Frigiliana 2016: Provar på livet som Coach @lly

I somras fick jag en förfrågan från en kompis om jag kunde tänka mig att hjälpa henne att komma igång med triathlon. Sedan ca 1 år tillbaka löptränar hon och har redan sprungit Stockholm Marathon, Tjejmilen och Stockholm Halvmarathon och i december hägrar det stora målet Hawaii Marathon. Men hon hade liksom många andra drabbats av löparrelaterade skador och ville börja variera sin träning. Hon hade varit med sin bror både i Kalmar förra året och i Vansbro i år och hejat och studerat hela spektaklet och nu ville hon alltså börja träna för detta själv.

Jag hade redan "coachat" henne i löpningen med lite träningstips och råd inför tävlingarna och hon lyssnar och lär fort. Därför sa jag ja till att följa med henne till Frigiliana i oktober som coach. Men innan dess ville jag att hon skulle börja cykla och crawla, detta för att vi skulle kunna utnyttja både bergen och havet när vi väl kom till Solkusten. En annan kompis till mig ville också följa med och jag tänkte att det blir nog en bra kombo, de är på lite olika nivå i de olika grenarna men inte alltför långt ifrån varandra. Dessutom är båda två ovanligt trevliga, glada och energiska så det skulle bli bra.

Sagt och gjort. Kvällen den 7 oktober satt vi, jag, Iréne och Lisa, på planet påväg mot Malaga och 5 dagars träningsresa. Jag hade gjort upp ett preliminärt träningsschema men var beredd på att modifiera det när jag sett hur det gick med cyklingen, Iréne hade nämligen inte hunnit cykla en enda meter här hemma på sin nyinköpta racer. Dessbättre hade hon hunnit med en hel del simning. Lisa cyklade Tjejvättern i somras och har tränat traillöpning men varit sjuk den senaste månaden så hon var osäker på sin form. Själv var jag i mellanform och otroligt trött efter en jobbresa till London dagarna innan. Så jag sov nästan hela flygresan och hoppade över vinet. Väl framme skulle vi kvittera ut en hyrbil och sen köra raka vägen till Frigiliana och lägga oss och sova. Problemet var bara att firman vi skulle hyra bilen av inte var på plats och sålunda heller inte vår bil. Vi sprang omkring och letade men hittade ingen representant från vår firma. Eftersom det var sent på natten började de andra biluthyrningsfirmorna stänga ner när de försett sina kunder med hyrbilar. Vi fann inget annat råd än att börja fråga runt om det var någon som hade en bil att hyra ut till oss. Till slut fick vi napp och fick hyra en skruttig Hyundai med trasig nyckel och som var krockad både här och där. Men vi tackade, hoppade in och gasade iväg mot Frigiliana.

Klockan var nästan halv-3 när vi äntligen kom fram och kunde krypa ner i våra sängar. Helt utmattade men glada över att vara på plats!

Snart ensamma kvar i biluthyrningshallen