Under mitt 4 veckor långa uppehåll från simning och cykling har jag faktiskt uppskattat vilan, vilket förvånar mig. Jag har sprungit 2-3 gånger i veckan och denna måttliga träningsmängd har medfört att jag inför varje pass varit pigg och laddad och det har blivit riktigt bra kvalitetspass. När jag har känt mig stressad över att jag inte kan simma har jag tänkt på hur mindre kul det ibland är att gå in i en blöt och kall simhall och simma längd efter längd i en bassäng där men ser hårbollar, gamla plåster och diverse andra konstigheter virvla runt i vattnet. Och då har suget efter att simma försvunnit för ett tag. Mer sorgligt har det varit att varje dag se sin nya Venge stå på balkongen och veta att jag inte kommer kunna cykla på den förrän i vår. Liksom att konstatera att jag plötsligt inte var triathlet längre, om jag egentligen någonsin varit det, utan en vanlig liten löpare om ens det.
Så jag har verkligen försökt att leva i nuet och njuta av all tid som "blivit över". Som tur är har jag ingen image som hurtbulle som jag känner att jag måste upprätthålla. Jag försöker alltid tona ner sportnördstämpeln och pratar aldrig om hur mycket jag tränar eller tävlar om inte nån frågar. Jag vill inte uppfattas som en person som bara tänker på träning, intresserar mig för träning och bara kan prata om träning. Det känns väldigt enkelspårigt. Istället är jag glad över att jag kan tjusas av att göra olika saker och leva i nuet. Så jag har verkligen njutit av att kunna ta båten till jobbet istället för att cykla, att komma till jobbet utan "hjälmfrisyr", att kunna gå hemifrån och känna mig fin i klänning eller kjol istället för att att ha gore-texbyxor under kjolen, gummistövlar och mössa.
Men visst har jag träningsdisciplin. Nyckel till att kunna träna relativt mycket och samtidigt leva i nuet är planering. Varje söndag planerar jag min träningsvecka i mitt huvud och ser sen till så att det blir så. På så sätt behöver jag inte fundera så mycket på om och när jag ska träna under veckan. Kontinuitet och framför allt kvalitet är viktigt, har jag begränsat med tid kör jag ett kort och stenhårt pass och är nöjd med det, liksom att jag ska ha minst två hela vilodagar per vecka. Däremot har jag numera rätt dålig koll på mina tider, hastigheter och kilometrar. Det går så fort som det går och blir så långt som det blir.
Så jag tycker att det ibland kan vara befriande med påtvingad vila, man får liksom ett giligt skäl till att göra ett litet avbrott från de gamla vanliga rutinerna och tänka nytt. Kanske är jag innerst inne rätt lat? Eller bara ombytlig? När man sen får chansen att återgå till det gamla vanliga inrutade livet kan det kännas som en befrielse, en befrielse från det ovana, ostrukturerade och okända. Som jag sagt tidigare, ombyte förnöjer!
Korvgrillning med S&T
Hembakat fröknäcke. Supergott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar