I lördags var det dags för årets första tävling. Det hade varit vackert väder hela veckan, rena sommaren, så pollenhalterna var rekordhöga. Både jag och Timothy var helt sänkta hela veckan och jag funderade allvarligt på om jag skulle hoppa av. Jag funderade på vad kroppen egentligen tycker om att springa drygt 2 mil när den har fullt sjå med att genomlida vardagen och jag funderade på om jag skulle kunna känna mig nöjd efteråt trots att jag inte kunnat pressa kroppen till max. Men eftersom jag bestämt med två kompisar att ställa upp i loppet, den ena som sprang sitt första halvmarathon, bestämde jag mig för att starta. Mitt mål att ta mig runt under 1.45 fanns i bakhuvudet men den tanken släppte jag redan efter ett par kilometrar. Det var trångt i starten och en bra bit ut på banan och det gick tungt att andas. Det känns lite som att andas genom ett sugrör, inte ett supertunt men typ ett sånt man dricker milkshake med. Värmen är ju heller inte min bästa vän, så jag var rätt sliten redan efter 9 km. Men jag sprang på i ett tempo som kändes osannolikt långsamt och jag tyckte att alla sprang om mig och det gjorde många, i alla fall i början. Jag tappade lite mellan 10-15 km och sprang in på 1.46.30, en snittfart på 5.03 min/km och det får man vara nöjd med under rådande förhållanden. Den här dagen fanns det helt enkelt inte det lilla extra. Men det är inte utan att jag är lite orolig inför Stockholm maran, såhär dålig borde inte formen vara 1 månad innan loppet. Nåja, den dagen den sorgen. Det är alltid kul att springa lopp och det här gick på en jättefin bana och det var bra arrangerat, så det är inte omöjligt att jag kommer ställa upp igen nåt år.
Jag och Åsa före loppet...
...och efter
Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi hemma hos Åsa och Magnus i Ursvik. Det blev skumpa, grillning och middag ute i solen. Barnen lekte och alla var glada. En perfekt start på tävlingssäsongen 2014 :).
I söndags var vi på landstället och satte igång vattnet och tog ut grill och utemöbler. Även här känns det som säsongen nu definitivit är inledd. Jag fick nöjet att gå loss med sprayburken och spraya ett par korgstolar. Det var jättekul och jag kände mig till en början som värsta grafittimålaren, efter en liten stund fick jag dock kramp i handen så det var knappt att jag orkade slutföra mitt verk. Men fint blev det till slut!
Före...
...efter!
Sen var det lite fika i solen innan det var dags att bege sig hemåt igen. Perry fick cykla hem och småkillarna och jag packade in oss i bilen med diverse bråte som skulle hem. Pollenchocken håller i sig och idag ringde de igen från skolan och frågade hur mycket ögondroppar de får ge till Timothy för han var helt röd i ögonen och uppsvullen i hela ansiktet. Han sa att han tyckte han såg förskräcklig ut nu ikväll när han såg sig själv i spegeln och det var svårt att inte hålla med. Stackars barn! Själv står jag ut även om man får lida i efterhand för de stunder jag är utomhus, men det får det vara värt ibland. Man kan inte uppleva våren innanför en glasruta. Så ett litet regn snart vore inte helt fel, fast det vågar man väl knappt säga högt...
Smaskens med havrekex!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar