Med lite distans till Vasaloppet känner jag mig mycket nöjd och stolt över min prestation. Tiden är ok, inte jättebra men heller inte jättedålig, även om jag hade hoppats på under 8 timmar. Men det som jag är mest stolt över är att jag lyckades mobilisera mina mentala krafter och kämpa på trots att det var så tungt i början, rättare sagt de första 4 milen. Och att jag inte blev stressad utan tvingade mig själv att ta det lugnt hela vägen eftersom jag inte kände mig frisk. Det är lätt att tappa modet eller bli stressad när det står Mora 78 km och det känns som man står stilla i spåret trots att man sliter och sliter... Men jag sa högt till mig själv: "Det här är dealen; njut av loppet, solen och stunden och försök att hålla ett lågt men jämt tempo och ta dig i mål under 9 timmar för annars missar du tåget! Om du inte tycker det känns ok kan du lika gärna kliva av vid nästa kontroll, för under 8 timmar blir det inte idag." Men jag bröt inte...
Jag är minst stolt över att jag genomförde loppet trots att jag faktiskt var sjuk. Jag inbillade mig att jag var på bättringsvägen, men det var nog inte helt sant för jag har varit jättedålig hela veckan. Bihåleinflammationen är ett faktum, huvudet sprängvärker och jag är sååååå trött. I efterhand kan jag konstatera att det var rätt korkat att köra i söndags. Kroppen har dock känts bra och jag har inte haft någon träningsvärk.
I veckan fick jag ett mail från Vallaservice, där jag lämnade in mina skidor för vallning. Förra året lyckades de med både fäste och glid och jag åkte som ett spjut i spåret trots ymnigt snöfall. I år var det broms från första stavtaget och fästet var obefintligt. Ett tag undrade jag om de glömt att valla just mina skidor. Vallateamet bad om ursäkt för att de misslyckats med vallning, det var väldigt svåra förhållanden och de hade missat att de körde om spåren på natten. De utlovade presentkort inför nästa års lopp och hoppas på fortsatt förtroende. Och jag som sagt att det inte blir nåt lopp nästa år...inget Vasalopp alltså. Men jag vill gärna åka Öppet Spår, för det är klart att man är revanschsugen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar