Om man får en andra chans ska man väl ta den?

Jag hörde någon som sa att triathlon är alla medelmåttors andra chans. Man kan börja med triathlon rätt sent i livet, man behöver inte vara jättebra på någon gren och ändå kan man bli riktigt bra. Det låter väl som en dröm för alla oss som kämpat på med löpningen några år men ändå inte nått några riktiga höjdarresultat. Till slut inser man att den talang man hoppades skulle finnas nånstans djupt nere i generna trots allt inte fanns. Visst, talang är inte allt men för att nå riktigt bra resultat utan talang krävs en radikal höjning av träningsmängden. Och då behövs det en stark och icke-skadebenägen kropp samt en massa tid. Tyvärr är jag både skadebenägen och har ont om tid, dålig kombo. Så det slutar med att man är konstant halvskadad, stressad och lite bitter men inte ett dugg snabbare.

Vad göra? När den dystra sanningen gick upp för mig förra hösten valde jag att testa triathlon. Inte för att jag trodde jag skulle bli så himla bra, för det var innan jag visste att detta var medelmåttornas andra chans, utan mer för att ha en anledning till att ägna mig åt varierad träning. Jag vilade helt från löpningen i 5 hela månader och simmade, åkte längdskidor och gick på spinning. Det visade sig vara ett lyckokast framför allt för humöret men även för motivationen, fokusera på det man kan göra och inte på det man inte kan göra för tillfället. Och om det nu är min andra chans så är jag glad att jag tog tillvara på den, istället för att deppa ihop över att jag inte blir bättre i löpning.

Även helgens multisporttävling ingav mig hopp. Här finns chans att tävla i olika roliga grenar, ute i naturen och tillsammans med starka lagkompisar. Min dröm är att Perry och jag ska bilda ett lag och genomföra en multisporttävling nästa år. Jag tror att vi skulle komplettera varandra bra, även om jag i lördags både såg och hörde exempel på hur det kan gå om man tävlar ihop med sin äkta hälft och allt inte flyter på riktigt som man tänkt sig...

Så det känns som jag dragit en vinstlott och gått vidare till andra chansen! Motivationen är på topp trots att, eller kanske just för att, tävlingssäsongen är över. Jag ser fram emot nästa vår då jag får chans att träna på nya ställen i Täby samt prova på att cykelpendla till jobbet 15 km enkel resa. I vinter ska jag kolla upp en massa roliga tävlingar som jag vill vara med i och träna allsidigt. Löpningen är fortfarande kul men inte prio 1 längre och det känns väldigt skönt att ha vidgat mina vyer. Nu får vi se hur långt det bär!

Efter varje krök finns en ny möjlighet!