Because I´m worth it!

I augusti bestämde jag mig för att om jag genomför Sthlm Halvmarathon och Lidingöloppet med "godkända resultat", så skulle jag få köpa nya löparskor trots att mina nuvarande egentligen borde hålla till i vår. Jag funderade länge och väl på vilka skor det skulle bli och kom så småningom fram till att det skulle bli ett par trailskor i Gore Tex. De borde funka bra i regn, snö o slask. Men de lysande resultaten i ovannämnda lopp uteblev ju som bekant och jag hamnade i ett litet dilemma. Inga lopp, inga skor, så var ju dealen. Att trösthandla kändes inte som nåt alternativ, tanken var ju att jag skulle uppfylla vissa kriterier för förtjäna ett par nya skor. Så jag funderade och funderade och funderade....  

Till slut bestämde jag mig i alla fall för att ta en sväng förbi Runner´s Store på Vasagatan, där jag köper alla mina löpargrejer. Bara för att kolla om de hade nåt intressant och om det var mycket folk skulle jag gå därifrån. Jag hinner knappt in i butiken innan jag står där med ett par perfekta trailskor på fötterna. Det hela tog inte mer än max 5 minuter och sen fanns det ingen återvändo. Och inte nog med det, som vanligt när jag besöker butiken höll det på att sluta riktigt illa. Tjejerna o killarna som jobbar där är så otroligt trevliga och hjälpsamma. De tar sig alltid tid och pratar lite, berättar om nyinkomna träningskläder och rekommenderar utrustning som de själva testat och gillar. Det här resulterar nästan alltid i att jag handlar mer än jag tänkt mig. Den här gången sansade jag mig i alla fall och nöjde mig med skorna, även om det var mycket nära att det även blev ett par nya vintertights, så jag var rätt nöjd med mig själv när jag cyklade hem. 

Imorse var det så dags att prova de nya skorna. Tidig uppstigning, ännu en dag med perfekt löparväder och man blir bara glad :). En snabb frukost, på med skorna och iväg mot Hellas. Körde milbanan och lite andra stigar. Skorna var kanon och benen bara ville fortsätta springa hur långt som helst. Efter 20 km insåg jag dock att ena vaden ville vila och jag tog faktiskt busssen hem. Under de 20 kilometrarna hann jag iaf tänka ut att jag nog ändå var värd de nya skorna. Jag nådde inte de mål jag satt upp från början, men jag har i alla fall kämpat hårt för att komma tillbaka efter sjukdomsperioden och känner att jag börjar hitta formen och träningsglädjen igen. Och det borde också vara värt ett par nya trailskor!

Kommande veckas projekt är att byta tillbaka till de grova däcken på Orbean så att jag kan cykla ett tag till. Jag hann bara med två träningspass på de släta däcken, men det gör inget. Det var väldigt trevliga turer och bra för självförtroendet att känna att man kan få upp farten lite. Och nu när Orbean är min på riktigt, kan jag garantera att nästa säsong blir det många fler!