Sista dagen i trötthetstöcken?

I nästan två veckor, ja ända sen veckan innan Stockholm Triathlon, har jag gått omkring och känt mig total orkeslös och dödstrött. Det har gått så långt att jag somnat på bussen och tunnelbanan, tagit power-naps i soffan för att orka natta barnen och längtat efter att sova under i stort sett hela min vakna tid. Samtidigt har jag försökt träna för att få tillbaka energin men det har varit helt hopplöst, så jag har börjat känna mig riktigt nedslagen. Så i veckan upptäckte jag ett stort rött märke på ena foten, och kom då ihåg att jag haft en fästing där i mitten av augusti. Så jag beställde genast tid hos läkaren och han konstaterade borelia, utan att ens ta ett blodprov. Så nu är det stark penicillin 10 dagar och ingen träning, eller bara lätt, i tre dagar. Inga muntra nyheter men i alla fall skönt att få en förklaring till denna totala genomklappning. Hoppas Penicillinet verkar snabbt för nu är jag trött på att vara trött. Nu förstår jag dock bättre varför det kändes så otroligt tungt på Stockholm Triathlon; boreliainfektion plus förkylning är ingen bra kombo. Jag är glad att jag kom runt under 2.45 och att jag inte fått nån allvarlig följdsjukdom. Det där med att lyssna på kroppen, som jag för ett tag sen tyckte att jag blivit så bra på, får jag nog ta och bli bättre på!

Annars rullar det mest på just nu. Förra helgen hade vi en riktig hemmahelg och det var jätteskönt. Timothy började på sin dans och verkar nöjd. Så numera är det karate på onsdag och lördag, fiol på tisdagar, jogging på torsdagar och dans på söndagar. Men jag tycker bara det är kul att han vill prova på många olika aktiviteter så det får bli lite stressigt ett tag. Jag antar att det bara är att vänja sig, för om nåt år har även Samuel aktiviteter.

Jag har kämpat på cykeln till jobbet flera dar i veckan trots att jag varit hängig. Men vädret är så underbart att jag bara inte står ut med att åka kommunalt. Så hellre cykla långsamt och få vara ute än att sitta och trängas på en varm buss och tunnelbana. Jag tog till och med cykeln till Högdalen i måndags då jag skulle till simlektionen, 26 km från oss. Egentligen är inte Stockholm större än att det går att cykla överallt. Det tar inte mycket längre tid än att åka kommunalt och går ofta snabbare än att åka bil. På vissa ställen har de byggt ut cykelbanorna och då är det riktigt kul att cykla. På andra ställen, typ Götgatan och Slussen, är det total kaos och när det är rusningstrafik för cyklisterna går det snabbare att promenera. Förra fredagen kom det en störtskur precis när jag skulle cykla hem och hämta barnen. På bara ett par minuter var jag genomsur och när jag kom till dagis blev det en stor pöl runt omkring mig. Men det var inte kallt så det var ändå rätt skönt att cykla. Jag fasar för vintern, tänk om det blir så kallt och mycket snö att det bara inte går att cykla. Hur ska jag stå ut att åka kommunalt?

Nu ska jag lägga mig i soffan och försöka hålla mig vaken en liten stund till. Imorgon är det karate kl 9 och sen ska vi åka och hämta Samuel som varit hos mormor idag och ska sova över till imorgon. Det är första gången han är där själv och han var väldigt förväntansfull. Eventuellt ska vi besöka det nya badhuset i Norrtälje imorgon, men vi får se. Först ska jag i alla fall få soooooova, och det tänker jag göra i minst 9 timmar!

Botemedlet hoppas jag

Förra veckan regnade det...