En bra start i livet

Som alla föräldrar vill vi ge våra barn en bra start i livet. Och eftersom våra barn redan innan de kom till oss har gått igenom mer än de flesta barn i samma ålder, så oroar jag mig ibland över hur det har påverkat dem. Det sägs ju att tidiga separationer kan sätta spår och påverka känslolivet längre fram i livet. Men det är ju egentligen inte så mycket att oroa sig över redan nu, utan det enda vi kan göra är att försöka ge dem en så bra start som möjligt från det att de kom till oss. Och det har vi såklart försökt göra. Med Timothy blev det nog lite väl mycket curlande och duttande och han fick väldigt mycket uppmärksamhet, som det gärna blir med första barnet. Men vi tyckte att han utvecklades till en trygg och glad liten kille och oron släppte lite allteftersom åren gick.

Så fort Timothy skulle börja på förskolan kom oron tillbaka lite grann. Tänk om han skulle få separationsångest och tro att vi också skulle överge honom. Och då skulle vi inte finnas där och kunna trösta honom. För det är ju ändå vi som föräldrar som förstår vårt barn allra bäst och kan tyda hans signaler... Men allt gick bra med inskolningen och under alla år är det bara vid ett par tillfällen som Timothy stått och gråtit vid grinden när jag lämnat honom. Annars skuttar han glatt in till sina kompisar och pedagoger på förskolan. Och jag förstår varför.

Timothy har det jättebra på förskolan. Jag vet att pedagogerna tar väl hand om honom och att han får göra saker som främjar hans utveckling både avseende rent lärande, men också avseende sånt som har att göra med vett och etikett, att visa hänsyn och empati. Jag beundrar pedagogerna för att de hinner ge alla barnen så mycket tid och att de hinner observera varje barns styrkor och svagheter, för att sedan på ett konstruktivt sätt försöka stärka barnen där det behövs.

Imorse var det drop-in frukost på förskolan. Mellan kl 7.30 och 9 var föräldrar och syskon välkomna att äta frukost, titta runt i lokalerna och träffa pedagogerna. Det är alltid jättetrevligt och varje gång slås vi av hur lyckligt lottade vi är som har en så bra förskola. Det var första gången Samuel var med på drop-in frukost och han trivdes galet bra. Han känner ju redan de flesta pedagoger och barn på avdelningen, så han hade inte tid att äta utan sprang omkring i alla rummen och lekte. När vi skulle gå hem fick han världens raseriutbrott i hallen, det var länge sen sist men nu tog han igen det rejält. Jag tror han låg på govlet och skrek i 20 minuter. Så det var ett bra betyg till förskolan, tyvärr får han inte börja på den avdelningen men vi hoppas att det är bra även på småbarnsavdelningen där han ska börja.

Timothy var så stolt när han visade oss runt på förskolan och det är verkligen jättefint där. Och det är så skönt att känna att han trivs. Frukosten var också kanon. De har en egen kock på förskolan så de bjöd på hembakat surdegsbröd och hemmagjord müsli. Maten som barnen får går heller inte av för hackor, såhär kan en vecka se ut:

Måndag

Fisk med tomatsås och krutonger dill slungad potatis
Kålrotssallad

Tisdag

Fläsk och grönsakswok med japansk sojasås
Krispsallad

Onsdag

Kycklingpasta med broccoli och spenat
Vitkålsallad med persilja

Torsdag
Morot, apelsin och linsoppa med rosmarin baguetter
Råkost

Fredag

Eko-ströbröd panerad fisk med rostad palsternackasås och citron-och potatiskross
Selleri och äppelsallad

Men nu är det snart slut på förskoletiden för Timothy och det känns lite sorgligt. I höst börjar han i förskoleklass och på fritids och jag är lite orolig för hur det ska gå. Jag tycker ju fortfarande att Timothy är rätt liten. Men jag hoppas att det kommer gå bra och konstaterar att förskolan bidragit oerhört mycket till att Timothy fått en så bra start livet. Och det är vi väldigt tacksamma och glada för!

Lek med siffror och bokstäver

Timothy polis