Morr

För många år sedan när jag jobbade i ett stökigt och hektiskt projekt fick jag det mindre smickrande namnet Mårran. Alla som läst Mumintrollen vet att Mårran inte direkt är en varm och trevlig figur. Mårran är en stor, kall, spöklik och skrämmande gestalt. Hon är mycket kall och allt hon rör vid fryser till is. Öknamnet var mest menat som ett skämt, hoppas jag, men det låg nog lite allvar bakom. På den tiden var jag överlag lite argare och mer mörk i sinnet och framför allt var jag väldigt krävande som projektledare.

Senare har jag läst att Mårran innerst inne längtar efter ljus och värme men att hon inte förstår att ta det till sig på rätt sätt. Man kan säga att Mårran är en psykologisk skildring av de mycket ensamma människorna som inte förmår att ta till sig kärleken. Deras uppträdande upplevs istället som skrämmande, vilket gör att de förblir ensamma. Tur att jag inte visste det på den tiden jag kallades Mårran, och var singel, för då hade jag blivit ännu mörkare i sinnet. Tack och lov slutade jag vara Mårran i samma stund som projektet slutade. Jag fann ju även kärleken så småningorm och hamnade inte i ensamheten. Under åren som gått har jag blivit lite mindre arg och ljusare i sinnet och förhoppningsvis även en bättre projektledare. Numera är ödmjukhet en egenskap som jag uppskattar mycket hos andra människor, liksom humor och självdistans. Tuffa, kaxiga och självupptagna personer fångar sällan mitt intresse numera, och jag strävar ständigt efter att bli en lite bättre människa.

Den senaste tiden har jag själv dock varit långt ifrån den jag vill vara. Jag har gått omkring och morrar lite i smyg åt saker som jag egentligen inte brukar bry mig om. Det kan bero på höstmörkret men jag tror den största förklaringen är att jag knappt tränat de senaste tre veckorna. Det sägs ju att det är bra att träna men jag undrar när det blir för bra. Man måste väl kunna leva tre veckor utan träning och utan att bli en pest för sin omgivning, annars kanske det är något som är allvarligt fel. Så nu anstränger jag mig för att vara normal och glad. Fokuserar på små saker i vardagen som piggar upp; igår fixade jag en överraskning till en fin person, såg Lisa Nordén cykla förbi mig på Birger Jarlsgatan på en snygg Specialized och blev inspirerad, hade en trevlig lunchjogg tillsammans med kollegor, försöker vända ett trist projekt till nåt kul, fick min vilja igenom i ett jobbigt projekt utan att vara en bitch, åt en trevlig middag med en mycket god vän, drack mycket skumpa en vanlig torsdagskväll och nu te med Perry hemma i soffan. Life is good! 

Not me anymore!

Fina bubblor piggar upp