En riktig triathlonhelg

Veckan som gått har varit slitig med förkylda småkillar och alldeles för lite sömn för min del. Detta var dock delvis självförvållat. Jag och två klubbkompisar bokade tre lektioner med en sim-PT för att bli snabbare. Jag glömde dock ta reda på vart undervisningen ägde rum, vilket visade sig vara i Högdalen. För dem som inte känner till Stockholm kan jag berätta att det cykelvägen är 27 km från Täby. Med kommunala färdmedel tar det drygt 1 timme, vilket innebär att jag måste ta sista nattbussen från Täby för att hinna dit i tid. Det kändes långt ifrån okej, men kl 6.30 stod jag i alla fall utanför simhallen förra måndagen. Lektionen var bra och det var nästan värt att börja veckan med en sömnskuld. Under veckan blev det sen bara en jobbcykling och ett par kortare löppass. 

I slutet av förra veckan blev hantverkarna klara och kvällarna ägnades åt att bära tillbaka möblerna från vardagsrummet till sovrummen. Det blev jättefint och nu återstår att fixa gardiner och belysning. Nu i vecka kommer, förhoppningsvis, elektrikern och persiennfirman. Vi har även beställt ett förvaringssystem till garderoben. Det ska bli otroligt skönt att kunna packa upp kläderna från flyttkartonger och plastlådor.

I helgen var det dags för Vattenfall Stockholm Triathlon. I lördags var jag funktionär på elitens sprinttävling och igår tävlade jag själv i Olympisk distans. Lördagens uppdrag var jättekul. När man ser eliten på så nära håll fattar man verkligen hur snabbt det går. Tyvärr var vädret nyckfullt och solsken varvades med spöregn. Jag blev blöt och kall trots regnkläder och när jag kom hem började jag känna mig dålig. På kvällen kände jag av hals och bihålor och jag svor en ramsa för mig själv. Hela sommaren har alla i familjen varit friska men efter bara några veckor på jobb, skola och dagis är nu alla förkylda.

Igår morse kände jag mig lika risig och jag övervägde att inte ställa upp i tävlingen, men bestämde mig till slut för att köra, men att ta det lugnare än planerat. Sagt och gjort, kl 6 körde jag in till stan och parkerade nära Norr Mälarstrand. Kl 7 blev vi insläppta i växlingsområdet och jag fixade iordning mina grejer. Det var jättetrångt och området var hur långt som helst. Det var kallt och lite blåsigt och jag var allt annat än sugen på att plumsa i Riddarfjärden. Men våtdräkten värmde och det var bara att bita ihop och hoppa i. Det var i alla fall 19 grader i vattnet till skillnad från eliten som dagen innan simmade i Saltsjön i 14-gradigt vatten. Starten gick kl 8.10. Simningen gick ok men jag tog det lugnt och avverkade 1500 meter på 30 min. Ett par minuter långsammare än jag tänkt mig, men tre minuter snabbare än förra året. Växlingen till cykel blev lång eftersom jag fick springa hur långt som helst med cykeln för att komma ut ur växlingsområdet. Väl ute mötte jag Lina och Jon som kommit för att heja på mig. Otroligt kul! Cyklingen gick bra men även här tog jag det hyfsat lugnt. Redan första vändan uppför Västerbron kände jag att kroppen inte var på min sida så det var bara att gilla läget. Jag trampade på och rullade in på 1.16, även detta ca två-tre minuter sämre än jag tänkt mig och bara marginellt bättre än förra året. Återigen en lång språngmarsch med cykeln genom växlingsområdet. Av med cykelskor och hjälm och på med löparskor och sen iväg. Löpningen gick väldigt lätt till en börja eftersom jag "vilat" på cykeln. Men efter andra vändan uppför Slottsbacken började jag känna mig trött och jag fick kämpa järnet för att hålla farten de två sista varven. Ändå gick det inte i den fart jag tänkt mig. Jag gick i mål på 2.43.02 och slog förra årets tid med 3 min och 42 sek. Nöjd med mitt lopp men ändå lite besviken. Hade inte bacillen intagit mig igår så hade jag nog gått in under 2.40, inte plättlätt men jag tror jag hade grejat det. Jag hade dock världens bästa hejarklack; många klubbkompisar, funktionärer, mina fina killar och så Lina och Jon. Och vädret var nästan perfekt. Så det var en jättekul tävling, roligare än Stockholm marathon faktiskt!

Resten av dagen mådde jag rätt dåligt. Jag försökte vila och ta alla huskurer jag känner till för att stävja bacillens frammarsch. Jag skippade simträningen imorse och sov två simmar extra istället. Idag känner jag mig inte sämre men heller inte frisk. Men nu har jag i alla fall tid att vara sjuk. Triathlontävlingarna är slut för i år, tyvärr. Det blev "bara" tre stycken men tillsammans med en halv och en helmarathon och Perrys två cykeltävlingar, så har tävlandet upptagit rätt många helger under våren och sommaren. Nu blir det fokus på barnen och deras aktiviteter ett tag och det känns helt ok. 

Pontonen nedanför slottet, elitens startplats

Hela gänget innan regnet kom

Funktionär Jenny,

Funktionär Brita

och poliserna på plats i Gamla Stan i lördags

Norr Mälsarstrand kl 07.00 söndag morgon

Marie och jag efter T1

Full fart ut från T2

Och så målspurten framför slottet

Välkommen vardag

Efter knappt en vecka då hela familjen varit igång på jobb, förskolan och fritids har drabbats av min vanliga post-semester-blues. Jag funderar mycket över livet och framtiden, om det ska vara såhär nu och kännas såhär smått hopplöst. Trots att det fina vädret håller i sig så är det för mig definitiv slut på sommaren.

Men visst händer det mycket roliga saker också. Igår var jag och körde Sickla Triathlon en sista gång innan tävlingen nästa lördag. Trots lite sega ben och att det var jag och min gamla arbetshäst cyclo crossen som fick kämpa, slipade jag mitt pers med drygt 2 minuter. Med fincykeln hade jag troligtvis varit under timmen och det känns kul. Simningen gick dock inte så bra och jag hade inget flyt, hahaha. Jag upptäckte även en överraskande positiv sak igår kväll. Blomman som vi fick av Ola och Anette i vintras, och som då blommade så fint men sedan de blommorna föll av har pendlat mellan torka och övervattning, nu åter bär knoppar och ser ut att blomma snart igen. Den torra sommaren verkar även passat våra orkidéer som blommar som aldrig förr.

Idag fick vi vår tredje leverans av en garderobsdörr från IKEA, via Bring, men även denna var skadad. Så det var bara att ta emot dörren, tvinga Bring att ta med den som vi tidigare reklamerat, ringa till IKEA, sitta i telefonkö i 30 min och göra en ny reklamation, för fjärde gången!!! Ibland blir man bara så himla trött... Den första dörren var skadad vid leveransen, den andra dörren var fin men ramlade plötsligt i bitar en kväll och den tredje dörren var alltså också skadad i leveransen. Nu väntar vi med spänning på vår fjärde leverans.

Kvällen var händelserik. När jag kom hem var det full fart på två små killar i badkaret. Perry hade varit så snäll och fyllt det så att de kunde bubbla. Men mitt i bubblandet får Samuel för sig att han ska gå ur för att kissa men halkar vid uppstigningen och ramlar tillbaka ner under vattnet och blir hysterisk. Ungefär samtidigt ska jag stoppa en tallrik med mat i micron men min halvdåliga tumme sviker och jag tappar tallriken som krossas och all torsk, potatis och äggsås flyger ut över golvet. Samuel skriker, Timothy ropar, Perry trösta och jag svär och torkar golvet.

Välkommen vardag!

Blomman

Ytterligare ett varv runt solen

I fredags var det dags att manifestera att jag gjort ännu ett varv runt solen. Som vanligt försökte jag förtränga det in i det längsta, men när dagen väl infann sig kändes det helt ok. I år firade jag hos svärföräldrarna i Västervik, där jag befann mig för att delta i Västerviks triathlon på lördagen. Så det blev ett väldigt lugnt firande med fokus på mat. Efter en jobbvecka i stekande värme, på ett kontor utan AC där varje dag kändes som ett långt bikramyogapass, tog jag bussen till Småland på torsdagskvällen. Veckan hade dessutom innehållit alldeles för lite sömn och mat så jag däckade direkt på bussen när den rullade ut från Cityterminalen. På fredagsmorgonen blev jag uppvaktad med paket och skön sång och sen började förberedelserna inför lördagens fest för Perrys kusiner med familjer som skulle äga rum på lördagen efter tävlingen. Det blev städning av logen och storhandling, däremellan god tårta och mat och på kvällen smaskig pasta á la Perry. Jag festade även till det men en lättöl och ett glas rödvin.

Ett fint paket från Ylva

Godaste och finaste tårtan

Logen inredd för fest

När jag var på Intersport i Västervik för att hämta min nummerlapp blev jag och tävlingsarrangören fotograferad av en journalist från Vimmerbytidningen. Artikeln publicerades i lördags.

På lördagen vaknade jag tidigt efter ännu en natts dålig sömn orsakat av värme och fullmåne. Mitt fokus var tyvärr mest på festen och mindre på tävlingen, men det ändrades snart. Jag upptäckte nämligen att min nya tripmätare på cykeln inte fungerade. Den visade ingen hastighet eller distans och jag fick panik. Inte en tävling till utan hastighetsmätare, det räckte med fiaskot i Vansbro. Så jag börjar meka i panik, ringer affären där jag köpt mätaren och byter batterier. Till slut hoppar den igång men blinkar hela tiden och känns allmänt opålitlig. Efter lite terapi med svåger Erik och peppning från klubbkamraten Brita bestämmer jag mig för att min taktik blir "all in" på cyklingen idag, bära eller brista. För att hålla reda på varven, vi skulle köra 5 varv på samma bana, sätter jag gummisnoddar på styret så att jag kan pilla ner en varje gång jag passerar varvningen. Och sen är det bara att köra. Sen gör vi 35 hamburgare och jag äter en tallrik havregrynsgröt innan jag lastar cykeln på bilen och kör till Västervik.

Alla sätt är bra utom de dåliga :)

Väl framme checkade jag in min cykel tidigt och fixade iordning mina grejer. Jag träffade klubbkompisarna Jonas och Linda. Båda var rätt avslappnade och skulle bara se till att ha kul på tävlingen. Jonas laddade inför Ironman i Kalmar kommande lördag och Linda hade kört Norseman Ironman (extremtriathlon i Norge) en vecka tidigare. Perrys kusin Johan kom också, detta var hans premiär på OS-distansen så han var lite mer nervös. I växlingsområdet diskuterades det huruvida vi skulle få ha våtdräkt eller inte. Till slut får vi besked om att alla utom eliten, seniorklasserna, fick ha våtdräkt. Så den åkte på så nära starten som möjligt för det var otroligt varmt, ca 26-27 grader och gassande sol. I väntan på att få hoppa i vattnet svettades vi floder i våra gummidräkter och panikkänslan är inte långt borta. Väl i vattnet är jag glad att jag valde att ta på mig våtdräkten för det var rätt svalt och jag behövde flytkraften för att spara benen.

Kl 15 gick starten. 1500 m simning i havet där det gick en hel del vågor och var lite strömt. Jag hittade en jämn takt som jag bestämde mig för att försöka hålla. Två varv på samma bana och sen in i småbåtshamnen och upp på pontonen. Blåst och vågor gjorde det jobbigt och jag svalde mycket vatten och hade dålig sikt. Men tiden blev ändå förvånansvärt bra, 25:20, så jag tror kanske banan var något kortare än 1500 m. Annars blev det ett fett och svårslaget pers! T1 gick på knappt 2 minuter tror jag, den verkar vara inkluderad i cykeltiden. Min cykeltaktik straffade sig rätt snabbt i blåsten, jag blev supertrött och stressad på första varvet. Pulsen låg för högt och jag hade problem att få i mig bars och sportdryck. Men sen stabiliserade det sig och jag lyckades hålla 30,9 km i snitt på 40,5 km. T2 gick på knappt 1 minut och jag bokstavligt talat staplade ut på löpningen med en gel i handen, den borde jag dragit i mig sista milen på cyklingen men glömde bort. Nu blev det ett väldigt plågsamt första varv och det dröjde en bit in på andra varvet innan energin kickade in och jag hittade nåt slags flyt i löpningen. En fantastisk hejarklack gav mig energi vid varvningen och så småningom blev det lite fart på benen. Jag spurtade i mål på 2:45:20, lite långsammare än jag tänkt mig men tiden räckte till en seger i motionärsklassen för tjejer :). Mina inofficiella tider blev: simning 25:17, cykel 1:18.18 och löpning 59:01 (11,1 km). Jag är nöjd med simning och cykel men måste bättra mig på löpningen till tävlingen i Stockholm den 24:e. Växlingarna kan man alltid bli bättre på men de funkade hyfsat bra. Jonas sladdade in drygt en minut före mig och Linda vann seniorklassen. Johan gick in strax under 3 timmar efter att ha fått kramp under löpningen. 

