Imorse, tisdag, kom dock vändningen. Inget ont i kropparna längre och halsarna kändes bättre. Snoriga var vi alla tre men det kan vi leva med. Vädergudarna var på vår sida och det var bara -3 grader och solen visade sig. Alltså ut i backen på förmiddagen, jättebra underlag och bra sikt. Efter lunch var det dags för skidskola för den lilla och vi andra tog ett par varv i längdspåret. Perry kände sig stark och jag kände mig ok, men inte bra så jag tog det rätt lugnt. I stugan väntade bastu och öl, precis som det ska vara på fjällsemester alltså och förtvivlan har förbytts mot hopp. Även om veckans träningsschema spruckit för länge sen, så finns det nu hopp om en bra fortsättning på veckan!
Nu när vi nu börjat tillfriskna kan vi börja fokusera lite
på andra i-landsproblem. Som t ex att det verkar inte spela någon roll hur
många sladdar och laddare man har med sig, det är alltid nåt som fattas. Vi
hade med oss en hel väska med elektronik; kameror, pulsklocka, pannlampa,
dator, bärbar dvd, ipad och diverse laddare och sladdar. Ändå saknar vi
laddaren till pannlampan samt en sladd för att koppla mobilen till stereon så
att vi kan lyssna på Spotify (men så krävs det också en aux-kabel av modell
äldre och det ingår inte i vår standardutrustning, ännu). Jag upptäckte även
till mitt stora förtret att jag glömt mitt smink (=mascaran) hemma. Och vi som
ska äta middag i Toppstugan ikväll...
I det stora hela tycker jag dock att jag har ganska lite att
bekymra mig över just nu. Jag har semester, är i fjällen med min fina
familj och är hyfsat frisk. Jag är helt klart nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar