Underbara vardagsmotion

Från att ha sett pendlingsavståndet som den största nackdelen med flytten, har jag nu börjat se det som en av de största fördelarna. Visst kan man önska att det skulle vara lite bättre kommunikationer, särskilt på kvällar och helger, men det är ju som det är. Efter att snön försvunnit och det blivit ljusare på morgonen har det blivit allt lättare att välja cykeln framför SL. Det funkar bra både när jag lämnar och hämtar tack vare den suveräna cykelkärran från Croozer. När jag lämnar är jag på jobbet kl 9, samma tid som om jag åker kommunalt. Och när jag hämtar behöver jag inte känna någon stress att passa bussen utan om jag är sen är det bara att cykla fortare. Andra fördelar är att jag verkligen måste få fart på mina cykelben. Det går så alldeles för långsamt och jag bränner hur mycket energi som helst, men jag kämpar på. Nån gång måste det väl vända.... När jag cyklar slipper jag dessutom alla äckliga baciller som cirkulerar på tunnelbanan och jag motverkar eventuell "bankfetma", som annars lätt smyger sig på oss medelålders personer.

Till nackdelarna hör att man aldrig är riktigt snygg när man kommer till jobbet. Jag har en rand i pannan efter hjälmen eller mössan, hinner aldrig sminka mig eller fixa håret efter snabbduschen och känner mig alltid lite halvful. Det är också lite jobbigare att hänga med på lunchlöpningen om jag har cyklat på morgonen, men det är bra träning. Tumregeln är dock att cykla max tre dagar i veckan, annars blir den övriga träningen lidande. Men vi får se hur länge den tumregeln håller. Sålänge SL och Arriva har svårt att hålla tiden är det ett enkelt val att välja cykel framför kollektivtrafik.

Samuel och Timothy har också vant sig vid lämningar och hämtningar med cykelkärra och mamma utklädd till sportfåne. Timothy brukar vilja att jag cyklar så att han kan springa bredvid till skolan. Samuel åker gärna cykelkärra och brukar somna i kärran när vi åker från förskolan till skolan, en färd på några minuter. När vi kommer hem är det allmänt kaos, cykel och kärra ska in i garaget, all packning ska in i hallen, barn ska kläs av, händer ska tvättas, mamman ska duscha och packa upp alla väskor, barnen vill ha frukt innan maten och middagen ska lagas. Men det brukar funka för det mesta. Igår tyckte jag att det gick lite för lätt när vi kom hem, det vanliga kaoset infann sig inte riktigt och det dröjde ett tag innan jag kom på varför. Det var inte förrän Perry kom hem och undrade vart Samuel var som jag kom på varför det var ovanligt lugnt. Jag hade glömt Samuel i cykelkärran. Den stod snyggt och prydligt parkerad i garaget, som var släckt och låst. Samuel hade inte märkt nåt för han sov som en stock, Perry blev dock lite orolig för sin förvirrade fru. Och jag blir lite orolig själv också, men jag ser det som en följd av att jag har alldeles för mycket på jobbet just nu plus att jag sover dåligt, är superallergisk och stressad över att formen är så dålig. Jag hoppas på bättring på alla fronter inom några veckor.

Redo för avfärd!