Ally mitt i livet: Nu är slutet nära

När det bara återstår knappt två timmar av 2014 är vi äntligen tillbaka i fjällen. Julen är överstökad med alla förväntningar och trevligheter som den innebär. Vi hade en lugn och skön julhelg hemma i Täby. Det var riktigt mysigt att fira jul i huset :). Vi julstökade lagom mycket och försökte ge barnen mycket tid. Jag känner mig fortfarande hängig och hostar och har täppta bihålor så jag försökte sova så mycket som möjligt.

Julhelgen bästa, förutom tomten såklart, var juldagens löptur i skogen med Perry. Kallt och klart väder och en sol som bländade oss, det är vi inte direkt bortskämda med. Vi sprang min favo-terrängrunda på ca 10 km. Kyla o ett tunt snötäcke gjorde underlaget lurigt och jag halkade omkull på en berghäll och skrapade knät. Landade pp mjuka baken dock så det gick bra. Det var så kul att springa ihop med Perry, det blir så sällan nuförtiden.

Det är lätt att bli lite sentimental såhär på årets sista dag. Middagen är uppäten och nu inväntar vi 12-slaget, får se om man orkar hålla sig vaken...Men en snabbsummering av 2014 blir ändå att det var ett av de bättre åren i mitt liv. Det verkar som det bara blir bättre och bättre ju äldre man blir!

Våra dagar i fjällen har varit bra. Lite väl kyligt i början men nu är det varmt o det töar. Vi åker skidor på längden och utför och Timothy trivs verkligen i backen. Han går i skidskola och tycker det är jättekul. Värre är det med vår yngsta. Han deklarerade ju redan förra året att han faktiskt inte gillar att åka skidor, utan att ha testat. I år fick vi mer eller mindre tvinga honom att prova. Efter mycket gråt och tandagnissel och pinsamma utspel i backen, usch vilka hemska föräldrar vi är, sa Timothy att han skulle lära sin lillebror att åka skidor. Sagt och gjort, idag åkte vi alla till barnbacken. Perry och jag var mycket skeptiska men Timothy var övertygad om att det skulle gå bra. Väl i backen åkte Samuel både knapplift och åkband och han skrattade när han åkte rakt ner för barnbacken alldeles själv. Och Timothy tog åt sig all äran över detta enorma framsteg. Vi vuxna var bara oerhört tacksamma och lyckliga över att Samuel åkt flera åk i barnbacken :), och vi hoppas att det inte var en engångsföreteelse. Vi ser ju framför oss att vi ska till Alpeena om 2-3 år och hur ska det gå om Samuel inte vill åka slalom!? Det är ju det där när allt inte blir som man tänkt sig...

Jag ser fram emot ett spännande 2015!