Rundare med åren

När jag var yngre var jag rätt fyrkantig både utseendemässigt och tankemässigt. Det mesta var svart eller vitt och jag kunde reta upp mig på saker som egentligen inte rörde mig. Jag hade ett behov av att säga min mening och krävde att bli hörd och respekterad redan från barnsben. Jag uppfattades nog ofta som en liten brådmogen, pedantisk besserwisser vilket varken gick hem särskilt bra hos vuxna eller barn. Vissa vuxna såg mig som ett hot, nån man helt enkelt inte kunde bestämma över, och jag ansågs vara jobbig och uppkäftig. Barnen tyckte jag var lite konstig och det tyckte jag med. Jag ville ju bara vara ett harmoniskt barn och vara sådär oförskämt glad och obekymrad som de andra barnen. Men det gick inte för min hjärna var redan intagen av alldeles förmånga tankar och åsikter.

I skolan var jag duktig och talförd fram till gymnasiet. Då skiljde sig mina föräldrar, vi flyttade och jag förvandlades till en obstinat och olycklig tonåring som var totalt likgiltig till det mesta. Jag struntade i skolan, jobbade mycket, kände mig annorlunda, umgicks med äldre kompisar och längtade bort mest hela tiden. Räddningen var min kusin Lena som då bodde hos oss och tog med mig ut på roligheter i stan. Vi hängde på krogarna trots att vi var alldeles för unga och busade och levde loppan. Betygen från gymnasiet var knappt godkända och jag ser tillbaka på den tiden som en parentes i livet. Men jag hade tur att Högskoleprovet passade mig. Mitt toppresultat blev min biljett in till univesitetet och väl där hade jag inga problem att hänga med. Så jag tackar den som lade förslaget att införa Högskoleprovet, för alla förtjänar väl en andra chans!?

Nu är jag vuxen, ja faktiskt mer än så, och mamma och fru. Jag har ett ordentligt jobb och en del riktiga vänner som står ut med mig år ut och år in. På jobbet tycker många att jag är en "frisk fläkt" och jag känner mig inte sällan som Lotta på Bråkmakargatan. Jag är ofta politiskt inkorrekt och jag vet att jag gör min vardag onödigt jobbig men ibland kan jag bara inte låta bli. Jag mår dåligt av att se hur det fjäskas uppåt och hur man offrar kollegor för att själv komma framåt. Herregud, alla kan väl omöjligt tycka likadant? Eller blir det så när man varit för länge på samma ställe? Det är förmodligen mig det är fel på och jag borde kanske byta jobb? 

Men så läster jag en artikel av Lottie Knutsson där hon skrev att företag borde anställa fler vildhjärnor. Så kanske är det inte helt kört för mig, jag har ju mitt jobb kvar och har jag riktigt tur kanske jag kan bli nån mellanchef om några år när jag slipat lite mer på mina kanter. Med åren har kvadraten faktiskt blivit mindre kantig. Hörnen är rundare nu och snart liknar den kanske en cirkel, och då, om inte förr, kommer jag förhoppningsvis passa in. Jag väntar fortfarande på att den dagen ska komma!

Förra helgen var vi och besökte vänner i Skåne. Det var jättetrevligt och jag blir alltid lite nostalgisk när jag är där. De fyra åren i Lund och Malmö hör definitivt till höjdpunkterna i livet. Och det var med viss tvekan som jag flyttade tillbaka till Stockholm. Med facit i handen är jag dock mer än nöjd. I Skåne saknar jag pulsen, mångfalden och skogen och jag har aldrig mött så mycket rasism och smygrasism som jag gjort i Skåne. Jag gillar mångfalld och uppskattar olikheter hos mina vänner och i min omgivning. Och jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp och känna sig som två ufon och ständigt bli påminda om att de inte ser ut som alla andra. Därför tackar jag min lyckliga stjärna för att vi bor i vår fina huvudstad.

Morgonjogg längs havet

Gissa åt vilket håll det oftast blåser?

Glimmingehus i dimma

Timothy på stranden

Träningsmässigt har de senaste veckorna varit lite upp och ner. Jag var sjuk i en vecka men förra veckan vart riktigt bra, så nu känns det som jag är på gång igen. Kroppen känns stark och jag har fått lite ordning på simningen och tycker det är kul att simma igen. Jag har kommit igång med terränglöpningen och upptäcker nya stigar och spår i vår skog varje helg, det är lerigt och blött och alldeles, alldeles fantastiskt kul. Jag har helt slutat använda klocka och tycker numera alltid att jag springer jättefort ;).