Årets näst sista vecka

Veckan som gått har varit händelserik och rolig. Jag känner mig äntligen mer frisk än sjuk och har tränat ok och även sovit hyfsat. Men framför allt har jag haft rätt kul, även på jobbet där det just nu pågår en stor omorganisation där informationen till oss på gräsrotsnivå är lika med noll. Jag orkar inte engagera mig särskilt mycket i det utan jobbar på som vanligt. Man kan ju ändå inte påverka nåt och det brukar bli rätt bra till slut. Och blir det inte det så får jag hitta nåt annat att försörja mig på.

I tisdags var jag i Högdalen och tog en simlektion. Vägg i vägg med badet ligger ett gym. Bara en glasvägg skiljer lokalerna åt och de som tränar på löpband, cross trainers och trappmaskiner har utsikt mot simbassängen och vi som simmar kan se dem på gymet. Jag reflekterade över att majoriteten av besökarna var av utländsk härkomst, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på vart jag befann mig. Det blev plötsligt rätt påtagligt att vi lever i ett segregerat samhälle. I Täby och innerstan, där jag oftast befinner mig, finns det mest svenskar. Det som jag dock tyckte var glädjande var att många av dem som tränade var tjejer av utländsk härkomst. Jag blev glad eftersom jag vet att det traditionellt sett i flera länder, särskilt i Mellanöstern och Afrika, inte är accepterat att kvinnor ägnat sig åt sådana aktiviteter. Men här var det tjejer i burkor och slöjor som sprang på löpbanden och tjejer iklädda mer eller mindre heltäckande baddräkter som simmade. Coolt tyckte jag!

För ganska precis ett år sen flyttade vi till Täby. Och vi trivs jättebra i huset och i området och i kommunen. Jag säger som barnen: Jag älskar vårt hus! Julen närmar sig och i helgen har vi klätt granen och bakat pepparkakor. Eftersom vi har jättehögt till tak i vardagsrummet ville jag ha en riktigt hög gran, vilket kräver en rejäl julgransfot, vilket jag inte tänkt på. Men skam den som ger sig, vi var tvungna att ge upp jakten igår men imorse kl 10.00 stod jag utanför Claes Ohlson och lade beslag på den sista julgransfoten i modell större till det facila priset av 699 kr. Men jag ser det som en investering. Vårt överflöd av tomtar ter sig plötsligt inte så överflödigt längre när man har drygt 200 kvm att sprida ut dem på. Så kanske måste vi önska oss fler framöver...

Mycket fin gran, tycker jag iaf

Barnen dekorerar pepparkakor

Under veckan har jag även kommit till insikt om att jag verkligen irriterar mig på martyrer och jag tycker förfärligt synd om dem. Tänk att gå omkring hela livet och och tycka synd om sig själv och samtidig vara helt oförmögen att göra nåt åt sin situation. Att gå igenom livet och ständigt tycka att man blir orättvist behandlad, vilket man på diverse olika sätt försöker göra omgivningen uppmärksam på. Men omgivningen har fullt upp med sig själv och sina egna problem, så man uppfattas bara som gnällig och tråkig. Och målsättningen att ge andra dåligt samvete misslyckas alltför ofta. Jag är av den åsikten att var och en ansvarar för sitt eget liv och sin egen lycka. Man får utgå ifrån sin egen situation och göra det bästa av den. Mitt liv har inte varit nån himla dans på rosor jämt men jag har vägrat att vika ner mig och tillåta mig att bli en martyr. Jag har bestämt mig för att livet är värt att leva, det gjorde jag för många år sen, och sen dess ser jag till att just leva livet och inte tänka livet.

Veckans snålaste står mäklarfirman, som vi köpte huset genom, för. Både jag och Perry får SMS från dem fortfarande. Efter att ha haft hjälp av Individa vid försäljningen av vår lägenhet, var det en skarp kontrast att tvingas göra sitt livs största affär med denna mäklarfirma. För mig står Individa för kvalitet och personlig service medan den andra firman, och många med dem, fokuserar helt på kvantitet. I de två SMS:sen vi fått under veckan uppmanas vi rekommendera mäklarfirman genom att klicka på en länk. I det första SMS:et stod det att om vi rekommenderar dem skänker de 5 kr till Barncancerfonden. I det andra, påminnelse-SMS:et stod vi "tycker till" om dem så skänker de pengar till Barncancerfonden. Förhoppningsvis kom de själva på hur snålt det såg ut med 5 kr. Jag hade kunna tänka mig att tycka till, man kan ju ge bottenbetyg, men 5 kr, viket skämt! Ska man ägna sig åt välgörenhet ska det vara på riktigt, inte bara i marknadsföringssyfte. I kontrast kan nämnas en liten byggnadsingenjörsfirma som Perry har kontakt med. De skänker 5 kr per debiterad timme under 2014 till Musikhjälpen. 

Veckans trevligaste var nog lunchen på Berns med min vän och kollega Caroline. Vi unnade oss en finlunch med dessertbuffé. Mycket mysigt, gott och välförtjänt.

Julstämning på Berns

Veckans roligaste var när jag fick chans att skänka bort mina nya terminalglasögon till en bättre behövande. De gjorde succé på jobbet under den tiden jag hade dem. Alltid kul att man kan glädja nån!

Lovely!

Vilken som var veckans, eller månadens, godaste saffransbulle är svårt att avgöra. Jag har ätit så gott som en saffransbulle per dag sen i början av december och alla har varit typ lika goda. Kulmen nåddes dock i tisdags då jag bad en kollega köpa en bulle åt mig. Han kom tillbaka med en hel längd, bullarna var slut. Efter att ha tryckt i mig hälften fick jag ont i magen och det dröjde ända till fredagen tills jag var sugen på saffransbulle igen. Men det kanske var lika bra det. En mycket närstående person konstaterade i all välmening att min mage, och även resten av kroppen för den delen, är förvånansvärt mjuk och odeffad med tanke på hur mycket jag tränar. Jag tycker det är bra att ha lite vinterpäls när det börjar bli kallare ute och bryr mig inte så mycket faktiskt. Och till våren/sommaren finns det ju inga saffransbullar, så det finns hopp om att jag kommer hinna bli lite mer fit till beach 2015.

Hur många bullar motsvarar en längd?

Veckan avslutades med en trevlig middag tillsammans med bästa vännerna som vi ska åka till fjällen med. Tanken var att vi skulle planera resan, framför allt vem som ska ta med vad i dryckesväg, men det blev som vanligt rätt mycket fokus på barnen och nuet. Jag drabbades av julsentimentalitet och försökte döva känslosvallet med lite för mycket gott vin, vilket hjälpte och det sentimentala förbyttes mot glädje. Kvällen ägnades åt att slå in julklappar och imorgon jobbar jag årets sista arbetsdag. Tänk vad ett år går fort när man har kul!