Ally mitt i livet: En riktig triathlonhelg

Veckan som gått har varit slitig med förkylda småkillar och alldeles för lite sömn för min del. Detta var dock delvis självförvållat. Jag och två klubbkompisar bokade tre lektioner med en sim-PT för att bli snabbare. Jag glömde dock ta reda på vart undervisningen ägde rum, vilket visade sig vara i Högdalen. För dem som inte känner till Stockholm kan jag berätta att det cykelvägen är 27 km från Täby. Med kommunala färdmedel tar det drygt 1 timme, vilket innebär att jag måste ta sista nattbussen från Täby för att hinna dit i tid. Det kändes långt ifrån okej, men kl 6.30 stod jag i alla fall utanför simhallen förra måndagen. Lektionen var bra och det var nästan värt att börja veckan med en sömnskuld. Under veckan blev det sen bara en jobbcykling och ett par kortare löppass.

I slutet av förra veckan blev hantverkarna klara och kvällarna ägnades åt att bära tillbaka möblerna från vardagsrummet till sovrummen. Det blev jättefint och nu återstår att fixa gardiner och belysning. Nu i vecka kommer, förhoppningsvis, elektrikern och persiennfirman. Vi har även beställt ett förvaringssystem till garderoben. Det ska bli otroligt skönt att kunna packa upp kläderna från flyttkartonger och plastlådor.

I helgen var det dags för Vattenfall Stockholm Triathlon. I lördags var jag funktionär på elitens sprinttävling och igår tävlade jag själv i Olympisk distans. Lördagens uppdrag var jättekul. När man ser eliten på så nära håll fattar man verkligen hur snabbt det går. Tyvärr var vädret nyckfullt och solsken varvades med spöregn. Jag blev blöt och kall trots regnkläder och när jag kom hem började jag känna mig dålig. På kvällen kände jag av hals och bihålor och jag svor en ramsa för mig själv. Hela sommaren har alla i familjen varit friska men efter bara några veckor på jobb, skola och dagis är nu alla förkylda.

Igår morse kände jag mig lika risig och jag övervägde att inte ställa upp i tävlingen, men bestämde mig till slut för att köra, men att ta det lugnare än planerat. Sagt och gjort, kl 6 körde jag in till stan och parkerade nära Norr Mälarstrand. Kl 7 blev vi insläppta i växlingsområdet och jag fixade iordning mina grejer. Det var jättetrångt och området var hur långt som helst. Det var kallt och lite blåsigt och jag var allt annat än sugen på att plumsa i Riddarfjärden. Men våtdräkten värmde och det var bara att bita ihop och hoppa i. Det var i alla fall 19 grader i vattnet till skillnad från eliten som dagen innan simmade i Saltsjön i 14-gradigt vatten. Starten gick kl 8.10. Simningen gick ok men jag tog det lugnt och avverkade 1500 meter på 30 min. Ett par minuter långsammare än jag tänkt mig, men tre minuter snabbare än förra året. Växlingen till cykel blev lång eftersom jag fick springa hur långt som helst med cykeln för att komma ut ur växlingsområdet. Väl ute mötte jag Lina och Jon som kommit för att heja på mig. Otroligt kul! Cyklingen gick bra men även här tog jag det hyfsat lugnt. Redan första vändan uppför Västerbron kände jag att kroppen inte var på min sida så det var bara att gilla läget. Jag trampade på och rullade in på 1.16, även detta ca två-tre minuter sämre än jag tänkt mig och bara marginellt bättre än förra året. Återigen en lång språngmarsch med cykeln genom växlingsområdet. Av med cykelskor och hjälm och på med löparskor och sen iväg. Löpningen gick väldigt lätt till en börja eftersom jag "vilat" på cykeln. Men efter andra vändan uppför Slottsbacken började jag känna mig trött och jag fick kämpa järnet för att hålla farten de två sista varven. Ändå gick det inte i den fart jag tänkt mig. Jag gick i mål på 2.43.02 och slog förra årets tid med 3 min och 42 sek. Nöjd med mitt lopp men ändå lite besviken. Hade inte bacillen intagit mig igår så hade jag nog gått in under 2.40, inte plättlätt men jag tror jag hade grejat det. Jag hade dock världens bästa hejarklack; många klubbkompisar, funktionärer, mina fina killar och så Lina och Jon. Och vädret var nästan perfekt. Så det var en jättekul tävling, roligare än Stockholm marathon faktiskt!

Resten av dagen mådde jag rätt dåligt. Jag försökte vila och ta alla huskurer jag känner till för att stävja bacillens frammarsch. Jag skippade simträningen imorse och sov två simmar extra istället. Idag känner jag mig inte sämre men heller inte frisk. Men nu har jag i alla fall tid att vara sjuk. Triathlontävlingarna är slut för i år, tyvärr. Det blev "bara" tre stycken men tillsammans med en halv och en helmarathon och Perrys två cykeltävlingar, så har tävlandet upptagit rätt många helger under våren och sommaren. Nu blir det fokus på barnen och deras aktiviteter ett tag och det känns helt ok.