Ljusglimtar i höstmörkret

Veckan som gått har varit stressig och rätt grå och trist. Mörkret gör att alla blir trötta och griniga. Att man även sover för lite gör ju inte saken bättre. Men det faktum att jag kan simma igen piggar upp och jag hann med två simpass i veckan. Och inte mindre än tre löppass, så jag är nöjd. Fast igår träffade jag en riktig triathlet, en som kör minst en Ironman varje år, och då insåg jag att jag tränar väldigt lite. Fast allt beror ju på vad man jämför sig med...

En annan ljusglimt var fredagen den 22 november, då var det nämligen 10 år sedan jag och Perry förlovade oss i Sälen. För ovanligheten skull kom jag på detta redan för några veckor sen och tänkte att det måste vi fira. Perry och har knappt varit ensamma utan barnen sedan Samuel kom så jag tyckte att det var dags. Jag bokade bord på Niklas och tänkte smuggla ner en kokbok och ett kort i Perrys jobbväska som han skulle hitta under dagen. På kortet stod att vi skulle ses kl 18 i stan. Men allt blir ju ofta inte riktigt som man tänkt sig. Just i fredags skulle Timothy besöka sin nya skola, Perry följde med, och sedan bestämde han sig för att ta ledigt resten av dagen. Efter att ha frågat honom minst 3 gånger om han verkligen inte skulle gå till jobbet var jag tvungen att avslöja överraskningen och överlämna paket och kort.

Vi hade en trevlig kväll på stan. Började med lite shopping, sen drinks och snacks på Kåken och slutligen en god middag på Niklas. Restaurangbesöket slutade med att vi köpte en lampa till vårt nya hus. Det finns nämligen saker i restauranglokalen som är till salu. Niklas samarbetar med Brandstation på Söder, så igår klickade jag enkelt hem lampan på Herr Judith. Vi ska hämta den när vi flyttat in i huset. Jag är så himla nöjd med mitt köp!

Italiensk lampa från Venini

Resten av helgen har varit lite upp och ner. Igår var jag ute på en underbar löptur med Anna. Om jag inte hade varit så trött och seg efter fredagen hade jag gärna sprungit dubbelt så långt. Men nu nöjde vi oss med 10 km i strålande höstväder. Sedan var det familjeaktiviteter med två stökiga barn. Samuel har blivit förkyld och fått ögoninflammation igen. Förra gången fick vi vara hemma med honom i 1,5 veckor, vilket jag hoppas inte blir fallet den här gången. Det blev tidig sänggång för barnen medan jag satt och sov i soffan framför en film.

Idag har jag varit en ovanligt otacksam och arg mamma och fru trots att jag fick sovmorgon (har dock inte hunnit träna). Jag har inte lyckats komma utanför dörren utan bara kunnat titta ut på det vackra vädret. Det känns som jag stått hela dagen i köket och trots detta har jag lyckats proppa min familj full med snabba kolhydrater, det vita giftet (socker) och färdiga köttbullar och korv. Man kunde ju tro att mina köksbestyr skulle resultera i nyttig och näringsrik mat, men ack nej. Det blev dock ett långkok som ska avnjutas nästa helg, och när man håller på med det har man inte så stor lust att börja laga dagens lunch och middag även om man borde. Barnen har ömsom lekt, ömsom slagit varandra och sedan var Timothy och Perry på bio, vilket var en succé. Vi har även försökt börja packa lite och lägga ut endel saker till försäljning, som våra fina gardiner till exempel. Och sedan har vi rensat skåp, lådor, kyl och frys. Tur att vi bor i lägenhet och har sopnedkast för annars hade vi fyllt hela vår soptunna igår. Man kanske borde flytta lite oftare så att man rensar bort gammalt skräp med jämna mellanrum. Jag orkar inte ens tänka på hur mycket skräp vi har i förrådet...

Veckan som kommer är lika fullbokad som den förra med kvällsaktiviteter varje dag och det gäller bara att ta en dag i taget, försöka hinna med sina träningspass och hålla näsan ovanför vattenytan. Om två veckor har vi flyttat och även om det återstår en hel del jobb med att packa upp, så är vi i alla fall på plats i det nya huset. Jag både längtar till och fasar för den dagen då vi måste lämna lägenheten.

Hittade semelbullar i frysen, så varför inte äta semlor i november?