En plats i solen

Hemma igen efter en fin vecka på Fuertaventura, Las Playitas. Efter den extremt tråkiga vintern behövde vi sol och värme, så skidsemestern fick stryka på foten i år till förmån för en charter med all-inclusive. Precis en sån semester som många föraktar, vilket jag även gjorde själv innan jag hade barn, men som nu känns helt rätt. Las Playitas är en resort vid kusten där man förutom att bada i poolen, havet och äta ok mat kan utöva alla tänkbara sporter. För mig låg det närmast till hands med löpning, simning och cykling, medan Perry fokuserade på cyklingen. Vi lyckades få tag på varsin cykel dagen innan vi skulle åka. Alla cyklar på Las Playitas var bokade men Perry hittade ett uthyrningsställe i grannbyn och lyckan var gjord.

Veckan flöt på i en lugn och skön lunk. Vi bodde i en tvårumslägenhet och åt alla måltider på restaurangen. Barnen trivdes och vädret var kanon förutom första dagen då det kom några regnstänk. På förmiddagarna var Timothy på barnklubben medan en av oss passade Samuel och den andra tränade. På eftermiddagarna hängde vi mest vid poolen eller på stranden med barnen. Samuel vägrade att bada ända till sista dagen, då hoppade han i barnpoolen. 

Skönt med ett dopp

Timothy jagar vågor

Träningsmässigt blev veckan långt över förväntan. Perry hade betonat att detta är en familjesemester och inte en träningsresa, så jag var inställd på ett par-tre träningspass och tänkte först att det nog inte var nån katastrof att jag inte fick tag på en cykel. Men ibland överträffar verkligheten förvätningarna! Vi fick cyklarna redan på söndagkvällen och Perry stack ut direkt när det blivit ljust på måndagmorgonen. När han kom hem stack jag ut. Det blev blygsamma 37 km för oss var men ovana cykelben, en rejäl vind och ett väldigt kuperat landskap gjorde att vi kände oss nöjda ändå. Nästan i alla fall, för på eftermiddagen körde jag ett rätt hårt simpass i den fina 50-metersbassängen. 

Underbar träningsmiljö

På tisdagen blev det löpning för mig. 15 km på serpentinvägar upp till en utsiktspunkt och sedan tillbaka igen. Det är väldigt annorlunda att träna i så kuperat landskap. Man får helt enkelt ändra mindset och istället för at tänka: "en backe" få man tänka: "en stigning på x antal kilometrar" och försöka hitta en fart som man orkar hålla hela vägen. Det kändes som det gick löjligt långsamt både när jag sprang och cyklade, men jag orkade hela vägen fram i alla fall och blev sällan omsprungen.

Nästan uppe

Utsikten

Det var inte många som cyklade ensamma på ön och jag förstår varför. Det blåser konstant på ön och det var tufft att ligga själv och ta all vind och tugga asfalt kilometer för kilometer. På vissa partier var det så brant uppför att jag knappt orkade upp, sedan gick det brant nedför på slingriga vägar och då bromsade jag som en galning men kom ändå upp i över 50 km/h. När sidvinden var som värst orkade jag knappast hålla cykel kvar på vägen, och när medvinden var som starkast låg jag i nästan 50 km/h i svag uppförslutning utan större ansträngning. Fostrande träning i underbart sommarväder alltså!  Perry cyklade två turer med en grupp och det var kul. De körde betydligt snabbare än när man kör själv och han fick lite tekniktips och trevligt sällskap. 

Onsdagens cykeltur

IRL

Resten av veckan förflöt ungefär på samma sätt. Jag hann med att ta en simlektion, där jag fick bekräftat att min teknik inte är den bästa, så det är väl därför som jag inte lyckas bli snabbare.

Las Playitas är ett ställe vi kan rekommendera om man vill ha en aktiv semester. Det finns ett enormt utbud av alla tänkbara träningsformer, samtidigt som det är väl anpassat för barn. Maten var helt ok och lägenheten praktisk med fin utsikt. Om jag får bestämma kommer vi definitivt att åka tillbaka!

Killarna vid poolen

Timothy och jag besteg ett berg

Öl bygger muskler, eller!?