Degen friteras
Färdig!
Det kändes både bra och dåligt att åka hem. Dagarna i Spanien gick fort men samtidigt längtade jag hem jättemycket till killarna. Sen Ironman i Kalmar i augusti har jag varit rätt låg och det som ger mig energi är att få vara med dem. Men att få komma iväg till solen med två glada tjejer gjorde susen och ger många glada minnen att leva på i höstmörkret.
Pittoreska gator
Och vackra blommor
Trappan ner till Irénes lägenhet
Efter promenaden var det dags att en sista gång sätta igång billarmet och packa bilen. Vi reagerade knappt längre och att döma av förbipasserandes reaktioner så var det inte så farligt. När vi körde mot flygplatsen började det regna och plötsligt kändes det inte alls lika lockande att stanna kvar. Vilken himla tur vi hade med vädret! När vi kom fram till flygplatsen och klev ur bilen vid biluthyrningsfirman ekade det i hela parkeringshuset. Men spanjorer är inte så lättskrämda så han bara skrattade lite, tog emot nyckeln och sa: no problem. Sen blev det lite shopping, snabb lunch och en sista kaffe innan vi boardade.
Regnrusk
Vi hade verkligen tur med vädret!
Väl hemma möttes jag av tre glada killar. De fick några små presenter och sen var allt som vanligt igen. Barn har en förmåga att anpassa sig efter situationen, det var som jag aldrig varit borta. Själv ville jag bara krama och pussa dem hela tiden och vara jättenära dem men det var inte så populärt. Att få åka iväg till solen några dagar på hösten är en lyx och jag ska leva på detta under de mörka vintermånaderna. Jag hoppas Iréne och Lisa uppskattade resan lika mycket som jag gjorde och att det gav dem en kick-start till sin triathlonträning. Själv har jag bestämt mig för att ta ett mellanår och fokusera på familjen, jobbet och lite alternativ träning. Vi får se hur långt det räcker på tävlingarna nästan år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar