Efter en intensiv inledning på året, som jag tyckt att jag klarat av på ett galant sätt, kom så baksmällan i början av den här veckan. Jag har varit så trött, så trött, så trött och kroppen värkt och det har känts som att jag sprungit en mara varje dag. Jag har fått nån infektion i ögonen, är förkyld, fryser konstant och håller på att somna överallt. Förmodligen resultatet av stress under en längre period, som kulminerade i årsrapporteringen efter nyår, samt att man i vårt hus inte verkar kunna få mer än 5 timmars sammanhängande sömn oavsett när man går och lägger sig.
Flytten var i och för sig kul men förknippat med mycket administration och stress och oro över hur barnen skulle finna sig till rätta. Det tar ett tag att hitta nya rutiner och få vardagen att rulla på. Barnen har varit ovanligt mycket sjuka. Och eftersom vi inte har nån nanny har det blivit mycket vab. Vilket jag normalt inte har några problem med men det är mycket stressande när man verkligen inte kan vaba och mer eller mindre tvingar den andra att stanna hemma. Den intensiva perioden på jobbet visste jag skulle komma och jag försökte stå väl rustad inför den genom att träna mycket, men tillslut höll inte det heller. När träningen börjar kännas som ytterligare ett stressmoment är det dags att tagga ner på nåt, och den här gången har det tyvärr blivit träningen som fått stryka på foten. Illa! Så den här veckan har jag tränat extremt lite, bara tre pass jämfört med förra veckans fem. Men tack och lov vaknade jag till lite under kvällens löppass och kände att kraften håller på att återvända. Två cyklingar till jobbet har det blivit under veckan, räknas ju inte som träning men kroppen är i alla fall i rörelse.
Nu har vi kommit iordning hyfsat i huset och det som återstår nu kan vi ta när vi får tid. Vi ska få hjälp att fixa köket och vårt sovrum och lite andra grejer som de förra ägarna gjort så dåligt att vi bara måste åtgärda det. Jag tycker att Perry och jag är relativt ohändiga, men det finns tydligen olika grader i helvetet. Jag förundras hur man kan lyckas förstöra helhetsintrycket så brutalt genom att montera luckor, exklusivt kakel, strömbrytare, dörrar, handtag, vitvaror osv helt fel. Men de kanske tyckte att det var jättefint, smaken är ju som baken.
I helgen har vi haft besök av goda vänner. Det blev lugna familjeaktiviteter men alldeles för lite sömn. Ikväll ska jag dock gå och lägga mig senast kl 21.30. Hoppas på att vara piggare imorgon för jag känner mig som världens tråkigaste människa och sämsta mamma när jag är trött o hängig. Men nu ska jag planera in resa på egen hand i vår, troligtvis nån typ av träningsresa. Eftersom vi inte har nån som kan passa barnen flera dagar i sträck får vi åka iväg var och en för sig och samla lite energi för att orka med vardagen. De gånger vi har varit iväg tillsammans utan barnen är lätt räknade, inte för att jag skaffade barn för att andra ska ta hand om dem, men jag underskattade nog behovet av att ibland få ladda batterierna genom lite vuxentid med sin partner. Men kan man inte få det så får man nöja sig med egentid, eller vuxentid tillsammans med nån/några andra än sin partner. I maj har vi 10-årig bröllopsdag och då och hoppas jag att vi ska kunna komma iväg på en middag med en övernattning, tillsammans. Längtar!
Det här blev ett riktig gnälligt inlägg men sånt är livet ibland. På sin egen blogg och till sina riktiga vänner får man gnälla ibland. Bara man håller skenet uppe och är glad och positiv när man är ute bland folk :).
Full fart på skridskobanan, långt därborta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar