Ett hållbart liv

Jag vill ha ett hållbart liv och inte leva i undantagstillstånd under långa perioder bara för att nå mina uppsatta mål. Och det gäller på alla plan, jobb, familj, träning, boende mm. Jag kan inte leva med målsättningen att ta mig igenom vecka efter vecka, år efter år i hopp om att det ska bli bättre sen, bara jag blir klar med projektet, bara jag klarar en Ironman, bara jag får ett barn till, bara vi hittar vårt drömhus osv. Jag måste ha det bra NU! Det kanske inte kan vara på topp på alla plan samtidigt men på en dräglig nivå i alla fall.

Den senaste tiden har fått tydliga tecken på att det tillstånd jag befinner mig i troligtvis inte kommer vara hållbart särskilt länge. Dels har jag fått fysiska tecken i form av sjukdom och allmänna utmattningssymptom, dels tecken i på att min mentala hälsa inte är så stabil som den brukar. Jag är lättirriterad, lättstressad, initiativlös, känner ingen glädje för nåt, ser problem istället för lösningar, ja jag känner mig helt enkelt som en väldigt mycket sämre version av mig själv just nu.

Så jag fortsätter på den inslagna vägen och försöker göra små förändringar i mitt liv för att hitta tillbaka till mitt gamla jag igen. Samtidigt försöker jag uppbringa energi för att umgås med folk som ger mig energi och inspiration. De senaste veckorna har jag träffat personer som tagit steget och sagt upp sig från sina trygga anställningar för att följa sina hjärtan. Det handlar inte om att sälja allt man har och göra en expedition eller bli munk utan snarare om att våga förverkliga en dröm. Sånt inspirerar mig och jag tänker att en dag ska jag också ta steget. Frågan är bara, steget till vad? Just nu vet jag inte vad jag vill göra men jag tror att det finns en idé nånstans långt därinne och får den bara lite syre så kommer den att växa fram och bli allt tydligare. Så nu ska jag skapa förutsättningar för det.

Första steget var att gå ner i arbetstid. Det höll i en månad sen var både jag och min chef rörande överens om att den enda som vinner något på min deltid är banken eftersom jag jobbar minst 100% ändå. Så tillbaka till heltid i alla fall fram till sommaren. När och var jag jobbar är mindre viktigt bara jag levererar. Andra steget är att fokusera mer på barnen och familjen. Det kommer tydliga tecken på att det finns ett sådant behov och då blir det självklart prio ett. Jag levde i en föreställning om att livet skulle bli lättare då barnen blev äldre och så är det på vissa plan medan det dyker upp nya utmaningar i takt med att de växer. Tredje steget är att sova mer, eller snarare att sova bättre när jag väl sover. Det hoppas jag kommer lösa sig när jag får ner stressnivån i kroppen. Tillsvidare tar jag hjälp av min gamla spikmatta. Jag försöker även köra yoga och andningsövningar varje vecka.  

Tillbaka på heltid och mer familjetid innebär såklart att jag måste minska ner på något annat och det blir då träningen. Så steg nummer fyra är att fokusera mindre på min träning och därmed dra ner på ambitionsnivån. Det innebär att jag får ta en vecka i taget och se hur mycket träning det går att få in och därmed faller idén med den långsiktiga planen som bygger på just på planering. Därför sa jag igår upp min avtal med min coach. Det kändes både bra och dåligt men mest bra. Det som känns mest tråkigt är att jag kanske inte kommer kunna hålla jämna steg med mina träningskompisar så länge till eftersom de snarare trappar upp än ner. Men den som lever få se. I april ska jag i alla fall åka till Nerja med fyra starka Ironwomen och hänger man inte med på cyklingen i bergen eller löppassen längs havet kan man ju alltid hänga vid poolen och dricka Cava. 

Hur det blir med årets inplanerade tävlingar får vi se. Idag är det 165 dagar kvar till Kalmar IM och mycket kan hända innan dess. Jag hoppas komma igång med löpningen och kanske kunna springa nåt lopp i sommar eller köra en Olympisk distans i nån liten tritävling. Men som jag brukar säga, det kommer fler år och fler tävlingar. Just nu gäller det bara att hitta tillbaka till det goda livet.

Förra veckan var vi på sportlov i Idre. Lite sol fick vi i början av veckan och sen mycket snö, kul för stora och små. Jag vart överlycklig av de svängar jag fick i lössnön i skogen sista dagen, man är lättroad numera :)

Samuel som blivit hängiven skidåkare

Timothy innan han ger sig ut i parken

Endel padda blev det också mellan åken

Utsikten från vår stuga