Björsäters triathlon 2013

Igår genomförde jag min första riktiga triathlon tävling, Björsäters triathlon, 1/10 Iron man. Och man kan väl säga att det gick sådär. Jag är inte alls nöjd med min tid men det var ett trevligt lopp och jag hoppas kunna ta revansch nästa år.

 

Efter ett par härliga veckor i sommarstugan var det i fredags dags att packa bilen och köra till Perrys kusin Johan, med familj, i Bankekind utanför Linköping. Det var dags för årets upplaga av Björsäters Triathlon och Johan och jag skulle genomföra vår första triathlon tävling. Vädret var strålande och alla var glada. Det enda lilla molnet på himlen var min hals som kliat hela veckan. Inte ens två dagars helvila hade gjort den bättre och jag funderade på hur den skulle klara ansträngningen som väntade dagen efter. Fredagskvällen blev lugn och trevlig. Barnen badade nästan oavbrutet i poolen på tomten och vi vuxna försökte hitta lite skugga. Johan och jag kollade cyklarna en sista gång och pratade lite taktik. Sen blev det en rätt tidig sänggång. 

 

På tävlingsdagen, igår morse, var det om möjligt ännu varmare än i fredags och jag förberedde mig på ett lugnt lopp, dels på grund av den extrema värmen, dels på grund av halsen. Men om man ska ta det lugnt och ändå kunna göra en hyfsad tid gäller det att hålla huvudet kallt och vara taktisk. Distanserna var korta; 380 meter simning, 18 km cykling och 4,2 km löpning. Min taktik var att ösa på fullt från start på simningen, jag skulle förlora nån minut mot de andra vid bytet eftersom jag ville simma i våtdräkt, för att träna på att få av mig den, och nästan alla andra simmade utan. På cyklingen skulle jag ta det ganska lugnt, det blåste sned motvind de första 10 km och gick rätt mycket uppför, för att sen se hur kroppen kändes inför löpningen.

 

Min taktik sket sig ganska fett redan efter 50 meter i vattnet. Jag hade lagt mig ungefär i mitten av startfältet på 170 personer. Starten gick, de flesta forsade iväg och jag tänkte att det här går ju bra, för att efter ca 50 meter fastna i ett stim av människor som slutat crawla och övergått till bröstsim varvat med okontrollerat plaskande. Det var bara att inrätta sig i ledet och börja trampa vatten och simma lite bröstsim när det gick framåt. Vid vändpunkten blev det totalstopp och jag tillbringade nästan 1 minut på samma fläck. På tillbakavägen gav jag upp helt. Jag fick ett antal sparkar i huvudet och på kroppen, samt en illa riktad spark som gav mig ett blödande hack inne i gommen. Jag väljer att tro att det var någons fingernagel som lyckades pricka min mun precis när jag andades, känns lite trevligare än en stortånagel... Äckligt var det hur som helst! När vi närmade oss stranden, och den 5 meter breda passage alla skulle igenom för att komma iland, var mina förhoppningar om en ok tid redan grusade. Jag köade till landstigningsplatsen, lufsade upp ur vattnet och krängde av mig våtdräkten på vägen upp till växlingsområdet som låg en bit bort. Väl där hittade jag först inte min cykel, sen fick jag inte av mig våtdräkten och slutligen fick jag trixa med en korvig sula i cykelskon ett bra tag. Jag hoppas det var min sämsta växling i min triathlonkarriär, den tog nog upp mot 3-4 minuter.

 

Cyklingen och löpningen genomfördes i konrollerat tempo utan att jag varken drog på mig mjölksyra eller någon vidare hög puls. Tiden blev 1.05 (9:e plats av 37 tjejer) och jag var rätt sur när jag kom i mål även om jag försökte att hålla god min. Kanske hade det varit bättre att bränna på och ta ut mig som jag brukar, då hade jag i alla fall känt att jag gjort det jag kunde. Kanske hade jag varit lite gladare om jag varit några minuter snabbare, eller kanske inte... Det jag stör mig mest på är ju kaoset i vattnet och mitt långsamma byte från simning till cykel och dessa minuter var förlorade hur som helst. Så det är bara att träna mer på växlingarna, plus de övriga disciplinerna såklart. Och även om jag inte är nöjd med min prestation så var det en jättekul och lärorik dag med lite för varmt väder. Och vi hade en stor hejarklack som peppade oss flera gånger längs vägen. Tack för det!

 

Dagens lärdomar: 

1. De lönar sig inte att ha våtdräkt på 1/10 Ironman i högsommarvärme

2. Underskatta inte min egen förmåga, det är bättre att några får simma om mig än att lägga sig för långt bak i starten i simningen. SÅ långsam är jag inte.

3. Memorera noga vart jag lägger mina grejer och kolla att allt är iordning, sparar tid och minskar stressen vid växlingarna

Nedan några foton från tävlingen tagna av Johans pappa Janne som var på plats för att se sin son genomföra sin första, men inte sista, triathlontävling :).

 

T2, från cykling till löpning



 

Johan har cyklat ikapp mig och vi växlar samtidigt

 

Johan och jag efter målgången

På kvällen hade vi grillfest hemma hos Johan och Caroline och ytterligare två kusiner med familjer. Vi var 10 vuxna och 8 barn i strålande högsommarväder. En otroligt härlig kväll med god mat och dryck och trevligt sällskap.

 

Idag var det dags att åka vidare, tyvärr måste jag nästan säga. Perry, jag och barnen tyckte det var väldigt mysigt hos Johan och Caroline och hade lite svårt att slita oss. Men vi hoppas att de vill komma upp till Stockholm och hälsa på oss i höst. Så runt lunchtid åkte vi vidare till Småland för att hälsa på killarnas farmor och farfar. Kroppen känns pigg och fräsch men jag ska inte träna idag ändå. Istället ska jag försöka få ordning på halsen till KK-joggen på tisdag. För jag har ingen lust att genomföra ännu ett lopp där jag i förväg vet att jag inte kommer kunna ge 100%. Ett sånt lopp per vecka får räcka.