T2

Full fart mot målet!

Eftersom vi skulle ha fest på kvällen stack vi hemåt direkt, vilket innebar att jag missade prisutdelningen. Det visade sig att jag vunnit ett pris i utlottningen som jag tyvärr gick miste om. Vet ännu inte vad det var. I resultatlistan kunde jag senare se på tiderna att det var fler som hade det tungt i värmen speciellt på löpningen, vilket gör att jag inte är fullt så missnöjd med löpningen som direkt efter målgången. Även min hejarklack intygade att jag hörde till dem som sprang och inte staplade eller gick. Sammanfattningsvis en jätterolig tävling och ett bra arrangemang, inte omöjligt att jag kommer tillbaka nästa år, om jag inte ska springa fjällmarathon såklart. En rätt krävande bana och varmt väder gjorde att det blev en jobbig dag men bidrog till att det var mycket publik vilket alltid är kul. 

Festen blev lyckad. Det var full fart på 15 vuxna och 11 barn i logen. Vi grillade hamburgare och korv och umgicks fram till midnatt. Jag var förvånad över att jag var så pigg och hade inte barnen blivit trötta, så att gästerna var tvungna att åka hem, hade jag kunnat festa hela natten kändes det som. Men det var kanske tur att vi kom i säng vid halv-2-tiden ändå. Igår röjde vi upp efter festen och packade bilen för att köra mot Stockholm. Semestern 2014 är nu definitivt slut för alla i familjen och idag började vardagen igen. Timothy börjar nytt fritids och så småningom första klass, Samuel börjar på på ny avdelningen på förskolan och Perry börjar sin karriär som egenföretagare, helt egen alltså. Jag går tillbaka till mitt gamla jobb, med mina gamla kollegor men ska ägna hösten åt att fundera på hur jag ska kunna förnya mig lite.

Hemma har vi hantverkare som renoverar sovrummen. Alla möbler står i vardagsrummet och hela övervåningen är täckt av damm. Hela familjen bor i källaren och det är allmänt kaotiskt. Vi hoppas han blir klar under den här eller nästa vecka så att vi kan flytta tillbaka. Det kommer bli jättefint!

Compact living

Timothys nya rum

  

Livet på landet

Nu har jag haft en veckas riktig semester och bara njutit av att göra ingenting i sommarstugan. Vädret har varit fantastiskt med undantag för en rejäl åskskur natten till torsdagen som medförde att vi fick strömavbrott i några timmar. Regnet var välbehövligt och efter det känns det som luften blev lite friskare. Vattentemperaturen ligger stadigt över 20 grader och någon våtdräkt behövs inte längre när man ska simma. Samuel har blivit så gott som blöjfri och det känns som en milstolpe. Någon badkille har han dock inte förvandlats till ännu och han har överlevt sommarens heta dagar utan att bada mer än benen. Timothy badar desto mer och simmar bra nu.

Dagarna har förflutit i jämn lunk. Vi har badat och solat, fikat och druckit rosévin i solen och sen grillat på kvällen ofta i trevligt sällskap. Jag har gjort ett par försök att träna men det har inte blivit någon riktig kvalitet på passen eftersom det varit för varmt. I torsdags var jag dock och cyklade tillsammans med en klubbkompis från SCT. Vi träffades i Östhammar och körde sen en fin tur ut på Raggarön och tillbaka, det blev 73 km. Sen blev det ett svalkande bad och en lunch på Sjökrogen innan jag körde tillbaka. Det var kul att ha sällskap och benen kändes förhållandevis pigga så det gav mig lite positiv energi inför tävlingen i Västervik nästa helg.

Nu är min sommarsemester slut för i år. Som vanligt känns det lite tungt att börja jobba på måndag, särskilt som det fina vädret verkar fortsätta nästa vecka. Men jag får se fram emot två roliga triathlontävlingar i augusti och en löparhelg i fjällen som jag och Brita bokat in i slutet av september. Det ska bli superkul!

Livet på landet kan vara så tröttsamt

Men också alldeles underbart

Bad, bad och mera bad

Ingen våtdräkt behövs längre