De senaste veckorna har jag lagt märke till nåt som kan
liknas med downshifting hos mina annars så träningshetsande vänner och
kollegor, och även hos mig själv. Årets inplanerade lopp är avklarade och alla
andas ut. De flesta har presterat över förväntan och kan möta vintersäsongen
med en bra känsla, vissa andra kanske inte lyckats infria sina mål och är
lite frustrerade över att säsongen redan är över. Oavsett vilken grupp man
tillhör verkar det som att vi downshiftar lite nu när det
börjar bli mörkt o kallt o ruggigt ute. Det är inte lika lockande att dra på
sig träningskläderna vid 9-tiden på kvällen och ge sig ut. Och istället för att
stressa upp oss över att vi tränar lite mindre under en period, för det är ju
högst tillfälligt för så snart snön kommer jagar vi runt i skidspåren nästan
oavsett tid på dygnet, så tar vi det med ro. I smyg njuter vi t o m lite av att
inte vara tvungna att träna inför ett specifikt lopp...Helt plötsligt har vi
tid över till annat, vilket känns ovant men vi gillar det faktiskt. Själv har
jag börjat titta lite på TV, läser en bok och stickar på
kvällarna.
Ibland gör vi dock tappra försök att upprätthålla fasaden
utåt som seriöst idrottande personer och det lyckas nästan alltid...
Häromdagen hade blogg-Jenny och jag stämt träff i gymmet,
det var väldigt länge sedan någon av oss var där. Vi chattade lite innan
för att stämma av ambitionsnivån på dagens pass och kom fram till att vi låg på
ungefär samma nivå. Jag led fortfarande lite av sviterna av mig gamla
förkylning och Jenny hade just dragit på sig en ny, så det passade ju bra.
Dagens övningar inskränkte sig till lite styrkeövningar på varsin matta och
ibland använde vi t o m vikter. Eftersom vi höll till inne i rummet
där man styrketränar, möttes vi av nyfikna blickar från de
seriösa utövarna av denna sport. Vi undrade om vi var i vägen, men
samtliga svarade leende att det var vi inte alls. Så vi fortsatte
"träna", men framför allt att prata. Efteråt konstaterade jag att det
var ett av de bästa passen på länge, så himla trevligt, och jag kände mig
oförskämt nöjd och glad även om jag knappt var svettig. Ibland är det bra att
byta fokus, bara man inte fastnar där för länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar