Ytterligare ett varv runt solen

I fredags var det dags att manifestera att jag gjort ännu ett varv runt solen. Som vanligt försökte jag förtränga det in i det längsta, men när dagen väl infann sig kändes det helt ok. I år firade jag hos svärföräldrarna i Västervik, där jag befann mig för att delta i Västerviks triathlon på lördagen. Så det blev ett väldigt lugnt firande med fokus på mat. Efter en jobbvecka i stekande värme, på ett kontor utan AC där varje dag kändes som ett långt bikramyogapass, tog jag bussen till Småland på torsdagskvällen. Veckan hade dessutom innehållit alldeles för lite sömn och mat så jag däckade direkt på bussen när den rullade ut från Cityterminalen. På fredagsmorgonen blev jag uppvaktad med paket och skön sång och sen började förberedelserna inför lördagens fest för Perrys kusiner med familjer som skulle äga rum på lördagen efter tävlingen. Det blev städning av logen och storhandling, däremellan god tårta och mat och på kvällen smaskig pasta á la Perry. Jag festade även till det men en lättöl och ett glas rödvin.

Ett fint paket från Ylva

Godaste och finaste tårtan

Logen inredd för fest

När jag var på Intersport i Västervik för att hämta min nummerlapp blev jag och tävlingsarrangören fotograferad av en journalist från Vimmerbytidningen. Artikeln publicerades i lördags.

På lördagen vaknade jag tidigt efter ännu en natts dålig sömn orsakat av värme och fullmåne. Mitt fokus var tyvärr mest på festen och mindre på tävlingen, men det ändrades snart. Jag upptäckte nämligen att min nya tripmätare på cykeln inte fungerade. Den visade ingen hastighet eller distans och jag fick panik. Inte en tävling till utan hastighetsmätare, det räckte med fiaskot i Vansbro. Så jag börjar meka i panik, ringer affären där jag köpt mätaren och byter batterier. Till slut hoppar den igång men blinkar hela tiden och känns allmänt opålitlig. Efter lite terapi med svåger Erik och peppning från klubbkamraten Brita bestämmer jag mig för att min taktik blir "all in" på cyklingen idag, bära eller brista. För att hålla reda på varven, vi skulle köra 5 varv på samma bana, sätter jag gummisnoddar på styret så att jag kan pilla ner en varje gång jag passerar varvningen. Och sen är det bara att köra. Sen gör vi 35 hamburgare och jag äter en tallrik havregrynsgröt innan jag lastar cykeln på bilen och kör till Västervik.

Alla sätt är bra utom de dåliga :)

Väl framme checkade jag in min cykel tidigt och fixade iordning mina grejer. Jag träffade klubbkompisarna Jonas och Linda. Båda var rätt avslappnade och skulle bara se till att ha kul på tävlingen. Jonas laddade inför Ironman i Kalmar kommande lördag och Linda hade kört Norseman Ironman (extremtriathlon i Norge) en vecka tidigare. Perrys kusin Johan kom också, detta var hans premiär på OS-distansen så han var lite mer nervös. I växlingsområdet diskuterades det huruvida vi skulle få ha våtdräkt eller inte. Till slut får vi besked om att alla utom eliten, seniorklasserna, fick ha våtdräkt. Så den åkte på så nära starten som möjligt för det var otroligt varmt, ca 26-27 grader och gassande sol. I väntan på att få hoppa i vattnet svettades vi floder i våra gummidräkter och panikkänslan är inte långt borta. Väl i vattnet är jag glad att jag valde att ta på mig våtdräkten för det var rätt svalt och jag behövde flytkraften för att spara benen.

Kl 15 gick starten. 1500 m simning i havet där det gick en hel del vågor och var lite strömt. Jag hittade en jämn takt som jag bestämde mig för att försöka hålla. Två varv på samma bana och sen in i småbåtshamnen och upp på pontonen. Blåst och vågor gjorde det jobbigt och jag svalde mycket vatten och hade dålig sikt. Men tiden blev ändå förvånansvärt bra, 25:20, så jag tror kanske banan var något kortare än 1500 m. Annars blev det ett fett och svårslaget pers! T1 gick på knappt 2 minuter tror jag, den verkar vara inkluderad i cykeltiden. Min cykeltaktik straffade sig rätt snabbt i blåsten, jag blev supertrött och stressad på första varvet. Pulsen låg för högt och jag hade problem att få i mig bars och sportdryck. Men sen stabiliserade det sig och jag lyckades hålla 30,9 km i snitt på 40,5 km. T2 gick på knappt 1 minut och jag bokstavligt talat staplade ut på löpningen med en gel i handen, den borde jag dragit i mig sista milen på cyklingen men glömde bort. Nu blev det ett väldigt plågsamt första varv och det dröjde en bit in på andra varvet innan energin kickade in och jag hittade nåt slags flyt i löpningen. En fantastisk hejarklack gav mig energi vid varvningen och så småningom blev det lite fart på benen. Jag spurtade i mål på 2:45:20, lite långsammare än jag tänkt mig men tiden räckte till en seger i motionärsklassen för tjejer :). Mina inofficiella tider blev: simning 25:17, cykel 1:18.18 och löpning 59:01 (11,1 km). Jag är nöjd med simning och cykel men måste bättra mig på löpningen till tävlingen i Stockholm den 24:e. Växlingarna kan man alltid bli bättre på men de funkade hyfsat bra. Jonas sladdade in drygt en minut före mig och Linda vann seniorklassen. Johan gick in strax under 3 timmar efter att ha fått kramp under löpningen. 

T2

Full fart mot målet!

Eftersom vi skulle ha fest på kvällen stack vi hemåt direkt, vilket innebar att jag missade prisutdelningen. Det visade sig att jag vunnit ett pris i utlottningen som jag tyvärr gick miste om. Vet ännu inte vad det var. I resultatlistan kunde jag senare se på tiderna att det var fler som hade det tungt i värmen speciellt på löpningen, vilket gör att jag inte är fullt så missnöjd med löpningen som direkt efter målgången. Även min hejarklack intygade att jag hörde till dem som sprang och inte staplade eller gick. Sammanfattningsvis en jätterolig tävling och ett bra arrangemang, inte omöjligt att jag kommer tillbaka nästa år, om jag inte ska springa fjällmarathon såklart. En rätt krävande bana och varmt väder gjorde att det blev en jobbig dag men bidrog till att det var mycket publik vilket alltid är kul. 

Festen blev lyckad. Det var full fart på 15 vuxna och 11 barn i logen. Vi grillade hamburgare och korv och umgicks fram till midnatt. Jag var förvånad över att jag var så pigg och hade inte barnen blivit trötta, så att gästerna var tvungna att åka hem, hade jag kunnat festa hela natten kändes det som. Men det var kanske tur att vi kom i säng vid halv-2-tiden ändå. Igår röjde vi upp efter festen och packade bilen för att köra mot Stockholm. Semestern 2014 är nu definitivt slut för alla i familjen och idag började vardagen igen. Timothy börjar nytt fritids och så småningom första klass, Samuel börjar på på ny avdelningen på förskolan och Perry börjar sin karriär som egenföretagare, helt egen alltså. Jag går tillbaka till mitt gamla jobb, med mina gamla kollegor men ska ägna hösten åt att fundera på hur jag ska kunna förnya mig lite.

Hemma har vi hantverkare som renoverar sovrummen. Alla möbler står i vardagsrummet och hela övervåningen är täckt av damm. Hela familjen bor i källaren och det är allmänt kaotiskt. Vi hoppas han blir klar under den här eller nästa vecka så att vi kan flytta tillbaka. Det kommer bli jättefint!

Compact living

Timothys nya rum