Ally mitt i livet: Världens vackraste verb

För några år sen var vila något jag inte ansåg mig behöva, jag fnös jag nästan åt ordet. Vila, varför ska man göra det? Om jag är trött sover jag och om jag är stressad går jag ut och tränar eller gör något annat för att få utlopp för frustrationen. Men vila kan man ju inte göra, då blir man ju bara ännu mer stressad över allt man inte uträttar (=presterar). Men med åren har jag börjat lägga in en annan betydelse i ordet vila. Nu är vila för mig inte nödvändigtvis likställt med att ligga på soffan och pilla mig i naveln eller läsa en bok, även om det absolut inte är något fel i det och faktiskt något jag ägnar mig åt då och då. Vila för mig numera är att finna ro i stunden, i det man gör. Vila är när sinnet är lugnt, när jag mår bra, när jag gör något jag tycker är kul, umgås med människor jag tycker om och gör saker som får mig att växa. Så även om jag rätt sällan ägnar mig åt fysisk vila i renodlad form ser jag till att få så mycket vila som möjligt varje dag.

Och efter att ha hört på Tomas Sjödins, pastor och författare, Vinterprat från 2013 känner jag att jag definitivt är på rätt väg. Inte för att jag är religiös, i alla fall har jag inte trott det hittills, men det är klart att jag har en tro och en livsfilosofi som jag försöker följa. Tyvärr gick det inte så bra under hösten, det gick skitdåligt faktiskt, vilket medförde att jag inte alls var den person jag ville vara för mina närmaste och dessutom blev jag jättesjuk när jag väl blev ledig. Jobbet gick ju bra men vad är ett jobb egentligen?

Tomas Sjödin anser att den som vilar tar ansvar och jag är beredd att hålla med även om det kanske kan verka lite långsökt. Vilans stora hemlighet är att nånting händer när man slutar försöka som inte kan hända så länge man försöker. Jag tror vi alla upplevt detta men inte riktigt förstår varför saker och ting ofta löser sig när man ger upp, eller låter saken vila. Därför är det ju passande att vila ibland kallas rekreation vilket betyder återskapelse eller nyskapelse. För att när vi tillåter oss själva att vila skapas förutsättningar för att nåt nytt ska kunna ta form. Vilan påverkar även kärleken, vilket verkar ännu mer långsökt men ändå så himla självklart. Vilan är en gåva till dig själv men även en gåva till dem man älskar allra mest. Om vi inte tillåter oss själva att vila får inte kärleken den ro och plats den behöver i våra liv. I takt med att vi tröttar ut oss själva tröttar vi också ut kärleken och till slut blir den utmattad och hemlös, vilket vi ofta tolkar som att kärleken tagit slut.

Vi tror kanske att vårt val att stressa runt bara påverkar oss själva och att om jag väljer en livsstil utan vila så har jag min fulla rätt att leva så. Visst kan man tänka så, men man kan också tänka att en följd av att jag inte unnar sig själv regelbunden vila blir att jag rör upp luften runt de människor som jag har runt omkring mig. På det sättet blir bristen på vila ett hot mot våra relationer. Om vi hela tiden tillåter livet att gå fortare och fortare är det lätt att glömma att det faktiskt är enklare att skaffa ett nytt jobb än att skaffa en ny familj. Och vi kör på i full fart och tanken på vila finns inte världskartan. Så förutom att vilan är bra för mig själv är vila att göra något för dem man tycker mest om. Det tycker jag är viktigt att hålla i minnet när stressen i vardagslivet ökar och tar större och större plats på bekostnad av vilan. Så när jag jagas av alla måsten och borden ska jag påminna mig själv om att den som vilar faktiskt tar ansvar. Och eftersom jag är en ansvarsfull person kommer jag se till att jag vilar på ett eller annat sätt.

Så störst av allt är kärleken och världens vackraste verb är VILA!