Redo för comeback

Nästa vecka är det dags! Efter att inte ha löptränat ordentligt sen i maj förra året ska jag prova och springa den 1 februari. På coachens inrådan har jag investerat i nya skor, köpte på rean för halva priset, och jag har gjort mina övningar flitigt. Så nu finns det inte mycket annat att göra än att hoppas.

Fula men billiga!

I veckan märktes det äntligen att vi går mot ljusare tider. Tyvärr speglades det inte i min sinnesstämning. Jag har känt mig rätt nere ett tag, låg helt enkelt, utan egentlig anledning. Jag är omotiverad på jobbet trots att jag nyligen haft semester och har ett jättespännande och utmanande kvartal framför mig. Jag är less på allt; på mig själv, på jobbet, på mina kläder, på Stockholm, på SL, på bilen, på huset... ja, typ på allt utom på mina killar och på träningen. Vad göra? För nåt måste man ju göra åt det. Jag började med att shoppa loss lite på rean, klippa håret kort, jobba mindre, träna mer, träffa dem jag gillar, boka resa och kolla efter jobb. Efter det kändes det lite bättre men inte 100. Jag kommer in i sånna perioder ibland men brukar kunna ignorera dem och bara köra på men nu känner jag mig helt utmattad och oförmögen att ta tag i nåt. Kanske på grund av att jag var sjuk och utmattad större delen av min julledighet, eller så beror det på att jag måste göra en förändring i livet. Troligtvis en kombination av båda och jag har redan tagit ett par steg mot förändring, om än små men ändå.

Innerst inne hoppas jag att min comeback till löpningen, vilket inledningsvis kommer inskränka sig till 10 min jogging i 7-min tempo, kommer vara lösningen på alla problem. Inte för att jag tror det men hoppas kan man ju alltid. I så fall kan jag ju fortsätta på den inslagna vägen med villa i Täby, jobb på banken o.s.v. och förhoppningsvis känna mig nöjd med det. Eller?

Jag längtar nästan konstant till fjällen, till riktiga fjällen inte Sälen eller Idre, utan dit där det är lugnt o stilla och man kan se vidderna över kalfjället. Jag har fortfarande problem med luftrören och inbillar mig att det beror på den dåliga luften hemma, på jobbet, i t-banan, i simhallen os.v.. Jag älskar att vara utomhus oavsett väder fast det är nog inte så nyttigt som man tror. Avgaser och annat skit förpestar luften och kommer ner i lungorna. Men i fjällen är luften frisk och ren. Och i min dröm köper vi en stuga i Klövsjö eller Storhogna och tillbringar en massa tid där vinter som sommar. Men det är bara en dröm och kommer så förbli en lång tid framöver.

Så det bästa jag kan göra just nu är att ta en djup klunk rödvin, lägga mig i soffan och sluta fundera så himla mycket. Det löser sig nog, det brukar ju göra det!