söndag 16 februari 2014

En laddad helg

Om fredagen var en av årets mest laddade dagar för många så stod lördagen och söndagen för årets hittills största mentala urladdningar för mig.

Alla Hjärtans Dag är en dag som är laddad för många. Den kan vara full av förväntan även om många inte vill låtsas om något, den kan sluta i stor besvikelse för vissa medan några andra kanske får sitt livs största överraskning. Själv tycker jag att det är en rätt tråkig dag. Vi har för länge sen slutat fira den med presenter men för nåt år sen har jag för mig att vi var ute och åt middag tillsammans. Men för att inte verka alldeles för negativ och oromantisk fixade jag lite bubbel, geléhjärtan och nougathjärtan till gruppmötet på jobbet i fredags. Det var nog uppskattat tror jag även om de flesta var mycket mer ordentliga än jag och bara sippade lite på bubblet och åt blygsamt med sötsaker.

Jag fick fina tulpaner av Perry, Timothy och Samuel. Något egentillverkat kort från Timothy fick jag dock inte i år, även om jag in i det längsta trodde att det var till mig. Men Timothy sprang förbi mig och gav kortet till Samuel istället, vilket såklart värmde 1000 gånger mer i mammahjärtat. Tänk, det kanske spirar en början till syskonkärlek mellan dem trots allt långt därinne!

I år var det inte mamma som fick Alla Härtans Dag-kort...

utan Samuel

På kvällen var vi i Alsike hos killarnas kusiner och firade mellankillen som fyller 7 år idag. Det bjöds på högrevshamburgare med hembakade hamburgerbröd och tillbehör á la Flippin Burger. Fantastiskt gott och vansinnigt trevligt, precis vad jag behövde efter ännu en tuff vecka på jobbet. Hos Erik och Maria trivs både barn och vuxna och det är bara synd att kvällarna där går så fort. Perry körde hem tre sovande personer och jag sov som en klubbad säl hela natten.

Igår morse var det dags för lite mängdträning. Jag kämpade mig ut och slet på i motvinden. Kroppen kändes inte alls så lätt som förra lördagen och jag kände att det skulle bli en lååååång tur. Men efter 50 min blev det bättre. Jag sprang in i Djursholm och tittade på de fina husen, palatsen, och tiden rann iväg. Det blev 90 min i behaglig fart och jag var mer än nöjd när jag landade hemma igen. Veckans tredje löppass med kvalitet avklarat. Hemma blev det en snabb frukost och sen soffläge för att kolla OS-stafetten för damer i skidor. Och vilken urladdning det blev. Jag var helst slut och jätterörd när Kalla väl korsade mållinjen. Vilken enorm prestation, vilket tjej, vilken urkraft!

Idag gjorde Samuel premiär på balanscykeln och Timothy gav sig ut på cykeltur i området helt själv. Han var så glad och stolt att få cykla iväg alldeles ensam. Sen blev det lite OS såklart. Dagens herrstafett var spännande men inte på långa vägar så känsloladdad som gårdagens damstafett. Men visst blir man imponerad. Vilka idrottsmän och kvinnor de är! På eftermiddagen hade vi besök och fikade med supergoda semlor från kondiset i Enebyberg. Det blev en obligatorisk husvisning, vet inte hur många vi haft nu, och sen det vanliga snacket om fördelarna med att bo i hus vs lägenhet. Jag är själv förvånad över att jag är så nöjd med att sitta i förorten i en 70-talsvilla. Hade nån för ett år sen sagt att detta skulle inträffa hade jag inte trott på det för en sekund.

Klockan 17 var jag redo att ge mig av till simträningen, veckans sjätte träningspass, då jag plötsligt kände mig så enormt trött och matt. Så jag sa till Perry att jag skippar träningen, han la handen på min panna och sa: Nej, ingen feber iaf! Nej, ingen feber och troligtvis inget fel alls annat än att jag kände för att vara hemma. Jag gick upp till köket, korkade upp en flaska rödvin, satte på lite klassisk musik på hög volym och lagade en god pasta Bolognese som sedan avnjöts tillsammans med tre glada killar. Vinet smakade bättre idag än igår och just idag känner jag verkligen att jag är värd att få njuta av livet och inte tänka på morgondagen. Årsrapporten är klar och godkänd av styrelsen och nästa veckan hoppas jag att jobbet återgår lite mer till det normala. Jag har haft en av mina bästa träningsveckor på länge och alla i familjen är friska, peppar, peppar. Vad mer kan man begära av livet?

Stolt och glad!

Två små cyklister

Lördagens dessert, mycket god!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar