Fortfarande lite stukad

På multisporttävlingen den 14 september stukade jag tummen i samband med en rejäl vurpa på mountainbiken i skogen. Och trots att det nu gått drygt 1,5 månader så har tummen inte blivit bra och jag kan knappt använda den. Att cykla på min racer eller åka rullskidor är uteslutet eftersom det gör för ont. Att bara sköta vardagssysslorna med barnen och matlagning är en utmaning eftersom jag inte kan använda pincettgreppet på vänsterhanden. Så jag insåg för ett tag sen att jag nog borde gå till läkaren, men så var det så mycket hela tiden så jag kom aldrig iväg. Men för ett par dagar sen pratade med min naprapat om det i förbigående. Han sa att det var viktigt att hålla koll på stukningar av tummar eftersom det finns flera ledband i den som kan gå sönder. Och så frågade han om jag kunde göra några olika rörelser och det kunde jag tyvärr inte.

Så igår när jag äntligen tog tag i problemet och bokade en tid hos läkaren, var jag beredd på det värsta. Och tur var väl det. Ledbanden var trasiga och måste fixas. Eftersom det gått mer än 10 dagar sedan skadan inträffade kunde man inte sy ihop de riktiga ledbanden utan de måste sätta dit nåt konstgjort. Men jag hade tur i oturen och fick en tid redan idag.

Själva operationen är det lilla i sammanhanget, även om det var otäckt så var det över på 1 timme. Men nu ska jag ha gips i 2 veckor, vilket innebär att jag inte kan träna alls under den tiden, framför allt inte simma, vilket är jättetrist. Nu när det känns som jag kommit igång och fått lite fart i vattnet är det dags att vila. Men det kanske inte är helt fel, två personer har redan påpekat att det bara är bra för mig och två veckor är ju trots allt överkomligt. Så fort såret har läkt kan jag börja springa igen, typ efter en vecka, och så den första veckan får jag väl ägna mig åt vila helt enkelt. Och jag har ju konstaterat att tiden går fort, vare sig man har kul eller ej!

Det svåraste var att avhålla mig ifrån att äta från kl 24 natten innan operationen tills jag kom hem i eftermiddags kl 14. Jag hade tänkt gå och simma morgonpasset med SCT på Eriksdalsbadet kl 6.30-7.30. Men jag insåg rätt snabbt att det inte var nån bra idé. Efter löpturen igår kväll kunde jag fylla på med energi, men det skulle jag inte få göra efter simningen. Att träna på fastande mage är inga problem för mig men att sen inte få fylla på energidepåerna förrän typ 7 timmar senare verkade inte så lockande så jag stod faktiskt över. Vad är ett simpass egentligen i det stora hela?

Med facit i hand är jag nöjd över mitt val. Operationen gick enligt planen men jag hade inte räknat med att må så dåligt efteråt. Som tur var kom Perry och hämtade mig och körde mig hem. Handen är fortfarande bedövad men jag har ändå legat helt utslagen i soffan hela eftermiddagen och kvällen. Och den efterlängtade måltiden smakade inte alls så gott som jag trodde. Så nu tar jag lite smärtstillande och går och lägger mig och hoppas på att må bättre imorgon.

Tummen med lagat ledband i säkert förvar