Stressande träningsprogram

Var och varannan träningssajt och tidning erbjuder nån form av träningsprogram. Jag brukar ibland roa mig med att kolla in programmen för hel- och halvmarathon. Och nästan alltid blir jag förvånad över hur mycket de rekommenderar att man behöver träna för att nå de olika tidsmålen. För att nå de tider jag har gjort på hel-och halvmaror borde jag tränat typ 40-50% mer än jag gjort. Och nej, jag har absolut ingen talang för löpning utan är en helt vanlig medelmåtta, möjligtvis lite envisare än genomsnittet... Så varför hetsa folk att träna som galningar? Vilken medelgod motionär som siktar på att genomföra sitt första marathon klarar av att öka sin träningsdos från 1-2 mil per vecka till 3-6 mil per vecka på bara ett par månader utan att bli skadad?

Min första mara sprang jag på 4.29 efter alldeles för lite träning p g a att jag blev skadad, såklart, efter att ha försökt följa ett träningsprogram. Jag fick benhinneinflammation och det blev ingen löpning alls sista månaden. Dessförinnan sprang jag ett par gånger i veckan vara ett pass som var längre än 1 mil. Men jag kom till start och loppet var bland det roligaste jag gjort. Och kanske det lopp som jag efteråt känt mig mest nöjd med. Jag hade genomfört min första mara och var stolt och glad i flera veckor även om tiden var rätt dålig. Och jag var övertygad om att jag ville göra det igen. Året efter var jag väldigt förkyld men sprang ändå in under 4 timmar och var jättenöjd, fast inte på samma sätt som det första året. Sedan dess har jag avverkat väldigt många lopp, bl a fyra maror, men inget går upp emot mitt första Stockholm marathon.

Det var 2010. Nu är det nya tider. Alla ska träna som eliten och tider ska loggas och delas. Att ha som målsättning att komma i mål verkar rätt omodernt och framför allt oambitiöst. Men min rekommendation för den som ska springa sin första mara är ändå att träna lagom mycket, satsa på långpassen, strunta i tiden, lyssna på kroppen och ha kul. Låt din första mara bli en upplevelse utan krav och hets. Som jag brukar säga: Det kommer fler år och fler lopp!

Påsken var lugn och solig. Vi inledde med påsklunch i Stockholm på långfredagen och åkte sen till Småland för att fortsätta firandet. Där blev det god mat och dryck i överflöd, liksom solsken utelek och vuxenlek i form av träning. Jag avverkade ett 30 km pass löpning och Perry och jag cyklade 7,5 mil på fina småvägar i underbart landskap. Påskharen hittade till farmor och farfar och barnen fick gå på en spännande äggjakt i skogen. 

Efter mycket sökande hittade de skatten

Samuel höll hårt i sitt ägg

Vi besökte Ingebo hagar

Där kunde man bl a klappa kaniner

Full fart på gungorna i trädgården hos farmor och farfar

Redo för cykeltur

I förmiddags lastade vi cyklarna på bilen och körde till Stockholm, utan barnen. De ska stanna några dagar hos farmor och farfar och jag är lite spänd på hur det kommer gå. Samuel är inne i en period då han vaknar mitt i natten och vill gå upp, inte så lätt att hantera eftersom han dessutom är rätt sur där och då på natten. Men jag hoppas det löser sig. Perry och jag gick ut på en skogspromenad när vi kom hem. Det finns en massa roliga stigar i skogen där man kan springa och cykla och vi kollade även in Rösjöbadet som bara ligger nån kilometer från oss. Sen har vi druckit rosé på altanen, grillat och ätit första middagen ute i år. Imorgon är det tidig uppstigning för att hinna med en cykeltur innan jobbet!

Fin badplats bara ett par km från oss

Perry njuter i solen hemma på altanen