Timothy har gjort premiär på inlines. Han var mäkta stolt när han åkte omkring ute på gården. Och en sötare inline-åkare får man leta efter, i alla fall enligt mamma :).
Liten men tuff
Killarna har börjat leka lite ihop nu, med betoning på lite, och det är ett stort framsteg. Och igår satt de och tittade på en film som jag tror båda tyckte var lite läskig, fast det var en barnfilm, och helt plötsligt såg jag att de satt tätt intill varandra i soffan. Vanligtvis vill de helst inte nudda varandra. Så undrens tid är inte förbi ännu!
Ibland är det bra att ha en brorsa
Igår var det dags för Perry att springa Midnattsloppet. Jag och killarna gick ut för att heja och stod vid Tegelviksgatan i god tid. Vi hann få en skymt av Perry, tack vare att han förvarnat om att han skulle ha en vit keps på sig, men vi missade alla andra vi lovat att heja på. Så förlåt Anna, Åsa, Magnus, Kattis, Catarina och Valdemar! Men det var helt omöjligt att hinna se vem som var vem. Likadana tröjor och dessutom mörker gjorde att fler än jag blev yra i huvudet. Jag skulle ju dessutom hålla reda på två små pigga killar bland allt folk. Men vi var glada att vi hann se Perry och han var glad att han såg oss. Så strax före klockan 23 vandrade vi hemåt, Samuel somnade till sist i vagnen och Timothy kämpade tappert på sin cykel. Alla tre stupade i säng när vi kom hem. Men det var en härlig kväll och vilken löparfest, den vill jag definitivt uppleva på närmare håll ett annat år.
Idag har vi varit på Skansen med Magnus, Åsa, Elsa och Maria. Det var en lugn och skön dag med bara pyttelite regn. Barnen hade så kul och tiden gick alldeles för fort. Jag var mest intresserad av lunch och sen fika, men det var lite kul att titta på djuren och gå på Lill-Skansen också.
Timothy och Elsa slänger pengar i lyckobrunnen
Redo för ponnyridning
Helgen har bjudit på två träningstillfällen. Igår blev det simning vid Hellasgården tillsammans med Jenny och Mats. Vädret var ruggigt och det småregnade men det var 19 grader i vattnet så jag frös inte. Men det var nog ett av mina sämre simpass. Jag fick stanna hela tiden för att fixa glasögonen som immade igen och tog in vatten och hittade aldrig någon rytm i simningen. Jenny och Mats forsade iväg och jag gjorde mitt bästa för att hänga med, men det kändes ungefär som jag lärt mig crawla igår. Tillbaka på bryggan visade klockan på drygt 2 km, den brukar visserligen visa lite för långt, men jag misstänker att jag simmat kors och tvärs i sjön. Vilket är lite ovanligt för jag brukar inte ha några problem med att hålla kursen. Vi får verkligen hoppas att det går bättre på söndag för annars kommer jag vara helt slut efter simningen. Ikväll stack jag ut och cyklade när barnen hade lagt sig. Det blev en blöt och ruggig cykeltur i mörker, och med en kilometertid som var det sämsta jag gjort i år. Men de första kilometrarna kändes bra, och de nya pedalerna och cykelskorna funkar bra. Med dessa två träningspass i bagaget är förväntningarna på min insats i Stockholm Triathlon på söndag minst sagt låga. En formtoppning känns långt borta, för mig gäller det snarare att komma ur formsvackan och det illa kvickt. Nu väntar ett par lugnare träningspass i början av veckan och sen blir det totalvila, nåt som jag tror min kropp verkligen ser fram emot!
Hehe. ..tack för att du inte skyltar med att kors- & tvärssimmandet berodde på den snedsimmande guiden Jenny...
SvaraRaderaDin form är aldrig sämre än min...som är god. Shape up! ;-)
Kram