Vätternrundan från åskådarplats

I helgen var det dags för Perry att kvittera ut sin julklapp; att cykla Vätternrundan. Efter att han missade Öppet Spår i februari pga influensan var det lite trögt att hitta träningsmotivationen igen. Men sent om sider kom han igång med cyklandet i april och hann nästan skrapa ihop de rekommenderade 100 milen innan "Rundan". Det känns alltid lite frustrerande att stå vid sidan om när det drar ihop sig till tävling, man känner sig lite utanför på nåt sätt. Trots att vi är två mediokra, glada motionärer händer det nåt i kroppen när det närmar sig. Nervositet blandas med förväntningar och hopp blandas med tvivel.

Perry tog det som vanligt med ro men såg fram emot loppet. Starttiden var inte den bästa (fredag kl 23.26), vädret såg inte så lovande ut, stressigt på jobbet, förkylning och dessutom drabbades han av ett flertal punkteringar de sista två veckorna och var orolig att fälgen skadats. Men tack vare fin hjälp från Jonas på Outsport stod han iaf på startlinjen med två hela, hårt pumpade däck och en nyinköpt vatten- och vindtät väst. Natten skulle bli lång...

Jag o Timothy körde till Linköping på fredagkvällen och tog in på hotell. Där satt vi i sängen och såg matchen mellan Sverige och England och åt popcorn och drack Festis. På lördagmorgonen körde vi till Motala. Det regnade ganska mycket på morgonen men slutade vid 9-tiden. Sen blev det fint väder och vi väntade och väntade och väntade. Hur förklarar man före en 5-åring hur länge en timme är?

Strax före kl halv-12 kommer han då äntligen. Vi ser en glad men trött cyklist i färgglada, omatchande kläder och Timothy skriker HEJA PEEEEEEEEER! och överlämnar två presenter; en Vätternrundatröja och en hallon-lakritsskalle från lördagsgodispåsen (den största godisen!). Tiden blev 11.58 och han klarade sitt mål att gå under 12 timmar. Grattis till en fin prestation!!!!

När Perry summerar loppet för mig och när jag hör honom berätta för andra om sin upplevelse och prestation slås jag av hur nöjd han låter och att det inte finns några bortförklaringar eller "om bara inte:n" i hans summering. Han berättar inte att han var förkyld veckan innan, om punkan mitt i natten i backarna ner mot Jönköping eller om att han körde större delen av loppet själv eller drog en spontant bildad klunga, om inte någon frågar. Han är helt enkelt nöjd, för i år. Men med ytterligare ett års cykelträning är jag ganska säker på att han reviderar sin måltid...