Efter regn kommer solsken

Det har inte gått så lång tid sen jag bestämde mig för att nedprioritera träningen, eller kanske snarare beslutade mig för att göra en omprioritering av de viktigaste sakerna i mitt liv. Men jag mår redan så himla mycket bättre. En starkt bidragande orsak tror jag är att jag nästan lagt ner simningen. Från att ha simmat 2-3 gånger/vecka simmar jag nu knappt 1 gång/vecka. Anledningen är att jag misstänker att kloret, och ännu mer troligt det mögel som finns i Tibblebadet, gör mig sjuk. Från att konstant ha gått omkring och känt mig orkeslös och småförkyld med irriterade luftrör, täppta bihålor och ett inflammerat öga känner jag mig nu överlag piggare och musklerna, som jag knappt trodde fanns längre, svarar plötsligt när jag anstränger dem. Det är en härlig känsla och jag blir nästan euforisk. Lägg där till att vädret varit fint och vårlikt den senaste veckan och att jag börjat jogga igen, ja då blir det nästan obegripligt bra.

I lördags var jag och min cyclocross ute på årets första cykelpass, cykelpendling ej inräknat. Det var sol och nästan vindstilla och jag trampade på i makligt tempo på fina småvägar norr om Täby. Totalt 5 mil blev det och några nya fräknar fick jag. Träningsglädjen återvände på ett kick och nu längtar jag tills jag kan byta till släta däck på crossen och även på att få ut och lufta min nya tri-cykel.

Efter att ha kämpat med en krånglande fot sen i höstas var jag nära att ge upp löpningen helt. Men så grep jag ett sista halmstrå och gick till en ny sjukgymnast. Han gjorde underverk och jag fick nya fotövningar som genast gav resultat. Så nu har jag börjat jogga så smått och även kört några brickpass. Det finns en frihetskänsla och glädje i att kunna springa som inte går att beskriva och som jag inte kan finna i andra sporter. Jag är helt beroende och jag inser nu hur mycket jag saknat löpningen. Så jag känner mig som pånytt född. Men det gäller att skynda långsamt. Intervaller och trösklar är inte att tänka på just nu, utan jogg två gånger per vecka med fokus på teknik och långsamt öka sträckan är det som gäller. Men jag är nöjd sålänge det går framåt.

Imorse cyklade jag tidigt till jobbet och mötte solen på Stocksundsbron som gick upp bakom Cedergrenska tornet. Halv-7 rullade jag in i cykelgaraget, bytte om till löparskor och gav mig ut och joggade längs med vattnet bort till Sjöhistoriska muséet. Inte för att det stod på nåt schema utan för att jag ville det, igår kväll verkligen längtade jag efter att få cykla och springa. Och det är ju så det ska vara. Loggade in på datorn på jobbet kl 7.30 och avnjöt en stor kopp te och en medhavd äggmacka. Bättre start på dagen tror jag inte det går att få faktiskt. Kan tillägga att jag skippade simningen igår kväll på Ebadet för att få sova och kunna träna tidigt imorse istället. I mitt gamla liv hade jag naturligtvis pressat in simningen också, men det var då det. I fredags skippade jag faktiskt träning till förmån för en, hör och häpna, AW! Det var defintivt värt det och även om jag egentligen skulle hunnit med båda var det skönt att slippa stressa och jag kände verkligen inte för att träna.

Goda drinks i Cadierbaren, en bra start på kvällen

Förra veckan fick jag en ny kompis på jobbet som sprider mycket glädje. Jag bad en kollega som skulle till Luxemburg att köpa med lite god mörk choklad hem. Och vad kommer han dragandes med om inte ett jättestort Kinderägg som innehåller 7 små ägg. Gubben fick bästa platsen på mitt skrivbord och jag blir glad när jag ser den. Kinderäggen fick barnen äta upp. 

Happy face!

Timothy fick influensan i fredags och har varit helt utsalgen sen dess, bortsett från ett tillfälligt tillfrisknande i söndags. Imorse var han bättre igen men på eftermiddagen kom febern tillbaka och jag ringde till vårdcentralen. Det är ett virus och febern kan komma och gå i 1-3 veckor! Men Ikväll var han bättre igen så jag hoppas det är över nu samt att vi andra klarar oss. En fördel med att VAB:a är att man kan få cykla hem mitt på dagen i strålande solsken och 12-grading värme. En annan fördel är att man blir sjukt effektiv när man vet att en tid är utmätt, inte för att jag brukar idla så mycket annars heller, men nu blir toapauser och småprat med kollegor plötsligt en lyx.  

Helgens planer bli tyvärr inställda eftersom Timothy inte är frisk och att vi andra eventuellt är smittbärare. Timothy och jag skulle åkt till Lindvallen imorgon kväll och åkt skidor tillsammans med Anne och Markku och killarna över helgen. Perry och Samuel skulle åkt till Småland för att hjälpa svärföräldrarna att rensa ur sitt hus, de flyttar från gården till sommaren till ett radhus i Vimmerby och man kan säga att de hunnit samla på sig endel grejer under de 35 åren de bott på gården. Men nu blir det en lugn helg hemma istället. Kanske kan det bli en solig cykeltur igen....