Jag lyssnade på ett radioprogram i P1, Hälsa för alla, där ämnet var "Träna som eliten". Allt fler "vanliga" människor har börjat träna, äta och leva som elitidrottare och i programet diskuterades huruvida det är hälsosamt eller inte och vad det är som driver dessa människor. Det var ett intressant program och jag kunde rätt snabbt konstatera att jag inte tillhör den grupp som programet handlade om; jag är inte högpresterande, jag har inget toppjobb inom finansbraschen och jag har inte obegränsat med pengar som jag kan spendera på utrustning och träningslektioner. Det enda som stämde var åldern.
Däremot tycker jag om att träna, ibland mer och ibland mindre. Jag tror jag har vissa mål som jag vill uppnå nångång, men det måste absolut inte ske i år. Jag tycker inte att personer som springer marathon, gör triathlons och cyklar vätternrundan under 8 timmar är bättre människor än andra, och jag poserar aldrig med mina tränings- eller tävlingsresultat. Jag förstår att folk som inte tränar kan blir urless på allt prat om träning och jag tycker debatten kring träningshetsen är intressant. Jag undrar varför det ligger i tiden att alltid gå "all in" i allt man gör? Handlar det om att skapa sig en identitet eller gör man det enbart för sin egen skull? Jag tränar för att må bra och för att jag tycker det är så vansinnsigt kul, men jag är lite tråkig och tycker fortfarande att Lagom är bäst!
Gårdagens Berglings:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar