börjar jag nu ser ljusningen. På stranden träffade vi flera kompisar till Timothy och även Samuel hittade några lekkamrater. Vi börjar vara ute i trädgården mer och träffar grannar och dagisföräldrar vilket är trevligt. Det blir mycket grillning och rosévin i kvällssolen på altanen och barnen börjar uppskatta att vara ute i trädgården.

Igår blev det dock ett väderomslag och det ska bli svalare resten av veckan. På fredag ska det regna, något som jag tycker låter som ljuv musik i mina öron eftersom jag var rätt sänkt av pollen under förra veckan. Ett litet regn känns som Guds gåva till alla pollenallergiker och skulle innebära att pollenhalterna i luften sjunker lagom till lördag då det är dags för årets upplaga av Stockholm marathon. Men den som lever får se, mycket kan hända innan fredag både avseende vädret och hälsan.

Den här veckan blir en mycket lugn träningsvecka. Jag har bestämt mig för att varken simma eller cykla utan bara vila och springa två kortare pass. Allergin i kombination med rekordlite löpning under hela våren och en dålig halvmara i april gör att självförtroendet är i botten inför lördagens utmaning. Det är dock försent att göra nåt åt formen nu, så det blir till att vässa pannbenet och kämpa hårt för jag vill gärna pressa mig in under 4-timmarsstrecket. Men även om jag misslyckas på lördag finns det hopp om ett långt löparliv och jag verkar ha flyttat till en kommun där det satsas på senioridrott...

Det är aldrig försent!