Äntligen!!!!

Äntligen är jag tillräckligt frisk för att cykla igen. Efter mer än 1 månads träningsuppehåll var det så i lördags dags för första träningspasset. Jag rullade långsamt iväg på Orbean mot Gustavsberg. Vädret var fantastiskt och jag njöt varje sekund. Jag följde cykelbanan hela vägen genom Nacka och vidare över Skurubron. Genom Björkvik, förbi Orminge och förbi avfarten mot Velamsund. Jag var framme i Gustavsberg lite för snabbt men tiden går ju fort när man har kul. Jag gick in på Café Tornvillan och köpte den sista chokladbollen (se bilden). Sen satt jag på kajen en stund och bara njöt av att vara på gång igen. Hemfärden gick lite bättre, dels vågade jag cykla lite fortare och dels kändes det som kroppen vaknat till och fattat att det var dags att träna igen. Väl hemma kände jag mig mycket nöjd med mitt pass. Det gick inte fort, var inte särskilt långt, jag blev omkörd av många och jag blev ganska trött, men det spelar ingen roll. Solen sken, cykeln kändes bra och det var kul att jag hann prova mina släta däck innan det är dags att byta tillbaka till de grova. Med risk för att låta klyschig, så känner jag mig oerhört tacksam över att vara frisk och kunna träna igen. Och vad är egentligen en missad halvmara och ett brutet Lidingölopp om 100 år???

Jag ser fram emot en härlig höst-och vintersäsong utan skador o sjukdomar och med mycket cykling, löpning och skidåkning.